att ta plats

Häromdagen var jag förkyld och kände mig liten. Inte riktigt som att jag orkade ta plats på mina uppdrag. Och i det ena gjorde jag verkligen inte det. Tog ingen plats. I det andra släppte jag taget och tog all plats i världen. Tillsammans med flera. Och det kändes bra.
När jag väl kom hem så fann jag ett nyhetsbrev i min e-post. Från Kristin Lohr. Henne följer jag både på Instagram och får ett nyhetsbrev med jämna mellanrum. Just detta brev var för bra för att bara släppas taget om.
Så nu har jag översatt min tolkning av hela Kristins ursprungsbrev.

Läs och se om det resonerar i dig…det gjorde det rejält i mig <3

“Du får ta plats, du vet väl det?
Du får lov att vara här, på denna jord, gå runt och lämna dina fotavtryck.

Alldeles för många av oss gör oss så små som möjligt.
Vi försöker vara fullkomligt älskvärda i andras ögon, tippar runt eventuella ömma tår och döljer någon del av oss själva som vi tror kan vara för mycket för andra, rädda att inte få tillhöra och vara en del av gemenskapen.
Vi kanske stannar i det grunda vattnet när  vi längtar efter djupet och havet. 
Vi kanske släcker vår egen låga när vi egentligen vill tända andras.

För oavsett vad din hemlighet är – oavsett om du är inåtvänd eller saknar ursprung, oavsett om du kommer från en trasig uppväxt eller en stödjande familj, oavsett om du har full hälsa eller kämpar med/mot sjukdom, oavsett dina ärr i hjärtat och din rädsla …

Under allt detta vill du bli sedd, bli känd och älskad för vem du är.
Vi är förprogrammerade att vilja bli det, vi behöver det.
Snälla, låt dig själv omfamna dig själv, hela dig som den människa du är.

Släpp taget.
Släpp taget av VEM du tycker du behöver vara för att få ta plats.
Ditt vilda hjärta behöver bli förstått, och du förhindrar världen att älska dig så starkt som det någonsin kan, där det även kan få oss att känna oss älskade tillbaka.

Sanningen är att du måste tillåta dig att bli älskad.
Du måste lägga ner dina vapen, ta av dig rustningen och låta dig bli sedd och synas precis som du är!
Ja, du kommer att bli omkullkastad.
Ja, du kommer att ta emot några förödande slag mot hjärtat.
Tack och lov för det, för det är så du lär dig den sanna kraften i din motståndskraft.
Det är så här du öppnar dig och låter ljuset nå in i dig. Det är så här du blir levande.

Vill du ha stor, modig, riktig kärlek?
Rör på dig. Visa dig. Närma dig elden. Exponera dig precis som du är, som någon som vill älska helhjärtat och bli älskad tillbaka. 

Vill du ha stor, modig, riktig kärlek?
Var dig själv. Dölj dig inte. Förminska dig inte. Omfamna alla delar av dig. Speciellt de du inte ens vill visa för dig själv. Alla dina fläckar och blåmärken, dina skuggor, dina brända kanter, du kan inte dölja dem längre. Du har inte råd att dölja dem.

Du är riktig. Och det finns inget mer magnetiskt än någon som är bekväm i sin egen hud, med alla ärr den huden kan ha.
Du kommer att bli hittad, om du tillåter dig att bli funnen.
Om du tillåter dig att ta emot, exakt som du är. Om du släpper in.

Lita på att när du börjar slappna av i din kontroll, när du bestämt dig, då kommer du att locka de som ser dig, som älskar dig.
Var också beredd att avfärda några människor.
Din acceptans av dig själv kommer att göra att även andra ifrågasatter sina egna begränsande övertygelser, och de kanske inte är redo att släppa taget om det som de fortfarande tror på.
Detta är inte ditt problem. Det här är inte din börda att bära.

