Ebb & flod i äktenskapet/relationen

Fotocred till gfnstreet
  1. Har du den relationen du vill ha?
  2. Har du och din partner den relation ni båda vill ha?
  3. Har du det sexliv du vill ha?
  4. Har du och din partner det sexliv ni båda vill ha?
  5. Lägger du tid och kraft på att bli en bättre partner?
  6. Investerar du tid och kraft i er relation?
  7. Hjälper du din partner att bli en bättre partner?
  8. Låter du din partner hjälpa dig att bli en bättre partner?
  9. Vilka steg tar du för att bli en bättre älskare/älskarinna till din partner?
  10. Vilka steg låter du in partner hjälpa dig med så att du blir en bättre älskare/älskarinna?
  11. På vilket sätt hjälper du din partner att bli en bättre älskare/älskarinna åt dig?

Ert äktenskap eller er relation är troligtvis inte en konstant upplevelse av lycka. Ibland är ni oense och tycker olika. Inte heller att ni alltid håller sams om allt.
Ni har säkert perioder där annat tar tid från era timmar tillsammans.
Allt det där är vanligt och helt normalt.

Som tidvattnet i havet – ebb och flod. Vattnet som rör sig i böljande vågor.
Som månen i dess måncykel där den rör sig mellan nymåne till fullmåne och tillbaka till nymåne. Som årstiderna och naturen som kliver ur sin vinterdvala så sakteliga nu i mars och våren börjar ge sig tillkänna, för att nå full blomning under sommaren och avta i tillväxt under höst för att vara tillbaka i vila och dvala under vintern.

Allt detta är alldeles normalt och vanligt.

Frågorna ovan kan vara ett stöd för dig och er i er relation. Ett stöd för att belysa och synliggöra hur ni har det och hur ni vill ha det. Ett stöd för att undersöka om ni är beredda att våga kliva fram och växa tillsammans. Ett stöd för att utforska om ni vågar ta hjälp och stöd av varandra på den resan.

Och idag är den allra bästa dagen att starta. Vänta inte längre. Ta ett första steg nu.
Minns att….

“Foreplay starts at the end of the last orgasm.”


Vill ni ta hjälp av mig som er coach på er resa?
Maila mig så startar vi processen med mitt stöd.

Share

om jag vågar…

…eller om jag inte vågar.

När jag reflekterar kring vad som ger mig lust i att leda andra människor, i att leda grupper, par och enskilda individer så mynnar det ofta ut i något som bästa maken hjälpte mig att sätta ord kring imorse.

Jag berättade för bästa maken att jag tycker om att jag vågar utmana andra människor i att växa, i att uppleva, i att få nya perspektiv och se sig själva på nytt. Jag tycker om att göra det. Jag tycker om att jag vågar göra det. Jag tycker om att jag har tillit till mig själv till vad som kan komma att ske när jag gör det. Både i mig och i andra.
Jag berättade också att just det att så länge jag vågar så vågar ju de andra. Och den dagen jag inte vågar….då vågar ju inte många alls.

“När du vågar så hjälper du dig själv att växa. Genom att dina rötter blir djupare och starkare. Det är vad jag ser att du gör.”, sa bästa maken.

Det blev för mig en väldigt tydlig metafor och innebörd.
Att jag står stark i vilken vind som än kan komma, för jag vågar satsa på att låta mina rötter växa än mer. Djupare och stadigare. Så att min trädkrona kan få blomma och ta plats. Som ett evigt samspel mellan det som syns och det som inte syns.

Så jag vågar. Idag igen. Vågar du?

Share

vilket förhållande har du till dina känslor?

Ställ den frågan igen till dig själv.

Och en gång till.

Skriv ner dina tankar om ditt förhållande till dina känslor.
Är du medveten om dina känslor?
Vilka känslor släpper du fram så att andra även ser och får ta del av dem?
Vilka känslor stänger du in?
Låter du dina känslor styra dig?
Styr du dina känslor?
Hur vill du ha det?
Hur kommer du i kontakt med dina känslor?
Är du beroende av någon känsla?
Vet du vilka känslor du sprider omkring dig till andra?
Vill du smitta dem?
Med vilken känsla?
För din skull eller för deras skull?

Läste imorse ett kapitel som handlade mycket om känslor och jag blev berörd. Ställde frågorna ovan till mig själv. Och ser att jag har gjort ett stort jobb kring känslor i mitt liv. Dels har jag under längre perioder stängt av den input som kommer från media. Då menar jag gammal traditionell media såsom dagstidningar, nyhetsprogram på tv, radio-skval med nyheter. Den media som tror att den ger mig det jag vill ha, för att då får de överleva. Den använder dock en frekvens i sina sändningar för att spela på mina känslor. Främst mina känslor kring oro och rädsla. Då skapar den beroendet av trygghet. Och vill att jag kommer tillbaka till dem för att få veta mer om denna oro och otrygghet i världen som jag kan undvika om jag bara lyssnar, ser och läser på just dessa gammal-traditionella media. Så jag har längre perioder sagt nej tack. För att just få tillbaka möjligheten att nå mina känslor. Och notera och förstå vilket förhållande jag har till mina känslor. Att bli fri och få tillgång till mina känslor inifrån.

