Ältande & konspirationsteorier- hur slutar jag?

Konspirationsteorierna – hur vi hela tiden skapar teorier och förklaringar till varför allt dåligt i världen sker. Och hur vi sedan låter dem ältas av vår hjärna länge, som en trygg plats att återkomma till.
Vi och våra system (system 1 och 2) i hjärnan vill att allt ska vara lika enkelt och tydligt för att vi ska förstå. Att skapa såna här konspiratoriska teorier kommer ifrån det som Brene Brown kallar: “Fear based self protection and our tolerance for uncertainty.”
(Min översättning: Ett självförsvar utifrån rädsla och den tolerans vi just nu har tillgång till för att kunna vara i osäkerhet. )
Och när detta beteende att skydda oss själva, genom att skapa en konspirationsteori med tillhörande ältande, blir en vana, när vi ofta behöver gå till dessa historier för att klara oss/skydda oss, så blir de våra rustningar som till slut blir invävda i hela vårt varande ända in i våra celler. Och otroligt svåra att göra oss av med och förändra.

Det går att förändra konspirationsteorierna

Genom att öka vårt medvetande och gå från att vara en Homo Sapiens till en Homo Sapiens Sapiens. Dvs en människa som kan observera sig själv från en annan plats, utifrån. Vi kan ta oss till en sådan plats genom att vara modiga, djärva och våga. Då går det att se de historier/teorier som vi skapar/skapat och vi kan se dem utifrån och som ett första steg inse att de inte är sanna.

HUR gör man?

Första steget är att öka sin egen medvetenhet så att du blir varse och får syn på dessa historier. Och då behöver du komma i kontakt med din kreativitet. En av de mest effektiva sätten att öka din medvetenhet är att skriva ner dessa historier/konspirationsteorier. Och det ska verkligen inte vara en snygg historia du ska berätta. Utan berätta den rakt upp och ned som ditt första utkast, Your First Shitty Draft, hädanefter kallat SFD.

Så skriv, skriv, skriv. Penna mot papper och låt orden komma i den ordningen de vill. Ingen kommer att läsa detta. Och du kan alltid justera och ändra texten senare. Låtsas som att du kanske är ett barn som skriver ner historien, ditt SFD, precis som barnet vill och gör.

Om en av karaktärerna i SFD´n vill säga något som du kanske tycker är olämplig, låt det ändå skrivas ner. Alltihop. Och om du vill att det ska finnas en mängd känslosamma händelser, eller andra kanske tveksamheter som du undrar om det verkligen ska finnas med. Då vet du att det enda rätta svaret är Hell yes! Allt ska med. Precis så som din historia spelas upp i din inre biograf. Och du….ljug inte, snygga inte till. Berätta ditt SFD precis så som den dyker upp inuti dig.

Historien du skriver behöver verkligen inte vara en berättelse. Det kan vara en punktlista, det kan vara post-it-lappar, eller en kortis i din dagbok. Det spelar ingen roll så länge du ser till att skriva ner historien. Om vi, som Brene, har målet att agera med hela vårt hjärta (whole-heartedness) så kan vi ta hjälp av följande punkter och stämma av att dessa är med i den SFD som vi skriver.

  • Historien jag har hittat på – The story I am making up
  • Mina känslor är – My emotions are
  • Min kropp gör och känns så här – My body is doing this
  • Mina tankar är dessa – My thinking is this
  • Mina övertygelser, min tro är denna just nu – My beliefs right now
  • Mina handlingar, vad gör jag just nu – My actions right now

James Pennebaker, författare till boken “Writing to heal” är den som Brene funnit sin inspiration från kring SFD´s. James hävdar att

“Om vi klarar av att föra över dessa (röriga) upplevelser i korta texter/listor/liknande så hjälper det oss att få syn på dem.

Att skriva 15-20 minuter varje dag, 4 dagar på raken, kan minska ångest, ältande, symptom av depression samt boosta vårt immunsystem. “

James Pennebaker

Galet bra tänker jag!

