Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

Tag: utveckling (Page 1 of 2)

att känna mig bekväm i min obekvämlighet

Jag sprang på dessa ord häromdagen:

Breathe, lean into your fear, grow. Getting comfortable with being uncomfortable is key to making lasting change and personal development. 

Du som känner mig fattar ju direkt att jag jublar och håller med.

Jag är övertygad om att det igenom obekvämligheten och den möjlighet att vara bekväm med den är nog den enda (och framförallt den snabbaste och troligen den jobbigaste) vägen till en ny hållbar framtid för dig.

Denna väg gäller för större organismer också. Och för organisationer, företag, länder, världar, kulturer.  Vägen till en hållbar framtid går genom obekvämligheten och dess möjlighet till bekvämlighet.

att-vara-bekvam

Testa att känna efter idag, och härnäst du känner obekvämligheten ta sitt grepp om dig. Testa att känna om du kan fortsätta att vara bekväm i den.

Jag känner mig mer och mer bekväm i min.

 

 

 

Tänk om…

Tänk om det faktiskt är plantorna, träden, ja hela naturen som sköter och underhåller oss, ger oss syre mm tills vi så småningom dör och förmultnar så att de kan konsumera oss. 

Tänk om….

Jag fick bilden av A häromdagen och har inte kunnat släppa perspektivet den tillförde. 

Ett helt annat paradigmskifte på gång. Eller? 

vilken är lösningen och vilken är produkten?

Häromdagen deltog jag vid en dags utbildning kring en digital produkt med en lösning för en del av det som arbetas med i ett av mina projekt. Ja det var en lösning på ett problem som denna produkt hjälper till med.
En lösning som kan fungera bra, om rutiner sitter, sätter sig, utvecklas, kring just produkten. Jag tror på den.

73ad71ab-0c48-4b20-923f-b2d89ccda46d-original1

SAMTIDIGT som jag tror på den så blir jag så himla nyfiken på om det verkligen bara är en lösning? För det finns ju inte bara ETT problem för oss att lösa utan flera.
OCH denna produkt har större möjligheter till lösningar än vad den idag tror, inser, har tillit till. Så jag ställer ju så klart frågan HUR vi går tillväga för att få tillgång till fler lösningar? Som redan nu finns att tillgå i produkten. Då det samlas en massa data i produkten som idag inte finns att plocka fram enkelt för användaren, men som redan finns där att skapa enkelt.

13298095_136560273429123_1028043067_n
Förvåning när olika svar kommer ifrån de som ska utbilda oss…utbildare nr 1 svarar att nej, det är det här problemet som denna produkt ska lösa, inte det där. Det kan den inte. Och utbildare 2 svarar med en fråga tillbaka; Intressant, hur menar du? Varpå jag såklart berättar om hur jag ser på produkten, dess möjligheter, att det finns flera problem som den kan hjälpa till att lösa. Och mer nyfikenhet uppstår. Att produkten faktiskt är större än vad utbildarna ens har insett, eller i alla fall att den har potential att vara det.

Måhända var det min roll just den dagen att skapa en medvetenhet kring att det finns fler problem att lösa. Och att peka på att produkten redan sitter på möjliga lösningar. Att produkten kan vara ett verktyg större än vad den idag tror om sig själv. Måhända var det min roll. Jag hoppas att en medvetenhet har landat hos utbildarna som de tar med sig hem…

 

10 steg – nummer 3

“When you judge another, you do not define them, you define yourself.”

När du dömer en annan, så visar du inte deras sanna jag, bara ditt sanna jag. 

Vad var det för någon du reagerade på som fick dig att döma en annan person? Kan du backa tillbaka bandet och kika igen? Hittar du starten? Där hittar du även en “nyckel” till vad du troligtvis behöver ge mer av till dig själv.

Vilken “nyckel” fann du?

10 steg – nummer 1

“If you change the way you look at things, the things you look at change.”

Om du förändrar hur du ser på saker, ändras de saker du ser. 

Självklart och supersvårt.
Vill du prova?
Välj en relation med en kollega eller annan person du känner på din arbetsplats.
En person som du upplever “vill ha saker” av dig,
som du kanske upplever som en energitjuv exempelvis.
Har du valt ut någon?

Pröva nu att nästa gång du möter denna person att “ge den” så mycket
energi ifrån dig som möjligt.

Vad hände? Vad händer?

