att vara nr 5 på en lista av sex

Häromdagen fick jag äran att bli utvald av en bloggare i sex-bloggosfären till dennes lista över de svenska 20 topp-sexbloggarna. Ja, en ära för mig. Just denna bloggare har fått “komma in i finrummet” och bloggar numera ifrån Amelias bloggportal och det känns precis i samma anda som när Miss Diamond proklamerar att burlesken fått “komma in i finrummet” när hon kan hålla kurser vid Balettakademin.


Så, jag är alltså en av 20 st på listan. Nummer 5 har jag fått som placering. En placering som grundar sig på hur många L jag fått, dvs 3 st. Och just nu är det kanske inte så himla mycket mindfulness på min blogg, betydligt mer om klimakteriet i mina ögon. Men över tid så har ju mindfulness fått en stor plats hos mig. Likaså har ju inte alltid Lust och Sex haft en plats, men nu har den det. Så återigen – jag är ärad att få vara med på listan.

Och ni ser min “högsta” stapel…den som heter personlig?
Jag skulle även vilja lyfta fram att den är äkta och helt “icke-anonym”. Det är endast 4-5 bloggar (lite osäker på en av dem) som är sådana. Alltså där vi som bloggar visar hela oss. Inte bara en gömd sida som får ta utrymme, utan vi träder fram med namn, ansiktsbilder osv. Vilket i min värld och tankar är något som jag hoppas att fler ska våga göra.

För om vi är fler som vågar kliva fram med hela våra jag. Med all vår lust till sex. Eller klimakteriehäxerier. Eller mindfulnesstankar. Eller boktips. Eller podtips. Ja, vad det nu kan vara, så vet jag att vi kan påverka och förändra det stigma som idag fortfarande råder kring sex. Så en uppmaning till alla mina “med-bloggare” på listan – våga avslöja dig och visa hela dig. I alla fall för en till person. En till. Och kanske en till.

Share

om jag vågar…

…eller om jag inte vågar.

När jag reflekterar kring vad som ger mig lust i att leda andra människor, i att leda grupper, par och enskilda individer så mynnar det ofta ut i något som bästa maken hjälpte mig att sätta ord kring imorse.

Jag berättade för bästa maken att jag tycker om att jag vågar utmana andra människor i att växa, i att uppleva, i att få nya perspektiv och se sig själva på nytt. Jag tycker om att göra det. Jag tycker om att jag vågar göra det. Jag tycker om att jag har tillit till mig själv till vad som kan komma att ske när jag gör det. Både i mig och i andra.
Jag berättade också att just det att så länge jag vågar så vågar ju de andra. Och den dagen jag inte vågar….då vågar ju inte många alls.

“När du vågar så hjälper du dig själv att växa. Genom att dina rötter blir djupare och starkare. Det är vad jag ser att du gör.”, sa bästa maken.

Det blev för mig en väldigt tydlig metafor och innebörd.
Att jag står stark i vilken vind som än kan komma, för jag vågar satsa på att låta mina rötter växa än mer. Djupare och stadigare. Så att min trädkrona kan få blomma och ta plats. Som ett evigt samspel mellan det som syns och det som inte syns.

Så jag vågar. Idag igen. Vågar du?

Share

Läskigt att jobba med appen….

Inser att det är himla läskigt att jobba med vår app. Fler och fler dagar dyker den tanken upp. Vad den grundar sig i? En massa olika tankar och funderingar och rädslor som adderas samman och lägger ihop sig som ett trassligt nystan utan en möjlighet att enkelt lösas upp. Eller?

  • att vi aldrig gjort en app förut och inte har en aning om HUR det går till egentligen.
  • att nu när teknikerna jobbar på i hög fart så har jag hamnat ur fart med att jobba med innehållet
  • att vara i otakt med teknikerna känns läskigt
  • att jag känner en rädsla för vad appen kanske lovar – och vad som händer om den inte håller vad den uttolkas innehålla
  • en rädsla även kring tankar som “vilka är vi”, “tror vi att vi kan detta”, och liknande
  • när jag samlar underlag till innehållet i appen så blir jag liten och rädd där också
  • för hur kan jag ta med saker/ting/innehåll som jag själv inte provat eller vet om det fungerar
  • rädsla för min litenhet
  • rädsla för att den kanske inte alls “flyger” och blir bra
  • rädsla för att inte hinna med innehållet i “tid” (vad det nu är)
  • rädsla att det blir en kraschlandning nu när vi investerat en hel del €€€€
  • läskigt att jobba med innehållet mestadels själv – hur vet jag att det hamnar i “rätt ordning”?