Nu är jag redo att skriva mitt första SFD. Mitt första utkast till min påhittade historia och konspirationsteori som jag häromveckan ältade i ett par dagar.

Vem vet, kanske jag en dag är modig nog att till och med publicera en av mina Shitty First Drafts med alla antaganden, förvrängningar, skapanden av kontroll och säkerhet för att osäkerheten är för jobbig. Vem vet.
Kanske har jag inspirerat dig eller fått dig nyfiken att testa detta sätt att hantera dina SFD?
Jag hoppas det. Lycka till!


PS. I ett inlägg framöver kommer jag att skriva mer om James version och instruktion om hur skriva enligt hans modell. Just nu får du hålla tillgodo med Brene´s egna version av James´s.

Share

vikten av erotik

För ett år sedan (mars 2018) var mitt mest lästa inlägg ett om E R O T I K.

Just det inlägget är ett av det mest sökta på min blogg. Vilket gör mig både förvånad och glad. Så glad faktiskt att jag vill skriva mer om erotik. Nu.

Det är som att visa sig naken

Fast med kläderna på. Att våga blotta sig för sin partner med sina innersta fantasier om sex, intimitet, vad som tänder oss, vad som är avtändande, och vad vi kanske till och med önskar att få uppleva i sex med någon annan….eller flera.

Det kan upplevas som en risk. Tänk om min partner inte känner likadant. Tänk om min partner inte vill ha mig och jag berättar mina innersta sexuella fantasier. Tänk om hen tror att jag inte vill ha den. Tänk om, tänk om, tänk om. Hjärnan ropar risk – ta det lugnt. Du har ju lugn och trygghet nu, varför riskera det?

Men en dag vågar du initiera samtalet och då väcks ni båda till liv på ett annat plan. Kanske. Jo, det tror jag. För så länge du är trygg i dig och din relation och litar till kraften i er och i dig så ska du klara detta lättare än vad du tror.

Och inse att även den andra vill vara naken med dig

Så när ni vågat börja prata om detta, kanske sitter ni i bilen, ostörda, utan sällskap av barn eller andra, bara ni två. Bredvid varandra. Med gott om tid. Och utan att ni måste möta den andras blick hela tiden, för en av er kör. Där kan det finnas en lugnare möjlighet att börja öppna upp för fantasier. Att dela med sig och fråga din partner att dela med sig till dig.

Troligen inser du att ni ändå är rätt “nakna” i ert delande. Oavsett vilka detaljer ni väljer att dela med er av. Att ni båda vågar blotta er och visa upp en sida ni kanske aldrig vågat visa för någon annan. En sida som ni belagt med skam tidigare. Men nu vågar ni. Nu vågar du. Och ni är “nakna” inför varandra. Öppna och transparenta.

Men…

Fantasierna kanske inte alls är på samma arena, samma scenarios, med samma innehåll. Och vet du – det är helt ok. Fantasier är delar av det som tänder oss. Så om du får veta mer om vad som tänder din partner och vad som inte tänder din partner så får du mer tillgång till att “prata det språk” som din partners sexualitet pratar. Och likadant är det tvärtom. Din partner får tillgång till “ditt språk”.

Mellan maken och mig brukar vi även förtydliga att det är en skillnad mellan fantasi och önskemål. Att det du fantiserar om har du all rätt att få behålla och njuta av. Om det blir ett önskemål för någon – då måste vi prata ihop oss så att vi båda är bekväma med att testa det på riktigt.

Erotisk intelligens

Ja, vi tror att detta är en slags intelligens som du kan träna på.
Träna på att våga släppa fram dina fantasier.
Träna på att förstå att det inte betyder att någon av er ska lämna den andra bara för att ni delar detta med varandra.
Träna på att sätta ord på.
Träna på att våga berätta om dina önskemål och vara beredd att “förhandla” om dem.
Träna på att lyssna till din partner utan att döma din partner.
Träna på att lyssna och lära dig detta “nya språk”.
Träna på att synliggöra för dig och din partner det som tänder dig.
Träna på att synliggöra för dig och din partner det som är avtändande.
Träna på att börja med att minska på just bromsen och det som är avtändande.
Träna på att våga ta små steg tillsammans och omformulera och återkommunicera hela tiden. Det är ni tillsammans som utvecklar er erotiska intelligens.