Visst är det så att när du inte längre orkar ta emot, då är det dags att ge…..

PS: Råd nummer 1 ifrån Wayne Dyer, med min reflektion och exempel 🙂

organisationer som origami

Häromveckan såg jag tillsammans med resten av familjen ett avsnitt av Vetenskapens värld som handlade om origami. Och blev tagen av det vackra och oförklarliga i formandet och framförallt i likheten med naturen och dess organiserande.

img_5402.jpgSom när löven spricker – då har de en plan över hur de ska veckla ut sig. Och så visade en av de intervjuade personerna i klippet hur hon gjorde “instant origami”. Nej, det går ju inte sa vi alla. Jo, det gick superlätt. Hon lät en konformad pappersbit få ett tungt föremål fallande över sig, och vips så bildar pappersbiten de  koniska veckformerna i ett nafs. Eller när man skrynklar till pappret med händerna och miljoner veck bildas. Som påminner om svamp. Och jag såg även vulkaner och jordskorpan i dessa skapelser.

Hur kan det vara en metafor eller liknelse med organisationer/relationer?
Den tanken tog direkt plats i mig. Och den har nu snurrat runt ett par dagar. Och finner liksom inget att haka i eller kroka fast vid….men jag är inte redo att släppa den. Den kanske är den första i en rad av flera? Flera nya tankar, reflektioner kring vad en organisation kan vara och om och hur dess relation till instant origami ser ut.  Undrar om jag kan ta en av de organisationer jag verkar i nu och antingen:
1. Testa att skrynkla till dem med handen för att se vad som händer och hur det ser ut när jag vecklar ut den…eller
2. Testa med instant origami – kanske släppa som en stor tung nyhet mitt ovanpå dem för att se på de skrynklor som uppstår…

Jo, det där lockar – både 1 och 2…!

tumblr_myukjbhoWE1qihh0eo1_1280

Och så googlade jag litegrann på detta, men fann inget av värde…kanske är det bara jag som funderat på detta än så länge…eller har du?

Här kan du kika på mer om origami på Vetenskapens värld.

att förstå igen, djupare

JF_Zen_be_a_light-with-Zen-logoÅh, jag stötte på denna på Pinterest häromdagen och fick en ytterligare förståelse till varför “I am a light”.  På denna sajt har Joanne både ritat och förklarat så fint och min förståelse bara djupnar.

L I G H T är helt enkelt en akronym av dessa ord:
Love
Inspire
Give
Heal
Transform

Förståelse och fördjupning i mig om mig.
Och jag har tidigare skrivit om mig i dessa tankar här och här och här och här!

En ny insikt formas tydligt i mig också.
Att vara en light-worker är att vara en maximerare,
en maximizer!

 

f ö r ä n d r i n g s l e d a r e

det är en titel jag aldrig har haft. Ännu. En som jag gärna vill prova. Att vara, verka och samverka i.

När jag blickar tillbaka på mitt liv ser jag två tydliga röda trådar. En tråd handlar om ledarskap, dels om ett inre ledarskap och dels om ett ledarskap av grupper. Den andra tråden handlar om växande, förändring och maximerande. Dessa röda trådar i mitt liv har tagit mig fram till den jag är idag.

Och jag är en förändringsledare.

Vill du få en chans att prova mig som förändringsledare i din verksamhet/organisation?
Snabba på, för nu har jag sökt en tjänst med titeln förändringsledare 🙂

 

vilken är din uppgift i livet?

Jag håller så sakteliga på att forma min uppgift i livet. Och har inspirerats bland annat här.

Jag träffade en vän på en femtioårsfest i somras och han berättade att han kommit på sin uppgift i detta liv på denna planet. Hans uppgift är att tända ljuset i människor. Så frågade han mig om min livsuppgift. Mitt svar kändes så otroligt självklart när det kom över läpparna: att vara ljuset.

Come into the light, why don’t you – sjunger jag med när jag lyssnar till denna sång med Bliss.

Jaha, vad gör jag med det svaret? Att vara ljuset?
Vad betyder det egentligen? Och hur kan jag känna det i mig själv och hur kan det ta sig till uttryck för andra?
Och är det så viktigt att alla förstår exakt vad jag gör? Nej, det upplever jag inte nu. Däremot behöver jag bli tydligare för och i mig själv. Så dags att nyfiket närma mig detta från olika håll…

Nu utforskar jag en hel del delar – delar som kommit till mig och delar jag nosat upp själv och andra delar som skimrar förbi. Och jag upplever stark resonans med flera delar, och med andra ett starkt motstånd. Jag har till exempel just nu känslan av att jag inte ska skapa en produkt bara för att det finns en möjlighet till affärer och intäkter. Jag känner starkt att jag inte vill bidra mer till “den påhittade världen”. För du vet väl att allt är påhittat?