Samtidigt är jag glad och tacksam att vi gör denna app. Att vi gör den tillsammans. Att vi skapar något som vi tror på. Att vi tror på att fler kan få bättre relationer av att lära sig av innehållet.

Och där sitter jag mitt i det – det trassliga garnnystanet, både helt hoptrasslat och med delar som håller på att lösas upp…..av sig självt….fast det känns så långsamt.

From Studio Knit

Vill hellre ta mig till ett annat sätt att “bära” alla dessa trassligheter och rädslor och vända om dem till att betyda annat, kanske bära dem såsom min älskade make ofta vill se mig?

Strong, powerful and confident

Share

Växtvärk del 9

du inser att du är medveten om allt, du är vaken och mitt i livet.

Och det går f-n inte att vända om. Det går inte att bli omedveten. Det går inte att somna om och vakna utan all denna vetskap, utan denna visshet. Eller att backa livet till en tidigare startpunkt och göra detta ogjort. Om det nu är så det ibland känns.
Så kan det kännas för mig ibland. Att jag skulle vilja vara “lyckligt ovetande” och bara vandra på en omedveten väg här i livet.

Fast samtidigt är det ju inte jag. För jag är ju medveten om allt jag är medveten om och det är precis så det ska vara. Här mitt i livet. I min vakenhet. Där jag spenderar tid, kraft, engagemang och passion för att även du och fler ska vakna, bli medvetna och vandra på sin väg mitt i sitt liv.

Vill du bli coachad av mig?
Hör av dig för ett kostnadsfritt första möte.
Jag lovar att jag  inte bits och jag lovar dig att jag är värd din tid och engagemang!

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

Växtvärk del 8

att med säkerhet veta att även om det känns superläskigt med denna ovissa resa så går det INTE att vända tillbaka – förvandlingen av att bli mer av dig är redan igång och du kan bara dyka djupare in i den resan som tar dig närmre till din passion.

Den där säkerheten. Den är en visshet. Som är otroligt svår att sätta ord på. En visshet som känns i hela mig. Fast nästintill stört omöjlig att förklara för någon. Och helt, helt omöjlig att i ord försvara.

Ändå en helt oundviklig säkerhet. Visshet.

Och som sagt – det enda du kan göra är att kliva rakt fram mot det som troligtvis känns allra läskigast just nu. Ta ett djupt andetag. Lyssna till dina känslor och tankar. Låt dem vara där de är. Och ta ett kliv i taget från den du är mot den du vill vara.

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

Växtvärk del 7

att fortfarande vara elak mot sig själv – ja, vi är alla livrädda för våra superkrafter, för att visa mer av oss själva för världen, för din inre kritiker får hur mycket arbete som helst om den är det humöret, och försöker ta kontroll på ditt växande, för “du ska ju inte tro att du är något”-den amygdala-snurren är det dags att sluta tro på. Var snäll mot dig själv, du utvecklas även när du inte tror att du gör det.

Varför är det så att vi människor är så mycket bättre på att ta hand om våra husdjur än oss själva? Jordan Peterson undersöker och reflekterar mycket kring det i sin andra regel för livet i boken om “12 regler för livet“. Den andra regeln handlar just om det. Att ta hand om sig själv som om du är den enda ansvariga för att ta hand om just dig. Att det är upp till dig att se till att denna kropp och person mår bra. Att det är ditt ansvar.

Jordan reflekterar också kring hur vi människor VET att det inte är OK att mobba någon, ändå är vi så otroligt bra på att mobba oss själva, fast vi VET att vi inte skulle behandla någon annan så….ändå så mobbar vi oss själva.

Bilden ovan från min fotosession hos Fotograf Sandra Bosdotter

Metaforen kring att det är mobbing det handlar om gillar jag. Den ger självskadebeteendet ett perspektiv som är nytt för mig. Att jag mobbar mig själv….nej, jag är ju ingen mobbare och vill ju inte vara en. Så dags att sluta med det och ta hand om mig själv som om jag vore mitt eget husdjur 😉

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

Växtvärk del 6

att göra förändringar utan att märka det förrän i efterhand – vissa steg sker så omedvetet i ditt system redan nu att du först blir medveten om att du sagt nej till saker du tidigare brukade säga ja till, när de inte längre gagnar dig, det här är vad du ska vänja dig vid för det är din framtid.

Om vikten av (att på ett sätt som passar dig) föra noteringar i din resa så att du genom att ta stöd i dem kan se hela din utveckling. Det är så himla lätt att se sin egen utveckling när du har “bokfört” vilka steg du gjort. Det kan vara svårare att se din utveckling om du inte “bokför”den.

