Växtvärk del 8

att med säkerhet veta att även om det känns superläskigt med denna ovissa resa så går det INTE att vända tillbaka – förvandlingen av att bli mer av dig är redan igång och du kan bara dyka djupare in i den resan som tar dig närmre till din passion.

Den där säkerheten. Den är en visshet. Som är otroligt svår att sätta ord på. En visshet som känns i hela mig. Fast nästintill stört omöjlig att förklara för någon. Och helt, helt omöjlig att i ord försvara.

Ändå en helt oundviklig säkerhet. Visshet.

Och som sagt – det enda du kan göra är att kliva rakt fram mot det som troligtvis känns allra läskigast just nu. Ta ett djupt andetag. Lyssna till dina känslor och tankar. Låt dem vara där de är. Och ta ett kliv i taget från den du är mot den du vill vara.

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

Växtvärk del 7

att fortfarande vara elak mot sig själv – ja, vi är alla livrädda för våra superkrafter, för att visa mer av oss själva för världen, för din inre kritiker får hur mycket arbete som helst om den är det humöret, och försöker ta kontroll på ditt växande, för “du ska ju inte tro att du är något”-den amygdala-snurren är det dags att sluta tro på. Var snäll mot dig själv, du utvecklas även när du inte tror att du gör det.

Varför är det så att vi människor är så mycket bättre på att ta hand om våra husdjur än oss själva? Jordan Peterson undersöker och reflekterar mycket kring det i sin andra regel för livet i boken om “12 regler för livet“. Den andra regeln handlar just om det. Att ta hand om sig själv som om du är den enda ansvariga för att ta hand om just dig. Att det är upp till dig att se till att denna kropp och person mår bra. Att det är ditt ansvar.

Jordan reflekterar också kring hur vi människor VET att det inte är OK att mobba någon, ändå är vi så otroligt bra på att mobba oss själva, fast vi VET att vi inte skulle behandla någon annan så….ändå så mobbar vi oss själva.

Bilden ovan från min fotosession hos Fotograf Sandra Bosdotter

Metaforen kring att det är mobbing det handlar om gillar jag. Den ger självskadebeteendet ett perspektiv som är nytt för mig. Att jag mobbar mig själv….nej, jag är ju ingen mobbare och vill ju inte vara en. Så dags att sluta med det och ta hand om mig själv som om jag vore mitt eget husdjur 😉

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

Växtvärk del 6

att göra förändringar utan att märka det förrän i efterhand – vissa steg sker så omedvetet i ditt system redan nu att du först blir medveten om att du sagt nej till saker du tidigare brukade säga ja till, när de inte längre gagnar dig, det här är vad du ska vänja dig vid för det är din framtid.

Om vikten av (att på ett sätt som passar dig) föra noteringar i din resa så att du genom att ta stöd i dem kan se hela din utveckling. Det är så himla lätt att se sin egen utveckling när du har “bokfört” vilka steg du gjort. Det kan vara svårare att se din utveckling om du inte “bokför”den.

En övning som jag ibland använder med mina klienter är att jag tar dem igenom 4 hörn.

Hörn 1 = startdatumet som klienten väljer – Hur kändes det då? Att vara där?
Hörn 2 = diagonalt mittemot startdatumet, vilket också är dagens datum – Hur känns det idag? Att vara här?
Hörn 3 = vid sidan av dessa båda så att du kan se HELA den resan som du har gjort mellan dessa datum. Vad ser du? Vilken utveckling har du gjort? Vad sticker ut och syns starkast för dig?
Hörn 4 = diagonalt mittemot hörn 3 och vid sidan om hörn 1 0ch hörn 2 – Nu när du ser på din resa och tar in vad du har hört dig själv säga om den – Vad i den vill du ta med dig in i framtiden? Vad vill du inte ta med dig? Vilka råd vill du ge till ditt framtida jag (tänk att du idag står som i ett nytt “hörn 1” och ser fram mot ditt framtida jag i ett nytt “hörn 2”)

Syftet med övningen är att ge dig/dem ett verktyg i att kunna se sin egen utveckling som om du/de vore en fluga på väggen i sitt eget liv.

Testa själv om du vill!

Jag skriver gärna i min dagbok och främst här…. att läsa tillbaka och se min utveckling synliggjord är som terapi för mig. Hoppas det funkar för dig.