Jag fascineras av Navid Modiri och hans tankar om hur allt är påhittat. Ta till exempel Försäkringskassan. Den är ju helt påhittad. Visst måste några personer haft otroligt kreativt, utmanande och roligt uppdrag i att skapa och hitta på den. Och den kanske absolut behövs. Men jag är inte redo för att skapa en egen produkt bara för att tjäna pengar. Nej. Jag kan snarare vara lockad av att skapa ett space. Där jag kan få komma till uttryck och hjälpa andra.

Jag vill hjälpa andra att lyckas med sina drömmar och mål. Jag vill hjälpa fler att lära och växa. Och jag vill göra det tillsammans. Med dig. Med andra. Med alla som vill lära och växa.

Design kit är en distansutbildning som jag går just nu. Den blev jag tipsad om ifrån flera håll och nu är jag himla glad att jag har startat den. Ligger lite efter, men håller på att kliva in i uppgift två. Och i texten till uppgift ett fann jag dessa meningar som gav stark resonans i mig.

As an approach, design thinking taps into capacities we all have but that are overlooked by more conventional problem-solving prac- tices. Not only does it focus on creating products and services that are human centered, but the process itself is also deeply human. Design thinking relies on our ability to be intuitive, to recognize patterns, to construct ideas that have emotional meaning as well as being functional, and to express ourselves in media other than words or symbols. Nobody wants to run an organization on feeling, intuition, and inspiration, but an over-reliance on the rational and the analyti- cal can be just as risky. Design thinking, the integrated approach at the core of the design process, provides a third way.

Och snart ska jag träffa en av mina vänner, Jo Hall, och få mer hjälp i att förtydliga vad som är min uppgift här i livet.

Är du på din väg i livet?

Avtryck och intryck ifrån boken – “Gryning över Kalahari”

När jag läser en bok så gör jag gärna hundöron. Viker in ett hörn på en sida där det står ord som skapar en genklang i mig. Likadant när jag läser ett magasin. Ibland, men långt ifrån lika ofta, antecknar jag vid sidan om orden. Och ibland blir det tankar till min dagbok eller till bloggen. Nu blir det tankar kring mina hundöron ifrån läsningen av “Gryning över Kalahari” av Lasse Berg. Den rekommenderar jag dig att läsa!
Nedan kommer några av de passager som jag vikt hundöron vid. Läs nedan och känn efter vad som händer i dig när du läser dem.

Gryning över Kalahari - Lasse Berg

sidan 224: …träder någon av dansarna in i transen med dess förhöjda medvetande. Då börjar hens n!om koka inne i maggropen eller längst ned i ryggraden. N/om är en magisk energi som genomströmmar universum, viktigast av alla metafysiska krafter. Den kan användas och tämjas för det som är viktigast i livet: att bota sjukdom och att lösa konflikter.
Här kom genklangen i mig. Användas till att lösa konflikter. Sedan beskrivs en seans och utdrivning genom dans, handpåläggning, skrik och andning. Och de inblandade tror uppenbarligen på detta och får “n!om” att hjälpa dem i deras utmaningar och problem. Och konflikten är löst. Eller?

sid 254: …det finns en gen med namnet VMAT2. Denna styr produktionen av hjärnkemikalien monoamin, varav serotonin är en sort, dopamin en annan. Serotoninhalten påverkar såväl motoriken som hur man mår; om man är deprimerad eller extatisk, om man känner sig rädd och ensam eller uppåt och ett med universum. Monoaminerna påverkar vårt högre medvetande och hur vi uppfattar oss själva i förhållande till omvärlden. Vår hjärna bombarderas av intryck ifrån den värld vi har omkring oss.  // Hjärnan skapar struktur och fasthet i vår uppfattning om oss själva och världen. Monoaminerna påverkar just denna relation, ändrar den och kan få oss att känna oss ett med universum, med mänskligheten, som om vi lämnar vår egen kropp, går in i Nirvana eller hur vi nu vill uttrycka det. Den sortens djupa religiösa (spirituella – min uppfattning) sammanfaller med en förändring av halten monoaminer.
Intressant att få denna vetskap. Vet inte riktigt hur jag ska använda det, men den dagen kommer nog när någon jag möter vill få en mer vetenskaplig förklaring till några av mina upplevelser.