En övning som jag ibland använder med mina klienter är att jag tar dem igenom 4 hörn.

Hörn 1 = startdatumet som klienten väljer – Hur kändes det då? Att vara där?
Hörn 2 = diagonalt mittemot startdatumet, vilket också är dagens datum – Hur känns det idag? Att vara här?
Hörn 3 = vid sidan av dessa båda så att du kan se HELA den resan som du har gjort mellan dessa datum. Vad ser du? Vilken utveckling har du gjort? Vad sticker ut och syns starkast för dig?
Hörn 4 = diagonalt mittemot hörn 3 och vid sidan om hörn 1 0ch hörn 2 – Nu när du ser på din resa och tar in vad du har hört dig själv säga om den – Vad i den vill du ta med dig in i framtiden? Vad vill du inte ta med dig? Vilka råd vill du ge till ditt framtida jag (tänk att du idag står som i ett nytt “hörn 1” och ser fram mot ditt framtida jag i ett nytt “hörn 2”)

Syftet med övningen är att ge dig/dem ett verktyg i att kunna se sin egen utveckling som om du/de vore en fluga på väggen i sitt eget liv.

Testa själv om du vill!

Jag skriver gärna i min dagbok och främst här…. att läsa tillbaka och se min utveckling synliggjord är som terapi för mig. Hoppas det funkar för dig.

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

likhet mellan skilsmässa och självmord?

Att få ta del av vänners sorg är en del i mitt liv. Just häromdagen fick jag ta del av en vän som berättade att äktenskapet kanske var slut. Att den andra hade sagt orden: “Jag vill skiljas”. Där och då kunde jag ge lite kärlek och stöd i stunden. Påminna om att jag finns när mer samtal, lyssnande eller bara vara tillsammans känns som en bra idé.

Några timmar senare landar en nyfiken fråga i mig.

Visst är det samma sak på ett sätt,
samma sak att säga “jag vill skiljas” som att säga “jag vill inte leva längre”. Hmmm, du kanske inte alls håller med….så låt mig få undersöka tillsammans med dig.

Självmordslinjen

Under mina pass vid självmordslinjen (MIND) där jag besvarat telefon och chatt så har jag mött många olika människor som på olika sätt uttryckt “jag vill inte leva längre”. Tillsammans i dialog har jag med denna person undersökt om det faktiskt handlar om att dö. Eller om det handlar om att inte längre leva så här. Ett försök att få fler perspektiv på det som uttrycktes som “nattsvart”. Fler perspektiv som kanske visar på att det egentligen finns en hel “gråskala”.

Skilsmässan

Om vi tillsammans i ett samtal, jag som coach tillsammans med ett par i skilsmässa (eller åtminstone den som vill skiljas), kan få möjligheten att undersöka vad det egentligen betyder: “jag vill skiljas”.
Vad skulle vi då få syn på?  Vilka perspektiv kan vi tillföra?  Synliggöra “gråskalan” istället för den enda färgen “nattsvart”.
Kan ett av de möjliga svaren bli som ovan att det betyder “jag vill inte längre leva så här”. Att en skilsmässa är en separation från det som vi har haft. För att kunna öppna för en ny fas i livet. Där vi samtidigt undersöker om den fasen kan skapas tillsammans i paret, utan att det är en separation från relationen.

“Jag vill inte längre leva så här”

Den meningen sätter ord och en annan tydlighet på ett helt nytt sätt än de orden som kom ur munnen tidigare. Att inte vilja leva längre, vilja dö. Eller att vilja skiljas. Den meningen skapar helt andra förutsättningar för en framtid än de andra. Den meningen finns det flera meningar att bottna i. En mening om hur du skulle vilja att livet var istället. Och där finns början till en ny väg att gå tillsammans. Där vi lämnat det “nattsvarta” och tagit oss mot en större “gråskala”.

Jag tror inte på att det går att skilja sig

Inte mer än på pappret. Det som ni har haft tillsammans kommer ni alltid att ha. En relation kommer alltid att finnas. Även om den ser annorlunda ut än tidigare. Ni kanske fortsätter tillsammans in i en ny fas. Eller rör er mot olika håll.

I övrigt…

…anser jag att det är sorgligt att det ligger så mycket skam kring en ev skilsmässa också. Vi behöver som samhälle skapa mindre av skam och mer av tillåtelse. Tillåtelse att känna känslor, prata om känslor, prata om separationer, kärlek och allt annat som hör till att vara en människa.

