Varför skriver jag så öppet?

Tack fina vännina som uttryckte en härlig undran häromdagen.
En undran blandad med (i min tolkning) oro och ett stort motstånd. En undran som var redo att “flyga” och som hon släppte taget om och riktade till mig.

Så här är det för mig. Jag försöker nedan att lista anledningar till VARFÖR jag skriver så öppet om det som ligger mig närmst om hjärtat.

Min VARFÖR lista!

  1. Jag skriver för att jag mår bra när jag skriver.
  2. Jag skriver för att få syn på mig själv.
  3. Jag skriver för min skull.
  4. Jag skriver om det som är viktigt för mig att
    bearbeta/tankespjärna/utmana mig själv.
  5. Jag skriver för att jag måste. För att jag kan inte, inte skriva.

Sen finns det anledningar som INTE gäller mig. Men kanske andra som skriver. Det får stå för dem. Fast samtidigt blev det viktigt för mig att visa på skillnaderna. VARFÖR jag skriver och varför jag INTE skriver.

Min INTE lista!

  1. Jag skriver inte för att bli läst.
  2. Jag skriver inte för att få följare.
  3. Jag skriver inte för att upplysa alla andra.
  4. Jag skriver inte för att bli hyllad.
  5. Jag skriver inte för dig.

Jag skriver för mig.
Om det oroar dig eller skapar frågor som “hur f-n är hon funtad?” Så fråga mig gärna.

I den outforskade gråzonen

Samtidigt är det en framväxande gråzon som jag inte vare sig hunnit landa i eller bearbeta. Den där gråzonen att min läsarskara växer enormt och att jag får återkoppling, hejarop och tacksamhetsbrev från runtom i världen av läsare som berättar att det jag skriver berör dem. Det gör mig glad i hjärtat. Om och när det jag skriver berör dig och är en inspiration i ditt liv så blir jag glad och tacksam. Särskilt om du delar med dig av det till mig. Men det är fortfarande inte min grundinställning till att jag skriver.

Såsom Universum ibland påminner mig om att den elakhet jag ibland möter inte är en attack mot mig som person. Så är inte heller min anledning att skriva för mig och inte för dig, en anledning riktad mot dig som person.

Share

gemensamma funderingar

Communal pondering

Ett uttryck som jag har vänt och vridit på ett tag. Jag gillar tanken att vi behöver ge oss tid att ha dessa funderingar, och jag gillar även att göra dem tillsammans. Att de måste vara gemensamma – eller identiska oss emellan – är inte lika viktigt. Viktigare att vi ger oss utrymme att fundera gemensamt och acceptera alla olikheter i funderingarna.

Och för mig hänger det ihop med några delar från en bok jag läst: Sitting in the Fire. En metod som boken beskriver är “Worldwork” och min tolkning av vad det är och kan vara är just att den innehåller en del som är en gemensam fundering. Författaren (Arnold Mindell) skriver så här:

The new worldwork paradigm offers us a number of fresh perspectives:

  1. Chaos: In worldwork, conflict and moments of chaos are valued within group process because these can quickly create a sense of community and a lasting organization. 
  2. Learning: Worldwork expects conflict to be our most exciting teacher
  3. Open heart: Worldwork relies on hurtfulness in order to sit in the fire´s heat to create community. 
  4. Self-knowledge: Worldwork stresses recognition that we ourselves are part of every conflict around us. Worldwork utilizes self-awareness skills to become part of the solution.
  5. The Unknown: Worldwork acknowledges that sustainable community has always been based on respect for the unknown. 
  6. Worldwork – the politics of awareness. It is not only about solving problems, but especially about community awareness. 

För att klara av att arbeta med metoden “Worldwork” så krävs information och medvetenhet, men framförallt behöver de som arbetar med metoden “meta-kompetenser”. De är ovärderliga menar Arnold. Att hela ditt arbetes framgång inte vilar på vad du vet eller gör, utan HUR du gör det. Och om du vet VARFÖR du gör det du gör – då är du inte heller osäker på HUR.

Och här var det som min fundering kring gemensamma funderingar kommer in också. Att det är en “meta-kompetens” likaså. Som behövs för att veta när det är läge att fundera tillsammans och att våga ta sig den tiden till att fundera tillsammans. För när du arbetar med metoden “Worldwork” så är ditt intresse för andra människor och att du känner medkänsla med andra människor helt enkelt avgörande. Om du inte känner detta så har du nog inte ens tänkt på att arbeta med detta. Och i att vara i gemensamma funderingar är ett sätt att lyssna och ta in alla människor runt dig.
Du bryr dig om vem andra människor är och vad som sker i deras liv.

Du har då säkert utvecklat dig till nästa “steg” på din utvecklingsstege i ditt ledarskap. Till en nivå som kan benämnas som att du är “en Äldre” (an Elder).
Tänk dig Yoda och alla de andra äldre mästarna – är du kanske en Jedi?

Några av mina “äldre” – aka Jedi´s!!
Share

en fixering vid HUR:et

Lösningen. Den där gyllene lösningen. Det verkar som att vi tror att om den bara fanns och var beskriven och att den visade oss HUR vi ska göra. är alla problem lösta och vi mår alla finfint. Så det är väl självklart att vi måste skriva ner HUR vi ska göra. För det är väl det som är lösningen?

Eller?

Eller om vi var överens och väl införstådda med VARFÖR. Ett gemensamt VARFÖR vi gör detta. Att det liksom satt inne i oss. I våra celler. I vårt hjärta och hjärna. Då vet vi HUR vi ska göra i varje given situation utan att vi har en rutin eller riktlinje för det. På papper. I våra interna system.

Skavet. Som kommer smygande. I mig i alla fall.

Skaver kommer när jag upplever att vi inte orkar/vågar/vill vänta på att gemensamt landa i VARFÖR. När vi har bråttom in i HUR. Antingen uppstår skavet nu. Eller sen. Eller både ock. Utan att vi fattar varför det skaver.

Väljer du HUR eller VARFÖR?

Share
Go Top
Translate »