sid 257: Sjungande, dansande och målande lämnade vi Afrika. Det finns något konstigt med människan i ett biologiskt sammanhang: vårt oerhörda rytmsinne. Vi som gladeligen har svårt att memorera mer än vårt personnummer kan gladeligen hålla ihop tusentals olika toner i rätt ordning och lätt falla in i rytmen på en låt vi aldrig tidigare hört. Inget har haft sådan betydelse för att skapa den värld vi idag har som denna förmåga människan har att kunna hålla takten tillsammans, framsållad under tusentals generationers afrikansk trandans då de som dansade tillsammans överlevde lättare. Det var först när världshistoriens diktatorer, fältherrar, kejsare och andra revolutionerande ledare lärde sig att utnyttja människans medfödda behov av att i takt röra de stora kroppsmusklerna tillsammans som det gick att skapa den nedskrivna historiens stora hierarkiska statsliknande strukturer. Detta hävdar historikern William H McNeill, professor emeritus vid Chicago University.
Får en längtan till att sjunga när jag läser detta, och ser med andra ögon på all musik som ökar och allt körsjungande som också (i mina ögon) ökar. I alla fall så ska min syster börja i kör nu i höst 🙂 .

sid 268: En balans uppstår normalt mellan antalet jägare och deras byten. Vid denna balanspunkt fanns det åtta miljoner människor på jorden. De var lata som lejon. För runt 10 000 år sedan ändrades allt och en ny tidsålder, som man nu skulle kunna kalla Antropocen, tog sin början. Det är nu dags för människan att börja göra om jorden. Nu stundar den tid då hon inte längre dansar, utan arbetar, i takt.
Att takten fortsätter. Rytmen är viktig som skrevs tidigare. Får mig att fundera på vad mer vi gör i takt eller med rytm. Alla träningspass på gymmen, yogan som görs i takt med andningen, osv…

sid 292: Hos san-folken råder en strängt egalitär kultur. Deras höga värdering av rättvist delande och frånvaron av statusroller gör dem till ett av världens mest jämlika folk som någonsin beskrivits. Starka tabun förbjuder att någon sticker ut. // Det handlar både om sympatisk jämlikhet och stenhård Jantelag. // Ett vanligt sätt att dela äran av jaktlycka är att jägaren bär andras pilar i sitt koger, ja ibland har han enbart andras pilar med sig. Den som har gjort pilen blir den som har fällt bytet. På det sättet kan också en handikappad bli en framgångsrik jägare. // Maten delas alltså av alla i gruppen, den stannar sällan eller aldrig inom kärnfamiljen. Detta är en ekonomisk nödvändighet om man skall överleva. // Delandet ger säkerhet över tiden och minimerar risktagandet. Hur det går till är omgärdat av invecklade sedvanor.
Hur skulle vi kunna göra om detta i exempelvis grupparbeten i skolan eller på arbetet? Göra om eller tydliggöra?

sid 295: Samförstånd är det som gäller i alla san-grupper. Den största lyckan är att ha vidast möjliga cirklar av harmoniska relationer med andra. Men på samma sätt som jämlikhet inte betyder likhet, så kan samförstånd inte likställas med demokrati. Visserligen finns det intet auktoritärt eller formaliserat ledarskap, inga hövdingar, men det är inte heller så att man röstar sig fram till någon sorts majoritetsbeslut. Vuxna och ungdomar samtalar om det som behöver bestämmas kollektivt. Men man diskuterar inte tills alla är överens utan tills man hittar ett beslut som ingen motsätter sig tillräckligt starkt. Naturligtvis väger olika röster olika tungt, beroende på speciell kunskap eller erfarenhet, när det gäller att forma denna allmänna samsyn. Ledarskapet är auktoritativt, inte auktoritärt. Det sociala trycket att komma överens är starkt, för att uttrycka det försiktigt. Samarbetsvilja har mycket hög kulturell status.
Så här skulle jag vilja prova i politik 2.0 och i demokrati 2.0. Det ger mig en stark känsla av att kunna arbeta/leda/driva för att få till mer samförstånd. Jag vill!