Share

Factfulness i relationen

Mitt i läsningen av Roslingsboken Factfulness slår det mig. Att alla dessa instinkter som gör att vi har svårt att greppa världen, de går att använda på fler sätt.
På fler perspektiv. Nämligen i dina relationer. Det påstår jag.

Så här uttrycker Hans, Anna och Ola de 10 olika knep som kan hjälpa oss att förstå världen.  Som vi omedvetet (oftast) inte använder. För då kan vi ju tryggt få vara kvar i den förutfattade mening/tro som vi idag besitter.

10 knep som hjälper dig att förstå världen

  1. Gapinstinkten – vi och de. “Titta efter majoriteten”
  2. Försämringsinstinkten – “Förvänta dig dåliga nyheter”
  3. Linjärinstinkten – “Kom ihåg att alla linjer inte är raka”
  4. Rädsloinstinkten – “Beräkna risker”
  5. Storleksinstinkten – “Sätt saker i proportion”
  6. Generaliseringsinstinkten – “Ifrågasätt dina kategorier”
  7. Ödesinstinkten – “Observera långsamma förändringar”
  8. Ensidighetsinstinkten – “Skaffa dig olika verktyg”
  9. Klanderinstinkten – “Motstå att peka finger”
  10. Akutinstinkten – “Ta små steg”

Bilden överst visar de 10 knepen hur du kan lära dig att se lite mer sansat och kritiskt på den fakta du möter. Den nedre bilden visar de 10 farorna med att stanna kvar i den tilltron att dina instinkter är sanna. Som en väldigt tydlig påminnelse – GÖR INTE SÅ!

10 knep som kan hjälpa dig att få bättre relationer

Om jag ska våga mig på att “översätta” dessa till ett förhållande och knep som kan behövas i er relation så skulle det kanske kunna låta så här?

  1. Tillsammansinstikten – jag och du. “Skapa vi:et och utgå ifrån allt tillsammans.”
  2. Växandeinstinkten – “Förvänta er att, eftersom ni tillsammans i relationen båda två vill det bästa för er båda,  allt är som det ska.”
  3. Hårt arbeteinstinkten – “Kom ihåg att allt växande inte sker på löpande band och av sig självt, vill ni ha en starkare relation – jobba med den.”
  4. Rädsloinstinkten – “Se er rädsla som en signal att arbeta med, tillsammans, som en signal att välja hur ni vill agera utifrån.”
  5. Storleksinstinkten – “Mät inte er olika insats med millimeter rättvisa”
  6. Generaliseringsinstinkten – “Ifrågasätt era förutfattade meningar och inse att ni har “bagage” med er, troligtvis olikt bagage.”
  7. Ödesinstinkten – “Observera långsamma förändringar, utöva tacksamhet varje dag”
  8. Ensidighetsinstinkten – “Prata med andra om hur de har det i sin relation, berätta om er. Lär tillsammans med andra.”
  9. Klanderinstinkten – “Ett finger pekat åt din partner från dig är ett finger pekat mot dig själv. Undvik att peka finger!”
  10. Akutinstinkten – “Ta små steg tillsammans. Hela tiden.”

Hoppas att jag lyckas med att ge dig en tankenöt eller en utmaning att se på dig och dina relationer på lite nya sätt. Hör av dig om du vill prata mera!

Share

jeansshorts

Söndagsmorgon på Nordic Light Hotell. Frukostbuffe. Maken och jag har firat min födelsedag några dagar i förväg och äter frukost i matsalen.

“- Jag såg just en Victoria Silvstedt look-alike i jeansshorts”, säger maken och ler.

Nyfikna jag scannar lokalen. Finner minst 7 blondiner i jeansshorts och frågar om dem en i taget. Ser till slut look-aliken. Hon ser rädd ut. Uppdragna axlar och ett perfekt yttre. Varenda hårstrå på plats. Vacker. Men rädd.

Ett tjejgäng på fyra äntrar matsalen. De rör sig självsäkert genom buffen och tar plats på ett härligt sätt. Bara genom att vara sig själva. Ingen av dem i jeansshorts. Men en av dem i blå kjol. Hon hade något extra.

Det såg även vår bordsgranne. Som även noterade mig.

Så här är det att leva mitt i livet med maken i vårt tredje äktenskap. Tillåtet, öppet och i bejakande av energier. Inte minst ett delande av våra energier. Och kärleksfullt förstås. Och i vår fantasi bjuder vi gärna in en och annan extra till oss som jag skrivit tidigare om här:
att välja att bjuda in en tredje i vår relation

Share