Ge dig själv tillstånd. Låt dig själv bli till. Bli riktig. Bli verklig.  
Avlägsna dig inte från människor och platser och möjligheter som driver dig framåt för att möta din rädsla för obehag och sårbarhet.
Var inte rädd för att prova, i rädsla för att hamna tillbaka till ett “litet” liv.
Du är för bra för det. Du är för verklig och riktig för det.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Jag hoppas att du vågar släppa taget.
Jag hoppas att du vågar misslyckas och faller pladask.
Jag hoppas ditt hjärta brister i tusen bitar. 
Jag hoppas att du får djupa, tydliga skrattlinjer och kråkfötter.
Jag hoppas att du njuter.
Jag hoppas att du blir avvisad och generad.
Jag hoppas att du verkligen, verkligen försöker och ändå inte når ända fram.
Jag hoppas du släpper människor nära dig även om det betyder att någon kanske kommer att vara hänsynslös mot ditt hjärta.
Jag hoppas att du får många erfarenheter som skapar dig, och utvecklar dig under din livstid.
Jag hoppas det här för dig eftersom det betyder att du visar ditt riktiga jag.

Mer än något annat så hoppas jag att du kan se vad jag ser – den här storhjärtade, starka, uthålliga, underbara och vansinnigt älskvärda människa som gjorde detta möjligt. DU. 

Börja idag. Visa hela dig. En liten stund. Och var villig att älska dig själv när du prövar detta. Så ska du få se att det inte är så läskigt som du idag tror. 
Lita på att de som vill älska dig kommer att finna dig, bara du låter dem se HELA dig. 

Och som alltid kan vi göra detta tillsammans.

Kärlek,

K”

Där i skymningslandet mellan det nya och det gamla. Där jag släpper taget om kontrollen och följer med strömmen, ett val att släppa taget, ett val att följa med. Där vill jag vara och leva. Och jag låter HELA mig synas mer och mer. Där är jag idag.
Var är du?
Share

mitt år här och framåt (från 2017 mot 2018)

Tusen tack från mig till dig som hälsar på här!

Nedan ett par tankar och ord från mig till dig!

Från 2017 mot 2018…

Jag tar avstamp för mitt skrivande.
Mina ord som ska komma.
Från mitt inre. Till dig. Er.
Mina tolkningar. Vändningar. Breddningar.

Av perspektiv, ifrån andras skor.
Av frågor. Av undringar.
Av upplevelser. Av seenden.

Jag tar mitt avstamp här. Från 2017.
Mot 2018.
Genom gammalt mot nytt.
Historien mot framtiden.

De flesta av mina inlägg på bloggen kommer så oerhört spontant och för det mesta med stark kraft till mig. Vissa av inläggen verkar drabba lite hårdare och tyngre för de som läser dem. Som kanske dessa har givit dig en insikt?

  1. Låter du din “gryta”/njutning/kåthet sjuda?
  2. vårt tredje äktenskap…eller tredje “affär”
  3. 14 år utan livmoder
  4. Psoas – mycket mer än en muskel
  5. Välkommen hit min sexlust!
  6. chronos och kairos – två begrepp om tid
  7. 7 verb som kan stärka en relation
  8. Varför dricker du alkohol?
  9. Vad jag lärt mig av Feldenkreislektioner
  10. “Vart är vi på väg?”

Listan ovan är de mest lästa av 2017 års inlägg per den 13 december 2017.

Vad vill du läsa mer av här hos mig under 2018?
Och vad vill du läsa mindre av?

#undrarnyfikentess

 

Som inte heller kan låta bli att dela en text från Universum som jag fick idag:

Tess, soon the new year starts, so now’s a great time to:
1. Wipe the slate clean.
2. Focus upon what you really want.
3. Chart your course.
Or is that a bit old school? Feels tiring? Ugh!
How about an adventurous alternative:
1. Give thanks that your life is exactly as it is.
2. Decide that 2018 will be the happiest year of your life yet.
3. Every day, follow your heart and instincts down new paths.
This will be your year, Tess
  The Universe
You really are READY, Tess. And your clear mission in life is ready for you.
Share

erotikdödare nummer 1?

= OMHÄNDERTAGANDE

Japp, du läste rätt. Att ta hand om någon annan är värsta erotikdödaren.
Vadå? Så att jag tar hand om min sambo/partner gör att jag inte vill ha sex med hen?
Ja, klart att du kan vara öm och vilja din partner väl. Men när du kliver över gränsen och blir som din partners förälder….då är erotiken dödad. Brutalt mördad av dig.

Och du förstår säkert ingenting. Du är ju bara snäll och hjälpsam och hur skulle det annars vara om ingen tog hand om er. Dig och din partner. Och din partner är ofta otacksam för att jag gör allt detta. Den inser inte hur mycket du offrar för att vara den omhändertagande. Och du kan samtidigt inte i detta “space” vara kåt på den du tar hand om. Det finns oftast inte utrymme att samtidigt som du uppoffrar dig själv för att ta hand om någon annan, att det ska finnas utrymme för erotik och sexualitet och kåthet.

Och i ärlighetens namn – du inser inte heller hur mycket du offrar genom att vara den som är omhändertagande. Ofta sker allt detta omedvetet och du inser som sagt inte att det är en erotikdödare för er båda.

Och ibland kan jag se att det sker så utstuderat. Precis det ovan. Att kvinnan (i det här fallet) verkligen behärskar rollen som den omhändertagande och med järnhand styr sin man (i det här fallet) så att han alltid känner sig otacksam för att han inte uppskattar allt hon gör för honom och familjen. Skuld för att han inte gör lika mycket som henne. Och han får även känna skam för att han vill ha sex någon gång. Och om hon skulle vilja ha sex och han inte vill. Ja, då är han otacksam igen.
Sådär pågår det om och om igen.
Och hon, hon är medveten om detta spel i allra högsta grad. Hon har ju haft de bästa läromästarna…sin mamma, sin svärmor och sin mormor. Kunde de styra så kan hon.

Men oftast sker detta helt omedvetet. Och du vet inte varifrån detta omhändertagande kommer ifrån. Att du bara omedvetet kliver in i den rollen.
Syna gärna dig själv.
Kliver du in i den rollen och vad händer med din sexualitet med din partner när du kliver in där?

När jag synar mig själv tillbaka till småbarnsåren så ser jag tydligt erotikdöd genom omhändertagande. Och en glädje att kunna släppa taget om omhändertagandet. Dela på det. Och återuppliva erotiken igen.

Viliman Viliman

Inspiration förstås av Ester Perel som vanligt…här intervjuad i podden Pleasure Mechanics (som jag bara lyssnat ett par avsnitt till och vill höra mer av) av paret Charlotte och Chris Rose. Avsnitt #269 heter “On Sex, Power and Desire”:

“CMR: And how much do you think caretaking plays into this especially with these generations who are caretaking young children and older parents at the same time often a partner is ill. You’ve talked about caretaking as an anti-erotic-

EP:Yeah.

CMR: And yet many of us by necessity are caretakers so how do we balance that?

EP: So see what’s very interesting is that sometimes the woman who has an affair is exactly in that role.

CMR: Uhuh.

EP: So she’s not too busy, too tired, and too stressed. The context in which she’s caretaking is one that she experiences as erotically numbing.

CMR: Right.

EP: She cannot think about herself in the place where she’s busy thinking about everybody else, as the consummate caretaker that she is. And hence when she creates a space that is secluded for herself, in which she can express her own desires, as in an affair- and this is not to justify it or to condone it- this is really to- because it’s been a major piece of my understanding of this phenomenon- she connects to her sexuality quite wonderfully. Or to her sensuality or to her erotic self. However we want to name it. I think that when I look fundamentally at what are the two main blocks that men or/and women need to confront in order to be able to experience a healthy, free, and unencumbered sexuality, I would say for the man, it is the freedom of the predatory fear. He needs to know he’s not hurting. And that therefore- and then he can- and that she’s enjoying- and then he knows that he’s in the realm of pleasure and sensuality and sex. And for her, it is the freedom of the burdens of caretaking. If she is constantly thinking about the wellbeing of the other- him- or her- it can be between two women, this is not a heterosexually scripted only. If she’s constantly thinking about her sense of responsibility, her selflessness, her sacrificial nature, her putting herself aside in order to be there for everybody else- she cannot tap into her erotic self. She needs to be freed from the burdens of caretaking in order to be able to focus on herself. And for that, in order to turn towards her, you know, to be able to focus on her own body, pleasures, mounting sensations etc.  I keep coming back to those two pillars. I hear – and this is more of a heterosexual script – I hear men telling me so often, you know, “nothing turns me on more than to see her turned on.” Yet I don’t hear many straight women ever say anything like this.  It’s irrelevant if he is turned on. You know what turns her on is to BE the turn on. And I think that the social role of women is so much to think about others that the erotic self of women must become more narcissistic – as in more self-centered, more self reflective. And that is actually something that we have never thought about – that in fact female sexuality may be much more narcissistic because the female social role is so other other-directed.

CMR: And we seek that balance in the erotic life.

EP: Yes.

CMR: Right.

EP: If she mothers him- or mothers her- mother’s her partner- she is at any moment a feeling that she’s into, you know, that when he says “How was it?” or when she says “How was it?” her experience is not “What was the experience like for you?” but it’s a veiled way of saying “How was I?” Then she knows that she’s in reassurance mode, and reassurance mode is mothering mode. And that is very loving, but not very sexy.”

Share

att inventera sina “mjuka” sidor

Inspirerad av Seth vill jag göra en inventering av mina mjuka kunskaper, my soft skills. Det kräver dock en liten grupp som är villig att stödja och vara ärlig. Där alla får sin tur att ställa frågan och få svaren. Allra bäst effekt vore ju om detta sker regelbundet. Kanske en gång i månaden. Nedan prövar jag det dock som att vi inventerar en gång om året och där och då tar föregående år som utgångspunkt…alltså vad som hänt med sina “mjuka” sidor under detta år som gått.

Vågar du prova? Vill du prova?

Se om du kan finna en grupp som är nära dig till vardags. Kanske på jobbet, de närmsta kollegorna? Eller i familjen om du har nära relation till syskon? Eller kanske rent av med dina barn och din partner? Eller med nära vänner?

Frågor som kan vara bra att ställa är:

  • Vad är jag bättre på idag än för ett år sedan?
  • Har jag ställt några svåra, utmanande frågor på sistone?
  • Litar människor på mig mer nu än tidigare?
  • Döljer jag mer eller mindre än jag gjorde senast jag nyfiket utforskade det?
  • Vem har jag utvecklat?
  • Om att sälja ideér är en kompetens, har jag blivit mer skicklig på det?
  • Vilka förutsägelser har jag gjort som har blivit sanna? Har jag blivit bättre på att se den framtid som kommer att ske?
  • Vem har jag hjälpt? Särskilt utan att jag fått en gentjänst eller direkt kick-back av det?
  • Har jag lättare att leda än att följa?

rawpixel.com

SparaSpara

SparaSpara

Share

insikt om varför jag oroar mig

Ibland så dimper det ner en insikt, och det sker oftare än jag är beredd. Jag kan bli överrumplad när de kommer som i stora grupper och släpper som insiktsbomber i en bombräd……och så är det tyst ett tag…..sen kommer det ett stort lass igen.

Förra veckan en insikt om att jag oftast (läs för det mesta) försöker vara så nyttig som bara den. Nyttig, effektiv, ordentlig, you name it. Fast det har jag liksom inte velat se från alla perspektiv. Förrän förra veckan då. Då insikten ramlade ner som betydde att vi lägger till ett filter med FÖR VEM det är nyttigt och lägger in mig före någon annan en stund. Att det ska vara nyttigt för mig. Ja, du hänger med tänker jag.

Och så imorse, läsandes denna artikel (nej, jag har inte varit källkritisk i detta läsande),  så dimper insikten ner om varför jag oroar mig för saker och ting som jag inte alls kan påverka eller kontrollera.

In fact, worrying can help calm the limbic system by increasing activity in the medial prefrontal cortex and decreasing activity in the amygdala. That might seem counterintuitive, but it just goes to show that if you’re feeling anxiety, doing something about it — even worrying — is better than doing nothing.

Alltså, genom att oroa mig så hjälper jag omedvetet till att lugna det limbiska systemet genom att öka aktiviteten i mediala prefrontala cortex och minska aktiviteten i amygdala. Det kan ju kännas som att det motverkar varandra, men det visar på att om du känner en rädsla, genom att oroa sig för vad som kan komma ut ur den situationen som skapat rädslan så gör du faktiskt något åt problemet i situationen och du är nyttig…..

Nu är ju denna lösning, dvs att vara nyttig genom att oroa sig, inte en bra och hållbar lösning över tid för vare sig min hjärna eller mitt beteende. Utan det som kan få till en förändring som ger mig mer är ett gammalt beprövat trick…….

Att fråga sig själv:  -Vad är jag tacksam över?
Den frågan ökar både produktionen av serotonin och dopamin. Och även densiteten i neuronerna. Vilket i sin tur ökar din emotionella intelligens.