Jag ser hur personer i min närhet frossar i vissa känslor. Att de lever på dem, det är som deras diet. Att de tror att de egentligen inte vill ha dem, men att de i själva verket frossar i dem och omedvetet eller medvetet vill locka andra in i fällan. Smitta med sin “sjukdom” i frosseriet.
Så här skrev jag om citat som berör mig som ENFP häromdagen: nummer 15 var: “Great minds discuss ideas; average minds discuss events; small minds discuss people.” Detta citat kommer från Eleanor Roosevelt.
Och det är min känsla att de personer i min närhet som pratar om människor också är de som gärna smittar andra med sina känslor och frossar i att prata om känslorna. Och att leva på dem. Jag erkänner att jag också hamnar där. Min upplevelse är att det sker mer och mer sällan. Och att jag (som på julafton) kan rikta om min medvetenhet och kika på mig utifrån och se vad jag gör och förändra/bryta beteendet. Vilket jag också gjorde nyligen. Då frågade jag även två i min närhet om de mådde bra av att prata om det som de gjorde. Om det gjorde att de mådde bättre genom att prata om det. Det blev tyst. Jag vet inte vad som hände i dem. Eller vad de tänkte. Jag kan bara hoppas att det blev en insikt på något plan. Jag inser att det är ett beroende som dessa personer inte själva är medvetna om, eller som de har skapat själva.

Det är ett beroende som är skapat utav denna värld, detta system som vi lever i. I familjen. I media. I samhället. Ett system som liksom har kidnappat din livskraft. Som har rövat bort ditt ägarskap av dina känslor. Andra spelar på dina känslor som om de vore deras instrument. Andra som trycker på rätt sträng eller knapp och får igång den känslan som just de vill ha. Och de ser till att du inte förstår att det är du som har ägarskapet till dina känslor.

 
Jag ser det som värdefullt att ha tillgång till sina känslor och hela registret av dem. Att kunna nå dem inifrån dig själv och liksom välja vilken du vill plocka fram. Känslorna är som din biljett till att åka bort till andra platser, eller som en biljett till att uppleva någonting. De gör dig rik. Så se till att ta tillbaka ägarskapet av dina känslor och låt inte andras försök att “trigga igång” dem lyckas. Notera vad andra försöker göra och låt dem inte dra med dig i sitt beroende eller frosseri.

Ett av mina uppdrag här i livet är att synliggöra detta frosseri och beroende. Jag vill genom växande och lärande skapa en insikt i detta. Så att inte längre kaos och rädsla styr någon. Och de som idag är beroende av detta behöver ändra sin diet. Bara genom att jag medvetet låter mig själv vara ägare till mina känslor så låter jag andra kunna ta steget dit också. Har du också kontakt med hela ditt register och ägarskapet till dina känslor? Visa det för världen. Var en förebild. Du behövs. Vill du ha hjälp att nå dit?

 img_4131.jpegJag blir gärna din rebell som slår sönder det system som inte längre gagnar dig.
Du vet var jag finns!

Share

vad vill du läsa om?

Jag skrev igår på Facebook om mina blogginlägg, och även att jag nu under året deltagit i två bloggutmaningar: #blogg100 och #Blogg101. Det är roligt, utmanande, ger energi och lärande för mig. Och för det mesta så skriver jag om det som händer i och omkring mig. Så på Facebook frågade jag om vad som du vill läsa om, eller vad vill du att jag ska skriva om?

Följande önskemål har inkommit hittills…
Marcus: Tess – jag gillar din syn på världen. Hur du beskriver att allt hänger ihop. Du har tidigare skrivit om det. Det och mycket annat uppskattar jag hos dig. Du skriver – jag lovar att läsa. 
Hur ser du på ideen att skicka ut ett nyhetsbrev? Då får jag det direkt i mejlkorgen och jag missar ingenting. 
Njut av dagen 

Cecilia: Kanske hur man skall motivera sig själv till utveckling när livet ser som mörkast ut. Det är ju då det är som svårast att ta tag i saker.

Katja: Jag vill läsa om din nyfikenhet och lekfullhet.

Så…nu börjar det!
Jag vill fråga er om vad jag ska skriva om eller vad ni gillar att läsa för att jag vill bli “krockad”. Krockad med dig och dina tankar, krockad med en utmaning som kan få mig att växa, lära eller skifta perspektiv. Jag ser det som att jag de flesta dagarna tar fram ingredienser, lagar mat och dukar upp förutsättningar för ett utbyte av någon sort. Och jag har behov av att få lära mig nya maträtter, prova nya ingredienser och en ny servettvikning.

Om jag “krockas” så att mitt lärande och växande sker – good luck to you! För du smittas stort 🙂

Share

In assistance

My biggest insight during working as an assistant at the coaching course this autumn was this: I am done being an assistant, and want to keep on being in assistance.