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

Växtvärk del 5

att känna sig som att spela en roll av en annan, fast inte göra det, bara att rollen är så ny att den ännu inte känns som du – ja, det är jobbigt att bli mer av sig själv, för det är just precis vad det handlar om, att bli mer du och visa det för världen, läskigt för att du inte är van, läskig för att du måste testa live inför andra direkt på studs utan en massa genrep i hemlighet och VET att du är precis som alla andra, ingen annan har heller tränat på sin roll i att vara mer dem.

Vem är jag egentligen?
Det vet jag både mer och mer sällan OCH mer och mer ofta. Det är skönt på ett outhärdligt sätt. Som att bli kittlad. Jag vill inte mer, fast det samtidigt är skönt och jag inte vill att det ska sluta.

Återigen visar det sig som en instinkt i mig där jag sätter mig i rörelse med en fot framför den andra och kliver långsamt in i att visa mer av mig. Att vara i testandet av sin egen roll i detta skådespel som vi alla deltar i.

Riktigt roligt blir det då jag som en fluga på väggen kan observera mig själv i detta skådespel. Och se hur jag testar roll efter roll och blir mer av mig själv ju mer jag tar mig själv på mindre allvar. Där är en nyckel för mig. Att inte ta mig på allvar.

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

likhet mellan skilsmässa och självmord?

Att få ta del av vänners sorg är en del i mitt liv. Just häromdagen fick jag ta del av en vän som berättade att äktenskapet kanske var slut. Att den andra hade sagt orden: “Jag vill skiljas”. Där och då kunde jag ge lite kärlek och stöd i stunden. Påminna om att jag finns när mer samtal, lyssnande eller bara vara tillsammans känns som en bra idé.

Några timmar senare landar en nyfiken fråga i mig.

Visst är det samma sak på ett sätt,
samma sak att säga “jag vill skiljas” som att säga “jag vill inte leva längre”. Hmmm, du kanske inte alls håller med….så låt mig få undersöka tillsammans med dig.

Självmordslinjen

Under mina pass vid självmordslinjen (MIND) där jag besvarat telefon och chatt så har jag mött många olika människor som på olika sätt uttryckt “jag vill inte leva längre”. Tillsammans i dialog har jag med denna person undersökt om det faktiskt handlar om att dö. Eller om det handlar om att inte längre leva så här. Ett försök att få fler perspektiv på det som uttrycktes som “nattsvart”. Fler perspektiv som kanske visar på att det egentligen finns en hel “gråskala”.

Skilsmässan

Om vi tillsammans i ett samtal, jag som coach tillsammans med ett par i skilsmässa (eller åtminstone den som vill skiljas), kan få möjligheten att undersöka vad det egentligen betyder: “jag vill skiljas”.
Vad skulle vi då få syn på?  Vilka perspektiv kan vi tillföra?  Synliggöra “gråskalan” istället för den enda färgen “nattsvart”.
Kan ett av de möjliga svaren bli som ovan att det betyder “jag vill inte längre leva så här”. Att en skilsmässa är en separation från det som vi har haft. För att kunna öppna för en ny fas i livet. Där vi samtidigt undersöker om den fasen kan skapas tillsammans i paret, utan att det är en separation från relationen.

“Jag vill inte längre leva så här”

Den meningen sätter ord och en annan tydlighet på ett helt nytt sätt än de orden som kom ur munnen tidigare. Att inte vilja leva längre, vilja dö. Eller att vilja skiljas. Den meningen skapar helt andra förutsättningar för en framtid än de andra. Den meningen finns det flera meningar att bottna i. En mening om hur du skulle vilja att livet var istället. Och där finns början till en ny väg att gå tillsammans. Där vi lämnat det “nattsvarta” och tagit oss mot en större “gråskala”.

Jag tror inte på att det går att skilja sig

Inte mer än på pappret. Det som ni har haft tillsammans kommer ni alltid att ha. En relation kommer alltid att finnas. Även om den ser annorlunda ut än tidigare. Ni kanske fortsätter tillsammans in i en ny fas. Eller rör er mot olika håll.

I övrigt…

…anser jag att det är sorgligt att det ligger så mycket skam kring en ev skilsmässa också. Vi behöver som samhälle skapa mindre av skam och mer av tillåtelse. Tillåtelse att känna känslor, prata om känslor, prata om separationer, kärlek och allt annat som hör till att vara en människa.

Share

Factfulness i relationen

Mitt i läsningen av Roslingsboken Factfulness slår det mig. Att alla dessa instinkter som gör att vi har svårt att greppa världen, de går att använda på fler sätt.
På fler perspektiv. Nämligen i dina relationer. Det påstår jag.