It’s not finding gratitude that matters most; it’s remembering to look in the first place. Remembering to be grateful is a form of emotional intelligence. One study found that it actually affected neuron density in both the ventromedial and lateral prefrontal cortex. These density changes suggest that as emotional intelligence increases, the neurons in these areas become more efficient. With higher emotional intelligence, it simply takes less effort to be grateful.

Share

att känna mig bekväm i min obekvämlighet

Jag sprang på dessa ord häromdagen:

Breathe, lean into your fear, grow. Getting comfortable with being uncomfortable is key to making lasting change and personal development. 

Du som känner mig fattar ju direkt att jag jublar och håller med.

Jag är övertygad om att det igenom obekvämligheten och den möjlighet att vara bekväm med den är nog den enda (och framförallt den snabbaste och troligen den jobbigaste) vägen till en ny hållbar framtid för dig.

Denna väg gäller för större organismer också. Och för organisationer, företag, länder, världar, kulturer.  Vägen till en hållbar framtid går genom obekvämligheten och dess möjlighet till bekvämlighet.

att-vara-bekvam

Testa att känna efter idag, och härnäst du känner obekvämligheten ta sitt grepp om dig. Testa att känna om du kan fortsätta att vara bekväm i den.

Jag känner mig mer och mer bekväm i min.

 

 

 

Share

vilken är lösningen och vilken är produkten?

Häromdagen deltog jag vid en dags utbildning kring en digital produkt med en lösning för en del av det som arbetas med i ett av mina projekt. Ja det var en lösning på ett problem som denna produkt hjälper till med.
En lösning som kan fungera bra, om rutiner sitter, sätter sig, utvecklas, kring just produkten. Jag tror på den.

73ad71ab-0c48-4b20-923f-b2d89ccda46d-original1

SAMTIDIGT som jag tror på den så blir jag så himla nyfiken på om det verkligen bara är en lösning? För det finns ju inte bara ETT problem för oss att lösa utan flera.
OCH denna produkt har större möjligheter till lösningar än vad den idag tror, inser, har tillit till. Så jag ställer ju så klart frågan HUR vi går tillväga för att få tillgång till fler lösningar? Som redan nu finns att tillgå i produkten. Då det samlas en massa data i produkten som idag inte finns att plocka fram enkelt för användaren, men som redan finns där att skapa enkelt.

13298095_136560273429123_1028043067_n
Förvåning när olika svar kommer ifrån de som ska utbilda oss…utbildare nr 1 svarar att nej, det är det här problemet som denna produkt ska lösa, inte det där. Det kan den inte. Och utbildare 2 svarar med en fråga tillbaka; Intressant, hur menar du? Varpå jag såklart berättar om hur jag ser på produkten, dess möjligheter, att det finns flera problem som den kan hjälpa till att lösa. Och mer nyfikenhet uppstår. Att produkten faktiskt är större än vad utbildarna ens har insett, eller i alla fall att den har potential att vara det.

Måhända var det min roll just den dagen att skapa en medvetenhet kring att det finns fler problem att lösa. Och att peka på att produkten redan sitter på möjliga lösningar. Att produkten kan vara ett verktyg större än vad den idag tror om sig själv. Måhända var det min roll. Jag hoppas att en medvetenhet har landat hos utbildarna som de tar med sig hem…

 

Share

10 steg – nummer 3

“When you judge another, you do not define them, you define yourself.”

När du dömer en annan, så visar du inte deras sanna jag, bara ditt sanna jag. 

Vad var det för någon du reagerade på som fick dig att döma en annan person? Kan du backa tillbaka bandet och kika igen? Hittar du starten? Där hittar du även en “nyckel” till vad du troligtvis behöver ge mer av till dig själv.

Vilken “nyckel” fann du?

Share

10 steg – nummer 1

“If you change the way you look at things, the things you look at change.”

Om du förändrar hur du ser på saker, ändras de saker du ser. 

Självklart och supersvårt.
Vill du prova?
Välj en relation med en kollega eller annan person du känner på din arbetsplats.
En person som du upplever “vill ha saker” av dig,
som du kanske upplever som en energitjuv exempelvis.
Har du valt ut någon?

Pröva nu att nästa gång du möter denna person att “ge den” så mycket
energi ifrån dig som möjligt.

Vad hände? Vad händer?

Visst är det så att när du inte längre orkar ta emot, då är det dags att ge…..

PS: Råd nummer 1 ifrån Wayne Dyer, med min reflektion och exempel 🙂

Share