sid 305: Som någon av dess forskare har uttryck det: bland människorna ger honan sex för att få kärlek, medan mannen ger honom kärlek för att få sex. Och för att det inte ska bli så långtråkigt för honan har hon utrustats med den minst sagt ovanliga förmågan att få orgasm.
Hoppla – nyheter för mig. Detta visste jag verkligen inte. Och jag instämmer verkligen i att det är tur att det blivit så. För vem vil väl ha långtråkigt? Undrar även om det hos andra arter är så att ingen av könen kan få orgasm? Eller om det manliga könet kan men inte det kvinnliga?

sid 358: En annan väg. Maten är den enkla delen. Det är svårare med en urspårad livsstil. Det går att göra sig en bild av människans urtillvaro. När det gällde vår arts första företrädare, de som såg ut och tänkte som vi, så hade de det förmodligen ganska bra, i alla fall i långa perioder mellan väderkatastrofer eller klimatförändringar då livet blev hårdare. Men vanligtvis var det en ganska lättjefull tillvaro i närheten av vatten, under prat och skratt. Promenader genom terrängens skafferi. Ett par timmars arbete för att få ihop vad magen behövde. Dagar när inget särskilt hände. En relativ trygghet mot rovdjur så länge man höll sig i närheten av varandra. Avkoppling i landskap man trivdes i, med människor man var van vid. Återkommande danser i den afrikanska natten, någon gång om året större fester tillsammans med närbelägna grupper.
Vi lever inte så idag. Övergången till jordbruk och boskapsskötsel gav en försämrad livskvalitet överallt där den ägde rum. Vi är anpassade för lättja men nu fylldes människans tillvaro av hårt arbete under långa dagar. Resultatet blev en sämre hälsa, epidemier, minskad kroppsstorlek, mindre hjärna.
Mänskligheten har genomsnittligt sett fått det bättre under de senaste femtio åren, eller tusen åren. Detta tack vare vår arts underbara tekniska och organisatoriska förmåga. Under 1900-talet lyftes de materiella livsvillkoren dramatiskt först i den industrialiserade världen, sedan under andra halvan av århundradet också i stora folkrika delar av Asien. Den del av världens befolkning som lever i djupt armod har minskat kraftigt under denna tid. Det förtjänar dock att påpekas att världsfattigdomen är mänsklighetens största problem. // Kanske har vi inte haft det så här bra sedan vi övergav samlartillvaron. En viktigt förklaring till särskilt de senaste årtiondenas stora framsteg är globaliseringen, att vi har börjat knyta samman det yttersta mänskliga nätverket, det som förenar hela jordens befolkning.

sid 359: Vi levde en gång i en jämlik tillvaro tillsammans med människor vi kände väl. Vi har bytt ut detta mot hierarkiska orderstrukturer i allt större organisationer där vi kanske aldrig eller sällan träffar de som bestämmer över vår dagliga tillvaro. Vi är gjorda för ett liv i lugnt samspråk med varandra. Sådana stunder utlöser som vi sett de substanser i hjärnan som gör att vi mår bra.
Precis om mitt nya mantra “Come Closer”. Det gör att jag mår mycket bra. Kom närmre du med!

sid 361: En långsiktig lösning är en som är hållbar i åtminstone ett par hundratusen år till. Det livet kommer med säkerhet att se ut på ett helt annat sätt än det vi lever idag. Då kommer vår redan idag ofattbart uppdrivna tekniska förmåga, som skulle kunna vara ett välsignelsebringade, att inriktas på att ge hela mänskligheten ett gott materiellt sett, men framförallt en god miljö för våra själar. Där får vi alla tillhöra en gemenskap, känna oss behövda och uppsakattade, och får möjlighet att visa vår medfödda godhet. Där får vi röra våra stora muskler rytmiskt tillsammans. Där finns inga stöddiga chefer och rädda underlydande. Det blir inte ett liv som samlare, men ett samlarliv på hög teknisk nivå.
Långsiktighet är tillsammans med samförstånd viktiga delar i växande och lärande. Viktiga delar i utveckling, viktiga delar i att bygga och skapa ett alternativ som vi kan välja istället för att vara fast i dagens samhälle, dagens strukturer, dagens politik och dagens demokrati. Och att våga välja dessa båda delar kräver MOD. Och vet du vad? Jag har massor av MOD 🙂

Page 1 of 2

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén