ett av våra verktyg i vår relation – #tillsammans

Jag uppskattar verkligen när maken och jag gör saker tillsammans. Och särskilt när vi är nybörjare på det vi prövar. Att göra saker tillsammans är ett av våra verktyg som vi använder i vår relation till att underhålla och bygga vidare i den och på den. Relationen.

Sist vi gjorde något nytt tillsammans var med flera andra. Och det var nytt även för de flesta andra. Och vi gjorde det tillsammans i stor grupp och i den gruppen var det flera par som gjorde det tillsammans också. Partner med partner. Mor och far med son. Mor och dotter. Vän med vän. Och att se på vår helg utifrån det perspektivet ger mig en ökning av upplevelsen än av enbart själva saken.

Även om det var så att när vi var mitt i upplevelsen så existerade just inget annat. Inte ens de onda knäna. De som inte är så bra på att stanna och starta och springa baklänges längre. Eller att smärtan i hälsenorna gjorde åldern påmind. Vi lärde oss otroligt mycket och jag anar att alla hade otroligt roligt. Och gärna vill göra något liknande. Flera andra som även de är lite sugna kan jag tänka….

Vad vi gjorde? Spelade i en touch turnering i ett mixat lag med internationella touchregler mot andra proffsiga och kunniga lag.
Det var Ryan som skickade ett första meddelande till maken då vi satt på Steam och åt frukost efter att vi firat vår 20-åriga bröllopsdag och frågade om maken var sugen på att lira touch. Och direkt efter en fråga om även jag var intresserad. Vi sa ett snabbt ja. Mycket glada att få chansen att göra något tillsammans.
Vår entusiasm smittade av sig och inom en vecka var allt bestämt och ett lag fanns. Två dagar senare stod vi på planen och lärde oss hur man borde spela touch. Sen spelade vi vår stil. I två dagar. Och utvecklade den så att vi även vann en match och slutade som lag 6 av totalt 8 i turneringen.

Galet. Komplext. Roligt. Svårt. Tillsammans. Älskar.

Share

Vilket är värst?

Att misslyckas eller att vara rädd för att misslyckas?

Att vara rädd eller rädslan av att vara rädd?

Att försöka och inte lyckas eller att inte försöka alls?

Att säga vad du tycker och ingen lyssnar, eller lida i tystnad?

Att bry dig om om förlora, eller att inte bry dig om alls?

Att göra eller att undra om det går att göra?

Dream, wish, do, coach, coaching, tessmabon, therese mabon, tess mabon

Share

Halvvägs i läsutmaningen

I appen Goodreads sparar jag min läsning. Böcker jag vill läsa, böcker jag har läst och böcker jag läser just nu. Som min digitala bokhylla. Dessutom ett sätt att få boktips av andra genom att följa dem och deras ev bokrecensioner.

I årets läsutmaning har jag kommit halvvägs i tid men inte i antal böcker lästa. Och två av dem jag läser just nu finns inte ens med i systemet. De kommer nog från för små förlag.
Här skrev jag i januari om min läsutmaning…..

Min statistik så här långt?
Läst 13 av 32 böcker.
Läser just nu 4 till. Varav två inte finns i Goodreads.
Dessa är “I Stefans namn” samt “Body Love Book“.

Betygsnittet i år?
3,8 på en femgradig skala, med en bok på betyg 1 och många på betyg 5.

Loggar du böcker på Goodreads?
Adda gärna mig så hittar jag dig….kanske vi kan bokinspirera varandra 🤗

PS. Efter intervjun “A well fucked woman” i podden Lussna nu så fick jag frågan om jag kunde tipsa om några erotiska ljudböcker som “öppnar flödet”.

Jag tipsade om ett fåtal böcker. Bland annat Härskarnas orden av John och Malin Arentoft, ett par erotiska noveller av Clara Jonsson och så ett par av mina favorit poddar, som i sig kanske inte är erotiska, men för mig och maken har de tagit oss till det erotiska i samtalen och fantasierna omkring.

Har du kanske tips att dela med dig av?

Share

att ta plats

Häromdagen var jag förkyld och kände mig liten. Inte riktigt som att jag orkade ta plats på mina uppdrag. Och i det ena gjorde jag verkligen inte det. Tog ingen plats. I det andra släppte jag taget och tog all plats i världen. Tillsammans med flera. Och det kändes bra.
När jag väl kom hem så fann jag ett nyhetsbrev i min e-post. Från Kristin Lohr. Henne följer jag både på Instagram och får ett nyhetsbrev med jämna mellanrum. Just detta brev var för bra för att bara släppas taget om.
Så nu har jag översatt min tolkning av hela Kristins ursprungsbrev.

Läs och se om det resonerar i dig…det gjorde det rejält i mig <3

“Du får ta plats, du vet väl det?
Du får lov att vara här, på denna jord, gå runt och lämna dina fotavtryck.

Alldeles för många av oss gör oss så små som möjligt.
Vi försöker vara fullkomligt älskvärda i andras ögon, tippar runt eventuella ömma tår och döljer någon del av oss själva som vi tror kan vara för mycket för andra, rädda att inte få tillhöra och vara en del av gemenskapen.
Vi kanske stannar i det grunda vattnet när  vi längtar efter djupet och havet. 
Vi kanske släcker vår egen låga när vi egentligen vill tända andras.

För oavsett vad din hemlighet är – oavsett om du är inåtvänd eller saknar ursprung, oavsett om du kommer från en trasig uppväxt eller en stödjande familj, oavsett om du har full hälsa eller kämpar med/mot sjukdom, oavsett dina ärr i hjärtat och din rädsla …

Under allt detta vill du bli sedd, bli känd och älskad för vem du är.
Vi är förprogrammerade att vilja bli det, vi behöver det.
Snälla, låt dig själv omfamna dig själv, hela dig som den människa du är.

Släpp taget.
Släpp taget av VEM du tycker du behöver vara för att få ta plats.
Ditt vilda hjärta behöver bli förstått, och du förhindrar världen att älska dig så starkt som det någonsin kan, där det även kan få oss att känna oss älskade tillbaka.

Sanningen är att du måste tillåta dig att bli älskad.
Du måste lägga ner dina vapen, ta av dig rustningen och låta dig bli sedd och synas precis som du är!
Ja, du kommer att bli omkullkastad.
Ja, du kommer att ta emot några förödande slag mot hjärtat.
Tack och lov för det, för det är så du lär dig den sanna kraften i din motståndskraft.
Det är så här du öppnar dig och låter ljuset nå in i dig. Det är så här du blir levande.

Vill du ha stor, modig, riktig kärlek?
Rör på dig. Visa dig. Närma dig elden. Exponera dig precis som du är, som någon som vill älska helhjärtat och bli älskad tillbaka. 

Vill du ha stor, modig, riktig kärlek?
Var dig själv. Dölj dig inte. Förminska dig inte. Omfamna alla delar av dig. Speciellt de du inte ens vill visa för dig själv. Alla dina fläckar och blåmärken, dina skuggor, dina brända kanter, du kan inte dölja dem längre. Du har inte råd att dölja dem.

Du är riktig. Och det finns inget mer magnetiskt än någon som är bekväm i sin egen hud, med alla ärr den huden kan ha.
Du kommer att bli hittad, om du tillåter dig att bli funnen.
Om du tillåter dig att ta emot, exakt som du är. Om du släpper in.

Lita på att när du börjar slappna av i din kontroll, när du bestämt dig, då kommer du att locka de som ser dig, som älskar dig.
Var också beredd att avfärda några människor.
Din acceptans av dig själv kommer att göra att även andra ifrågasatter sina egna begränsande övertygelser, och de kanske inte är redo att släppa taget om det som de fortfarande tror på.
Detta är inte ditt problem. Det här är inte din börda att bära.

Ge dig själv tillstånd. Låt dig själv bli till. Bli riktig. Bli verklig.  
Avlägsna dig inte från människor och platser och möjligheter som driver dig framåt för att möta din rädsla för obehag och sårbarhet.
Var inte rädd för att prova, i rädsla för att hamna tillbaka till ett “litet” liv.
Du är för bra för det. Du är för verklig och riktig för det.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Jag hoppas att du vågar släppa taget.
Jag hoppas att du vågar misslyckas och faller pladask.
Jag hoppas ditt hjärta brister i tusen bitar. 
Jag hoppas att du får djupa, tydliga skrattlinjer och kråkfötter.
Jag hoppas att du njuter.
Jag hoppas att du blir avvisad och generad.
Jag hoppas att du verkligen, verkligen försöker och ändå inte når ända fram.
Jag hoppas du släpper människor nära dig även om det betyder att någon kanske kommer att vara hänsynslös mot ditt hjärta.
Jag hoppas att du får många erfarenheter som skapar dig, och utvecklar dig under din livstid.
Jag hoppas det här för dig eftersom det betyder att du visar ditt riktiga jag.

Mer än något annat så hoppas jag att du kan se vad jag ser – den här storhjärtade, starka, uthålliga, underbara och vansinnigt älskvärda människa som gjorde detta möjligt. DU. 

Börja idag. Visa hela dig. En liten stund. Och var villig att älska dig själv när du prövar detta. Så ska du få se att det inte är så läskigt som du idag tror. 
Lita på att de som vill älska dig kommer att finna dig, bara du låter dem se HELA dig. 

Och som alltid kan vi göra detta tillsammans.

Kärlek,

K”

Där i skymningslandet mellan det nya och det gamla. Där jag släpper taget om kontrollen och följer med strömmen, ett val att släppa taget, ett val att följa med. Där vill jag vara och leva. Och jag låter HELA mig synas mer och mer. Där är jag idag.
Var är du?
Share

det ligger inte i mina händer längre…

Hör mig själv säga:
– Om organisationen inte är mogen eller redo nu då är det så. Då behövs inte jag nu. Då kan jag komma tillbaka när organisationen är redo.

Och inser samtidigt att vad en organisation är och vad det betyder för mig och den jag pratar med kan vara så himla olika. Att vi sitter med vår egna subjektiva upplevelse och definition och förståelse av vad en organisation är. Och förstås även vår egna subjektiva bild på vad det betyder att vara redo. Vem är redo för vad. Vad jag tycker om detta och vad den jag pratar med tycker kan vara ljusår ifrån varandra. Och varför vi kan tycka så olika har att göra med vad och var vi kommer ifrån. Och hur vi ser på världen. Och hur stort ego vi har. Och vad vi tror på. Och hur vi mår just nu idag när jag ställs inför dessa frågor. Dessa utryck.

Så vad är en organisation för mig idag med just dessa tankar?
Jag gillar dessa ord – ordnandet av olika delar till inbördes samverkan.
Ordnandet
detta för mig är ledarskapet och alla de eventuella verktyg som dessa kan nyttja. Och häri ser jag mig själv som det verktyg som ledare kan använda och ett sådant verktyg som kan hjälpa till att skapa mogenhet i det ordnandes som idag inte finns. Och det finns på majoriteten av ordnandes. 
Delarna
är för mig alla de personer som finns i och kring organisationen, först alla medarbetare, sedan alla kunder, därefter ägare och högsta styrning. Och när jag säger alla medarbetare så känner jag att det som en individ inte går att stoppa eller säga om organisationen är redo eller mogen utan det blir ett genomsnitt på “temperaturen” hos alla delarna och om den visar på feber – ja då är det nog hög tid och mogenheten och redo-heten finns där. Min temperaturmätning säger ja, vi är redo. 
Samverkan
kommunikation, öppenhet, transparens, förståelse, mm. Riktningen är satt, uttalad och mottagen hos alla delarna, varför samverkan är kommunicerat och förstått, varför denna organisation är kommunicerat och förstått. Och många fler faktorer behövs sällan när denna förståelse finns i varje del. Om förståelsen inte finns i delarna då kommer härskarteknikerna och maktstrukturerna. Och förgör. Så ja, även här är organisationen mogen och redo att ta sig från härskar- och maktstrukturer.

 

Så, det ligger inte längre i mina händer. Några andra ska ta tempen på organisationen och återkomma om de är mogna och redo. Hoppas att jag får återkoppling förr än senare. Vilar lugn oavsett vad den innehåller.

Share

kan du bevara en hemlis?

Lyssna här…

Jo, idag har jag fått en sista utmaning och uppmaning fram till min nästa och sista del av kursen hos Minds Unlimited. Och den gäller som sagt fram till nästa vecka och (håll i dig) även för resten av livet.

Och ja, det är en hemlis. Som du liksom inte får berätta om. Lovar du?
Här är hemlisen…

Uppgiften till nästa vecka (och resten av livet…?) är att praktisera attityden Kärlek genom att göra minst en kärleksfull handling varje dag.
För att göra det lite svårare är en ambition att det inte ska märkas att det var du. En annan ambition är att du ska göra det helt osjälviskt, det vill säga att du ska inte önska att du får något tillbaka. Om du till exempel torkar bort hår från gallret i duschen på jobbet så får du vara vaksam på tankar som “hur kan någon vara så slarvig att hen inte städar efter sig i duschen” eller motsvarande.

När det gäller saker som du gör för okända så gäller inte regeln att du inte får märkas. Att släppa fram någon som har bråttom, med ett leende, räknas som en kärleksfull handling, att vara snäll mot folk som promenerar på cykelbanan likaså.

På en månad hinner du lätt med över 30 kärleksinsatser. Det kan faktiskt göra lite skillnad.

Och igår när jag i min ovisshet satt och funderade på vilket inlägg som skulle bli gårdagens inlägg i #blogg100-utmaningen.
Tada – det blev ju ett om att göra skillnad och vilken påverkan och effekt vi har här på jorden. 

Så lovar du att inte berätta för någon om du ser att jag gör en Kärleksfull, osjälvisk handling? Det jag önskar av dig är att du smittas när du ser någon annan göra en Kärleksfull handling. Smittas och Pay It Forward!

Kramaste…..

Share

erfarenheter av mina 10 minuters promenader

Du minns kanske att jag genom en utbildning vid Minds Unlimited genomför en 21-dagars utmaning. En utmaning som jag fick välja själv vilken jag ville göra, jag valde att ta en 10-minuters promenad varje dag i 21 dagar. Nu har jag uppmanats att skriva ner mina erfarenheter kring denna vana.

  1. Att skapa utrymme för en ny vana i mitt liv har jag provat förut. Dels har jag deltagit i flera bloggutmaningar som pågått i 100 dagar resp 101 dagar. Dels har jag deltagit i Yoga utmaningar i 21 dagar, meditationsutmaningar i 21 dagar, daily reminders i många dagar, och en mindfulness påminnelse mån-fre i snart 6 år…Ja, det känns inte svårt att prova en ny vana, ett nytt mönster – men det är nog en förutsättning att viljan till att prova detta kommer ifrån rätt ställe. Ett ställe inifrån mig som verkligen vill och som har fullt med kraft och energi.
  2. Just valet av 10-minuters promenader denna period var för mig ett väldigt praktiskt val. Dels av den anledningen att det är något jag gör varje dag i alla fall, med min vovve. Och dels av den anledningen att hela familjen skulle ut på en resa där vi inte visste hur mycket tillgång till internet som vi skulle ha, och de utmaningar som lockade mig mest innehöll tillgång till internet. Men även om det var ett praktiskt val så har jag verkligen gjort annorlunda på mina promenader. Jag har genomfört mina promenader på ett annat plan av noterande. Alltså jag har noterat mer under mina promenader. Jag upplever att jag har varit medveten om mina steg. Medveten om vädret som möter mig. Medveten om underlaget. Medveten om känslan i min fot. Medveten om att smärtan som jag tidigare haft i höger trampdyna är annorlunda. Medveten om att när jag belastar och går över stortån ja då försvinner/avtar en del av smärtan. Amazing egentligen.
  3. Rörelse och jag är som handen i handsken. Vi hör ihop. Varje dag. Min erfarenhet och upplevelse är att jag fortsätter med att promenera och röra mig varje dag. För att jag vill ifrån den där platsen inom mig och för att hela min kropp litar till att jag sätter igång rörelser.
  4. Och en annan reflektion är att jag längtar efter mer värme (frusen av mig som jag är), mer värme som tillåter mig att gå mer barfota. För att jag saknar jordens närvaro intill min. Hud mot hud. Earthing.

unsplash_526360a842e20_1Foto från Unsplash – Christopher Sardegna

Ännu ett inlägg i bloggutmaningen #blogg100…fast nu har jag tappat räkningen på vilket inläggsnummer detta är…

Share

Nya utmaningar i Norrtälje

Det börjar redan pirra i mig inför en ny utmaning som jag har antagit. Jag ska hjälpa två verksamheter i Norrtälje att komma närmare varandra och samtidigt tydligt avgränsa vem som ansvarar för vad. Jag har en uppstartsdag den 10 mars med den innersta kärnan. Då vill jag ha högt i tak, tydliga målformuleringar utan egon, låta alla se och skapa möjligheter, passion och tillit till varandra och den kommande processen.

Varför vill ni engagera mig undrade jag tillbaka till uppdragsgivaren. Svaret som kom innehöll referenser till mina tidigare uppdrag och så denna mening som stack ut och berörde mig:

Sedan upplevde jag Dig i den sammanhang som vi träffade som klok – och lyssnande.

Snart är det den 10:e !! 🙂

Share