Så här uttrycker Hans, Anna och Ola de 10 olika knep som kan hjälpa oss att förstå världen.  Som vi omedvetet (oftast) inte använder. För då kan vi ju tryggt få vara kvar i den förutfattade mening/tro som vi idag besitter.

10 knep som hjälper dig att förstå världen

  1. Gapinstinkten – vi och de. “Titta efter majoriteten”
  2. Försämringsinstinkten – “Förvänta dig dåliga nyheter”
  3. Linjärinstinkten – “Kom ihåg att alla linjer inte är raka”
  4. Rädsloinstinkten – “Beräkna risker”
  5. Storleksinstinkten – “Sätt saker i proportion”
  6. Generaliseringsinstinkten – “Ifrågasätt dina kategorier”
  7. Ödesinstinkten – “Observera långsamma förändringar”
  8. Ensidighetsinstinkten – “Skaffa dig olika verktyg”
  9. Klanderinstinkten – “Motstå att peka finger”
  10. Akutinstinkten – “Ta små steg”

Bilden överst visar de 10 knepen hur du kan lära dig att se lite mer sansat och kritiskt på den fakta du möter. Den nedre bilden visar de 10 farorna med att stanna kvar i den tilltron att dina instinkter är sanna. Som en väldigt tydlig påminnelse – GÖR INTE SÅ!

10 knep som kan hjälpa dig att få bättre relationer

Om jag ska våga mig på att “översätta” dessa till ett förhållande och knep som kan behövas i er relation så skulle det kanske kunna låta så här?

  1. Tillsammansinstikten – jag och du. “Skapa vi:et och utgå ifrån allt tillsammans.”
  2. Växandeinstinkten – “Förvänta er att, eftersom ni tillsammans i relationen båda två vill det bästa för er båda,  allt är som det ska.”
  3. Hårt arbeteinstinkten – “Kom ihåg att allt växande inte sker på löpande band och av sig självt, vill ni ha en starkare relation – jobba med den.”
  4. Rädsloinstinkten – “Se er rädsla som en signal att arbeta med, tillsammans, som en signal att välja hur ni vill agera utifrån.”
  5. Storleksinstinkten – “Mät inte er olika insats med millimeter rättvisa”
  6. Generaliseringsinstinkten – “Ifrågasätt era förutfattade meningar och inse att ni har “bagage” med er, troligtvis olikt bagage.”
  7. Ödesinstinkten – “Observera långsamma förändringar, utöva tacksamhet varje dag”
  8. Ensidighetsinstinkten – “Prata med andra om hur de har det i sin relation, berätta om er. Lär tillsammans med andra.”
  9. Klanderinstinkten – “Ett finger pekat åt din partner från dig är ett finger pekat mot dig själv. Undvik att peka finger!”
  10. Akutinstinkten – “Ta små steg tillsammans. Hela tiden.”

Hoppas att jag lyckas med att ge dig en tankenöt eller en utmaning att se på dig och dina relationer på lite nya sätt. Hör av dig om du vill prata mera!

Share

jeansshorts

Söndagsmorgon på Nordic Light Hotell. Frukostbuffe. Maken och jag har firat min födelsedag några dagar i förväg och äter frukost i matsalen.

“- Jag såg just en Victoria Silvstedt look-alike i jeansshorts”, säger maken och ler.

Nyfikna jag scannar lokalen. Finner minst 7 blondiner i jeansshorts och frågar om dem en i taget. Ser till slut look-aliken. Hon ser rädd ut. Uppdragna axlar och ett perfekt yttre. Varenda hårstrå på plats. Vacker. Men rädd.

Ett tjejgäng på fyra äntrar matsalen. De rör sig självsäkert genom buffen och tar plats på ett härligt sätt. Bara genom att vara sig själva. Ingen av dem i jeansshorts. Men en av dem i blå kjol. Hon hade något extra.

Det såg även vår bordsgranne. Som även noterade mig.

Så här är det att leva mitt i livet med maken i vårt tredje äktenskap. Tillåtet, öppet och i bejakande av energier. Inte minst ett delande av våra energier. Och kärleksfullt förstås. Och i vår fantasi bjuder vi gärna in en och annan extra till oss som jag skrivit tidigare om här:
att välja att bjuda in en tredje i vår relation

Share

att ta plats

Häromdagen var jag förkyld och kände mig liten. Inte riktigt som att jag orkade ta plats på mina uppdrag. Och i det ena gjorde jag verkligen inte det. Tog ingen plats. I det andra släppte jag taget och tog all plats i världen. Tillsammans med flera. Och det kändes bra.
När jag väl kom hem så fann jag ett nyhetsbrev i min e-post. Från Kristin Lohr. Henne följer jag både på Instagram och får ett nyhetsbrev med jämna mellanrum. Just detta brev var för bra för att bara släppas taget om.
Så nu har jag översatt min tolkning av hela Kristins ursprungsbrev.

Läs och se om det resonerar i dig…det gjorde det rejält i mig <3

“Du får ta plats, du vet väl det?
Du får lov att vara här, på denna jord, gå runt och lämna dina fotavtryck.

Alldeles för många av oss gör oss så små som möjligt.
Vi försöker vara fullkomligt älskvärda i andras ögon, tippar runt eventuella ömma tår och döljer någon del av oss själva som vi tror kan vara för mycket för andra, rädda att inte få tillhöra och vara en del av gemenskapen.
Vi kanske stannar i det grunda vattnet när  vi längtar efter djupet och havet. 
Vi kanske släcker vår egen låga när vi egentligen vill tända andras.

För oavsett vad din hemlighet är – oavsett om du är inåtvänd eller saknar ursprung, oavsett om du kommer från en trasig uppväxt eller en stödjande familj, oavsett om du har full hälsa eller kämpar med/mot sjukdom, oavsett dina ärr i hjärtat och din rädsla …

Under allt detta vill du bli sedd, bli känd och älskad för vem du är.
Vi är förprogrammerade att vilja bli det, vi behöver det.
Snälla, låt dig själv omfamna dig själv, hela dig som den människa du är.

Släpp taget.
Släpp taget av VEM du tycker du behöver vara för att få ta plats.
Ditt vilda hjärta behöver bli förstått, och du förhindrar världen att älska dig så starkt som det någonsin kan, där det även kan få oss att känna oss älskade tillbaka.

Sanningen är att du måste tillåta dig att bli älskad.
Du måste lägga ner dina vapen, ta av dig rustningen och låta dig bli sedd och synas precis som du är!
Ja, du kommer att bli omkullkastad.
Ja, du kommer att ta emot några förödande slag mot hjärtat.
Tack och lov för det, för det är så du lär dig den sanna kraften i din motståndskraft.
Det är så här du öppnar dig och låter ljuset nå in i dig. Det är så här du blir levande.

Vill du ha stor, modig, riktig kärlek?
Rör på dig. Visa dig. Närma dig elden. Exponera dig precis som du är, som någon som vill älska helhjärtat och bli älskad tillbaka. 

Vill du ha stor, modig, riktig kärlek?
Var dig själv. Dölj dig inte. Förminska dig inte. Omfamna alla delar av dig. Speciellt de du inte ens vill visa för dig själv. Alla dina fläckar och blåmärken, dina skuggor, dina brända kanter, du kan inte dölja dem längre. Du har inte råd att dölja dem.

Du är riktig. Och det finns inget mer magnetiskt än någon som är bekväm i sin egen hud, med alla ärr den huden kan ha.
Du kommer att bli hittad, om du tillåter dig att bli funnen.
Om du tillåter dig att ta emot, exakt som du är. Om du släpper in.

Lita på att när du börjar slappna av i din kontroll, när du bestämt dig, då kommer du att locka de som ser dig, som älskar dig.
Var också beredd att avfärda några människor.
Din acceptans av dig själv kommer att göra att även andra ifrågasatter sina egna begränsande övertygelser, och de kanske inte är redo att släppa taget om det som de fortfarande tror på.
Detta är inte ditt problem. Det här är inte din börda att bära.

Ge dig själv tillstånd. Låt dig själv bli till. Bli riktig. Bli verklig.  
Avlägsna dig inte från människor och platser och möjligheter som driver dig framåt för att möta din rädsla för obehag och sårbarhet.
Var inte rädd för att prova, i rädsla för att hamna tillbaka till ett “litet” liv.
Du är för bra för det. Du är för verklig och riktig för det.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Jag hoppas att du vågar släppa taget.
Jag hoppas att du vågar misslyckas och faller pladask.
Jag hoppas ditt hjärta brister i tusen bitar. 
Jag hoppas att du får djupa, tydliga skrattlinjer och kråkfötter.
Jag hoppas att du njuter.
Jag hoppas att du blir avvisad och generad.
Jag hoppas att du verkligen, verkligen försöker och ändå inte når ända fram.
Jag hoppas du släpper människor nära dig även om det betyder att någon kanske kommer att vara hänsynslös mot ditt hjärta.
Jag hoppas att du får många erfarenheter som skapar dig, och utvecklar dig under din livstid.
Jag hoppas det här för dig eftersom det betyder att du visar ditt riktiga jag.

Mer än något annat så hoppas jag att du kan se vad jag ser – den här storhjärtade, starka, uthålliga, underbara och vansinnigt älskvärda människa som gjorde detta möjligt. DU. 

Börja idag. Visa hela dig. En liten stund. Och var villig att älska dig själv när du prövar detta. Så ska du få se att det inte är så läskigt som du idag tror. 
Lita på att de som vill älska dig kommer att finna dig, bara du låter dem se HELA dig. 

Och som alltid kan vi göra detta tillsammans.

Kärlek,

K”

Där i skymningslandet mellan det nya och det gamla. Där jag släpper taget om kontrollen och följer med strömmen, ett val att släppa taget, ett val att följa med. Där vill jag vara och leva. Och jag låter HELA mig synas mer och mer. Där är jag idag.
Var är du?
Share

mitt år här och framåt (från 2017 mot 2018)

Tusen tack från mig till dig som hälsar på här!

Nedan ett par tankar och ord från mig till dig!

Från 2017 mot 2018…

Jag tar avstamp för mitt skrivande.
Mina ord som ska komma.
Från mitt inre. Till dig. Er.
Mina tolkningar. Vändningar. Breddningar.

Av perspektiv, ifrån andras skor.
Av frågor. Av undringar.
Av upplevelser. Av seenden.

Jag tar mitt avstamp här. Från 2017.
Mot 2018.
Genom gammalt mot nytt.
Historien mot framtiden.

De flesta av mina inlägg på bloggen kommer så oerhört spontant och för det mesta med stark kraft till mig. Vissa av inläggen verkar drabba lite hårdare och tyngre för de som läser dem. Som kanske dessa har givit dig en insikt?

  1. Låter du din “gryta”/njutning/kåthet sjuda?
  2. vårt tredje äktenskap…eller tredje “affär”
  3. 14 år utan livmoder
  4. Psoas – mycket mer än en muskel
  5. Välkommen hit min sexlust!
  6. chronos och kairos – två begrepp om tid
  7. 7 verb som kan stärka en relation
  8. Varför dricker du alkohol?
  9. Vad jag lärt mig av Feldenkreislektioner
  10. “Vart är vi på väg?”

Listan ovan är de mest lästa av 2017 års inlägg per den 13 december 2017.

Vad vill du läsa mer av här hos mig under 2018?
Och vad vill du läsa mindre av?

#undrarnyfikentess

 

Som inte heller kan låta bli att dela en text från Universum som jag fick idag:

Tess, soon the new year starts, so now’s a great time to:
1. Wipe the slate clean.
2. Focus upon what you really want.
3. Chart your course.
Or is that a bit old school? Feels tiring? Ugh!
How about an adventurous alternative:
1. Give thanks that your life is exactly as it is.
2. Decide that 2018 will be the happiest year of your life yet.
3. Every day, follow your heart and instincts down new paths.
This will be your year, Tess
  The Universe
You really are READY, Tess. And your clear mission in life is ready for you.
Share

erotikdödare nummer 1?

= OMHÄNDERTAGANDE

Japp, du läste rätt. Att ta hand om någon annan är värsta erotikdödaren.
Vadå? Så att jag tar hand om min sambo/partner gör att jag inte vill ha sex med hen?
Ja, klart att du kan vara öm och vilja din partner väl. Men när du kliver över gränsen och blir som din partners förälder….då är erotiken dödad. Brutalt mördad av dig.

Och du förstår säkert ingenting. Du är ju bara snäll och hjälpsam och hur skulle det annars vara om ingen tog hand om er. Dig och din partner. Och din partner är ofta otacksam för att jag gör allt detta. Den inser inte hur mycket du offrar för att vara den omhändertagande. Och du kan samtidigt inte i detta “space” vara kåt på den du tar hand om. Det finns oftast inte utrymme att samtidigt som du uppoffrar dig själv för att ta hand om någon annan, att det ska finnas utrymme för erotik och sexualitet och kåthet.