The difference in there is huge for me. And as a friend put it: the source for the power is totally different. When being in assistance the power comes from within you. And when you are an assistant the power comes from the outside. 

Can you see it?

I also understand today that I prefer the verb more than the noun. Active vs passive perhaps?

I’d rather facilitate than be a facilitator. 

I’d rather lead than be a leader.

I’d rather be in assistance than be an assistant. 

  

  

Share

magical questions

I found questions in the book “Time to think – Listening to ignite the human mind”. I believe they are both magical and scientific. Mostly magical for me. That´s how I want to perceive some things on this spaceship, Magical Mother Earth. Below you´ll find the questions in the order they are presented in the book.

  1. What do you want to think about? Is there anything more that you think/feel/want to say about this?
  2. What do you want the session to achieve at this point?
  3. What are you assuming (that is stopping your achieving that goal)? (To find the bedrock assumption:) That is possible, but what are you assuming that makes that stopping you? What is your positive opposite of that assumption?
  4. If you knew that (new, freeeing assumption)….what ideas would you have toward that goal?
  5. Write down the incisive question.
  6. What quality do respect in each other?

I will go about answering some of them later here. Meanwhile – do you want to be asked these questions by me? I will provide the space and time for you – all you have to do is ask.

 

Share

f ö r ä n d r i n g s l e d a r e

det är en titel jag aldrig har haft. Ännu. En som jag gärna vill prova. Att vara, verka och samverka i.

När jag blickar tillbaka på mitt liv ser jag två tydliga röda trådar. En tråd handlar om ledarskap, dels om ett inre ledarskap och dels om ett ledarskap av grupper. Den andra tråden handlar om växande, förändring och maximerande. Dessa röda trådar i mitt liv har tagit mig fram till den jag är idag.

Och jag är en förändringsledare.

Vill du få en chans att prova mig som förändringsledare i din verksamhet/organisation?
Snabba på, för nu har jag sökt en tjänst med titeln förändringsledare 🙂

 

Share

att vara upprymd eller känslan när du “hittar hem”

Du vet exakt vad jag pratar om tror jag.
Det där du känner och upplever i kroppen när du “hittar hem”.
Där allt känns som det ska.
Som du vill att det ska just nu.
Den där känslan då jag blir upprymd av alla de möjligheter som jag ser.
Och samtidigt så fullständigt allergisk mot alla som inte ser dessa öppningar och lösningar.
Sluta vara liten vill jag säga.
Gör det inte.
Frågar något för att locka fram varför och kanske att det kan bli en insikt av det.
Till oss båda.

U-Lab

Nåväl, vad är det som jag är i som ger mig detta?
Jag är registrerad för att gå en kurs i Theory U på MIT, U-Lab. Min andra MOOC och innehållet i denna första vecka är bara så WOW. I bilden ovan beskrivs delar av den isbergs-teori som används under kursen. Där de tre delarna som du ser högst upp är toppen på isberget och den du idag enkelt ser. Nedanför ser du en mängd bubblor som skapar den bild vi ser ovan ytan.
För ett par veckor sedan började jag och maken även en annan utbildning: Design-Kit – The course for Human-Centered Design. Den är också bra och var kanske mitt steg upp och in i denna. De är olika och lika. De ger åt varandra och kan fördjupa varandra. Jag är glad att jag får hitta hem i båda. Jag är glad att jag känner denna upprymdhet och ser alla dessa öppningar.

I bilden nedan ser du hela isbergs-teorin med alla de delar som påverkar det som vi ser ovanför ytan. När jag läser i Otto Sharmers bok som är kurslitteratur i detta. Så beskriver han kortfattat i introt om de olika nivåerna att lyssna – i senare kapitel går han djupare in i detta med lyssnande och dess olika nivåer. Men just nu är jag fylld av resonans med hans ord:
“Level 4 listening, called presenting, represents a state of the social field in which the circle of attention widens and a new reality enters the horizon and comes into being. In this state, listening originates outside the world of our preconceived notions. We feel as if we are connected and operating from a widening surrounding sphere. As the presence of this heightened state of attention deepens, time seems to slow down, space seems to open up, and the experience of the self morphs from a single point (ego) into a heightened presence and stronger connection to the surrounding sphere (eco). “

 

Iceberg model

 

Jag har lyssnat på nivå fyra länge.
Jag vet att jag kan göra, vara, agera i dessa utmaningar.
Jag är i framtiden och utgår därifrån.
Jag har lämnat historien bakom mig.
Den kan inte längre lära oss om framtiden så som vi tror.
Jag agerar i 4.0 nivån i bilden ovan.
Det är din väg också.

Är det så att du i din verksamhet, i din roll, i din organisation
är redo för att leda ifrån den framväxande framtiden?
Jag är gärna dig vägvisare på din resa.
Tills du och dina med-ledare själva står starkt i er resa.
Vem vågar vara först ut?

Share