Och i ärlighetens namn – du inser inte heller hur mycket du offrar genom att vara den som är omhändertagande. Ofta sker allt detta omedvetet och du inser som sagt inte att det är en erotikdödare för er båda.

Och ibland kan jag se att det sker så utstuderat. Precis det ovan. Att kvinnan (i det här fallet) verkligen behärskar rollen som den omhändertagande och med järnhand styr sin man (i det här fallet) så att han alltid känner sig otacksam för att han inte uppskattar allt hon gör för honom och familjen. Skuld för att han inte gör lika mycket som henne. Och han får även känna skam för att han vill ha sex någon gång. Och om hon skulle vilja ha sex och han inte vill. Ja, då är han otacksam igen.
Sådär pågår det om och om igen.
Och hon, hon är medveten om detta spel i allra högsta grad. Hon har ju haft de bästa läromästarna…sin mamma, sin svärmor och sin mormor. Kunde de styra så kan hon.

Men oftast sker detta helt omedvetet. Och du vet inte varifrån detta omhändertagande kommer ifrån. Att du bara omedvetet kliver in i den rollen.
Syna gärna dig själv.
Kliver du in i den rollen och vad händer med din sexualitet med din partner när du kliver in där?

När jag synar mig själv tillbaka till småbarnsåren så ser jag tydligt erotikdöd genom omhändertagande. Och en glädje att kunna släppa taget om omhändertagandet. Dela på det. Och återuppliva erotiken igen.

Viliman Viliman

Inspiration förstås av Ester Perel som vanligt…här intervjuad i podden Pleasure Mechanics (som jag bara lyssnat ett par avsnitt till och vill höra mer av) av paret Charlotte och Chris Rose. Avsnitt #269 heter “On Sex, Power and Desire”:

“CMR: And how much do you think caretaking plays into this especially with these generations who are caretaking young children and older parents at the same time often a partner is ill. You’ve talked about caretaking as an anti-erotic-

EP:Yeah.

CMR: And yet many of us by necessity are caretakers so how do we balance that?

EP: So see what’s very interesting is that sometimes the woman who has an affair is exactly in that role.

CMR: Uhuh.

EP: So she’s not too busy, too tired, and too stressed. The context in which she’s caretaking is one that she experiences as erotically numbing.

CMR: Right.

EP: She cannot think about herself in the place where she’s busy thinking about everybody else, as the consummate caretaker that she is. And hence when she creates a space that is secluded for herself, in which she can express her own desires, as in an affair- and this is not to justify it or to condone it- this is really to- because it’s been a major piece of my understanding of this phenomenon- she connects to her sexuality quite wonderfully. Or to her sensuality or to her erotic self. However we want to name it. I think that when I look fundamentally at what are the two main blocks that men or/and women need to confront in order to be able to experience a healthy, free, and unencumbered sexuality, I would say for the man, it is the freedom of the predatory fear. He needs to know he’s not hurting. And that therefore- and then he can- and that she’s enjoying- and then he knows that he’s in the realm of pleasure and sensuality and sex. And for her, it is the freedom of the burdens of caretaking. If she is constantly thinking about the wellbeing of the other- him- or her- it can be between two women, this is not a heterosexually scripted only. If she’s constantly thinking about her sense of responsibility, her selflessness, her sacrificial nature, her putting herself aside in order to be there for everybody else- she cannot tap into her erotic self. She needs to be freed from the burdens of caretaking in order to be able to focus on herself. And for that, in order to turn towards her, you know, to be able to focus on her own body, pleasures, mounting sensations etc.  I keep coming back to those two pillars. I hear – and this is more of a heterosexual script – I hear men telling me so often, you know, “nothing turns me on more than to see her turned on.” Yet I don’t hear many straight women ever say anything like this.  It’s irrelevant if he is turned on. You know what turns her on is to BE the turn on. And I think that the social role of women is so much to think about others that the erotic self of women must become more narcissistic – as in more self-centered, more self reflective. And that is actually something that we have never thought about – that in fact female sexuality may be much more narcissistic because the female social role is so other other-directed.

CMR: And we seek that balance in the erotic life.

EP: Yes.

CMR: Right.

EP: If she mothers him- or mothers her- mother’s her partner- she is at any moment a feeling that she’s into, you know, that when he says “How was it?” or when she says “How was it?” her experience is not “What was the experience like for you?” but it’s a veiled way of saying “How was I?” Then she knows that she’s in reassurance mode, and reassurance mode is mothering mode. And that is very loving, but not very sexy.”

Share