PS. ALLA svåra samtal passar rätt bra att börja våga ta upp i bilen när ni är ensamma en längre bilresa. Kanske kan ni lyssna till en podd eller ett radioprogram som lyfter den frågan som du vill att ni ska prata om och nå fram till med varandra. Eller så vågar du öppna upp från ditt hjärta och berätta att du vill prata om något som är viktigt för dig.

Share

Läskigt att jobba med appen….

Inser att det är himla läskigt att jobba med vår app. Fler och fler dagar dyker den tanken upp. Vad den grundar sig i? En massa olika tankar och funderingar och rädslor som adderas samman och lägger ihop sig som ett trassligt nystan utan en möjlighet att enkelt lösas upp. Eller?

  • att vi aldrig gjort en app förut och inte har en aning om HUR det går till egentligen.
  • att nu när teknikerna jobbar på i hög fart så har jag hamnat ur fart med att jobba med innehållet
  • att vara i otakt med teknikerna känns läskigt
  • att jag känner en rädsla för vad appen kanske lovar – och vad som händer om den inte håller vad den uttolkas innehålla
  • en rädsla även kring tankar som “vilka är vi”, “tror vi att vi kan detta”, och liknande
  • när jag samlar underlag till innehållet i appen så blir jag liten och rädd där också
  • för hur kan jag ta med saker/ting/innehåll som jag själv inte provat eller vet om det fungerar
  • rädsla för min litenhet
  • rädsla för att den kanske inte alls “flyger” och blir bra
  • rädsla för att inte hinna med innehållet i “tid” (vad det nu är)
  • rädsla att det blir en kraschlandning nu när vi investerat en hel del €€€€
  • läskigt att jobba med innehållet mestadels själv – hur vet jag att det hamnar i “rätt ordning”?

Samtidigt är jag glad och tacksam att vi gör denna app. Att vi gör den tillsammans. Att vi skapar något som vi tror på. Att vi tror på att fler kan få bättre relationer av att lära sig av innehållet.

Och där sitter jag mitt i det – det trassliga garnnystanet, både helt hoptrasslat och med delar som håller på att lösas upp…..av sig självt….fast det känns så långsamt.

From Studio Knit

Vill hellre ta mig till ett annat sätt att “bära” alla dessa trassligheter och rädslor och vända om dem till att betyda annat, kanske bära dem såsom min älskade make ofta vill se mig?

Strong, powerful and confident

Share

Burlesk-kursen: Nikki Nuts

Att på söndagskvällar klä upp mig i nätstrumpor, blanka höga trosor (som ska gömma strumpbyxkanten), mina glittriga tassels (som fästs på bröstet med peruktejp), en pimpad b-h med fransar, en pimpad strumpebandshållare med likadana och tillhörande svarta strumpor. Packa min rosa boa och långa silverhandskar i väskan, tillsammans med ett par av mina högklackade skor.

Ovanpå det en klänning eller kjol och topp. Bättra på sminket, ögonen och läpparna. Matchar läppstiftsfärg med boan. På med ytterkläder och rulla på cykeln nerför backen till Balettakademin. Kliva in i receptionen och uppför trappan i mina högklackade stövlar. Av med ytterkläder och cykelhjälm. Skaka på lockarna och klä av mig klänningen. Stå där tillsammans med mina kursare i våra pimpade underkläder och bara känna in alla glada leenden och nyfikenhet inför dagens övningar. Som i söndags då vi hade vårt första uppträdande för varandra. Vi turades om att i mindre grupper “gå in på scenen och möta publikens jubel med våra stage-names, strike our poses, och köra igenom showen med vår egen twist och sen tillbaka till strike a pose och tacka för oss”.

Asså det där, hela den där upplevelsen av förberedelserna, acceptansen i gruppen, våra kursledare som är så upplyftande och att vi tillåter oss att äga våra kroppar och den sexighet vi alla besitter, men som flera av oss inte är lika bekväma med att visa för andra. Den där upplevelsen är verkligen magisk.

Magisk i att jag vet att jag är min kropp och vet vad den kan göra för mig. Att det dessutom lockar så mycket heja-rop från publiken (vi agerar publik åt varandra i kursen) och lycka i att se sig själv i spegeln eller när vi möter publikens ögon som verkligen återspeglar det vi känner inom oss. Ja, det är i mina ögon sann magi. Jag växer inuti och blir stark. Och blir än mera sexig än vad jag visste.

En av de bästa delarna är att det är jag som bestämmer när jag visar vad. Det är jag som bestämmer vad jag vill att publiken ska titta på. Och att se och känna att det funkar – wow!
Nu har vi, tack och lov, endast passerat första tredjedelen av kursen så vi har många fler tillfällen att få uppleva mer magi.
Kanske behöver någon i din närhet eller du själv få uppleva lite mer magi du med?
Här kan du kika mer på mina lärare: Miss Diamond och Miss Strega.

Nikki Nuts?

Det bidde mitt stage name. Först funderade jag på något med Tess, och maken föreslog Teasing Tess. Och jo, det lät kul. The Explosive Teasing Tess liksom.
Sen så fick vi uppmaningen att leka med lite fler namn varav ett skulle kombinera följande:

  • Namnet på ditt första husdjur
  • Det du senast åt

Mitt första husdjur var en undulat som jag kallade Nicko, vilket här blev omstyrt till Nikki. Och det senaste jag åt innan jag läste instruktionerna ovan var jordnötter. Så då låg ju Nikki Nuts klockrent på tungan – och det tyckte mina lärare var betydligt mer originellt än mitt ursprungliga så nu får det ligga kvar som mitt stage name. OM, om, om, jag någonsin skulle stå på riktig scen asså 😉 inget som jag har i mina planer alls.

Vågar jag visa er?

Att växa som människa innebär bland annat att våga blotta sig…så här kommer en försmak av min första “showcase” häromdagen. All uppmuntran, uppskattning, hejarop och love letters mottages gärna. Missade att ta på mig nätstrumporna till showen så det får du ha överseende med. Och slutshowen med tassels….den sparas till makens ögon 😉

Nikki Nuts on stage


Share

The love of my life turns 50

I en galax för länge, länge sen så fick du syn på mig. En vecka senare fick jag syn på dig och du på mig igen. Sen dess har vi hängt ihop. I mer än 26 år. Och nu firar vi din födelsedag. Din 50 års dag. Min dyker upp lite senare i år. Fast inte känner vi oss gamla. Inte inombords. Ibland kan vi känna att kropparna inte är som de en gång var. Och den där synen som är långsam på morgnar och nära håll. Fast förutom det så är vi nog i våra bästa år. Tycker jag.

Du skördar nya rekord i alla de grenar du tävlar i när du ställer upp i alla möjliga och omöjliga friidrottstävlingar runtom i världen. Du kliver tillbaka in på rugbyträningar och är snabbast på planen – fortfarande. Du skaffar nya vänner inom friidrotten och på andra platser. Du tar dig an utmaningar med grannarna i bostadsrättsföreningen som ordförande. Du gillar att ha många saker på gång. Och att prokrastinera.

Du är en närvarande pappa och både pushar och stöttar våra söner. Och de är stolta över att ha dig som sin daddy. Visst kan vi båda önska att vi har deras musiksinne och kunna spela och sjunga som de gör. Härligt att de vill och vågar. Det tror jag att vi lärt dem båda två. Att våga. Precis som vi en dag vågade skaffa en egen vovve. Och du är en fantastisk husse till vår minsta familjemedlem, Snowy.

Du älskar att hjälpa andra och vara till tjänst. Ibland på bekostnad av att du inte själv ber om hjälp. Du vågar prova nya saker och är inte rädd – för annat än höga höjder. Tillsammans vågar vi dessutom utmana varandra lite extra och göra det där som kanske är en bra bit utanför många andras komfortzon. Och utmana varandra i att undersöka vilka normer vi vill bidra med till världen – och vår lilla värld. Tillsammans provar vi nu även att skapa en app – the Lovers app. En app för dig som är i kärleksrelation/er och vill växa och lära dig mer i dem.

Du är alltid nära mig och uppskattar närhet. Du älskar mitt leende och mitt skratt. Och min kropp. Och hela mig. Precis så som jag älskar hela dig. Precis så som du är. Även om jag kan uppleva att det är jobbigt och utmanande när du är min läromästare så vet jag att det är den enda vägen. Du är med på min resa, på min väg, som min vän och älskare. Och jag har förmånen att få resa med dig.

Du som är världens finaste Hunter, make, daddy, husse, älskare, vän, stavhoppare, sprinter, son, längdhoppare, rugbytränare, ordförande, svärson, pulled-beef-expert, noggrann städare, höjdhoppare, rugbyspelare, livsnjutare, kulstötare, diskuskastare, spjutkastare, man, läromästare, hjälpare, stöttepelare, utmanare och mycket, mycket mer.

Du är en förebild för många. Inte bara inom familjen eller hos våra vänner. Hos många fler.
Inte minst för mig. Jag är tacksam och glad för varje minut tillsammans.
Nu ska vi fira dig idag med familj och framöver firar vi tillsammans med fler vänner våra båda 50-årsdagar. En 100-års fest när värmen kommer åter.
Eller vad tusan, låt oss göra som vi gjort de senaste 500 dagarna – älska och njuta vidare av varandra mitt i livet och fira varje dag.

Love you my darling – Happy birthday!

Se fler bilder på Hunter och många andra i ett bildspel här!

Share

att röra sig mot slutmål

Att definiera vad jag vill ha och se mig själv där

Oavsett om jag hela tiden tror eller litar på att “universum” håller sin del av det outtalade avtalet att hjälpa mig ta mig till mitt slutmål så tror jag på att tydligare definiera för mig själv vart jag vill och vilken känsla eller upplevelse jag vill ha när jag är där. Det är ett sätt för mig att ta fart och röra mig redan nu mot ett slutmål. Mitt definierade slutmål.

Min process

Jag delar in mitt liv i tårtbitar som är de delar där jag vill se mig själv vid ett slutmål. Detta slutmål är troligen inte alls närmre min död utan snarare vid en tidpunkt som jag vill ha uppnått vad det nu är jag vill uppnå. Så jag tänker mer i termer kring år, typ 1 år med bloggen, eller 5 år med något yrkesrelaterat och kanske både 2 år och 10 år med relationerna i mitt liv.

När tårtbitarna väl kommit på plats så börjar jag att framkalla en upplevelse eller känsla av att vara där när jag nått det specifika målet i respektive tårtbit. Hur jag ser ut. Hur det är runtomkring mig. Hur det känns i min kropp. Erfarenheter jag fått på vägen. Etc, etc.

Jag skriver ner och återger så många detaljer som möjligt kring hur det är där vid slutmålet. Sen går jag vidare till nästa tårtbit.

Viktigt under processen framöver är sedan att löpande återgå till det jag skrivit och mina tårtbitar för att undersöka om jag
1) är på väg att röra mig mot detta
2) om jag vill ta bort eller lägga till en tårtbit
3) om jag behöver förändra något i de detaljerade beskrivningarna
4) eller om jag redan är framme redan nu – vilket faktiskt sker ofta – så då blir det att undersöka om det finns en ny definierad målbild jag vill ta mig an

Min tårta och mina tårtbitar

Onsdagen den 13:e februari 2019

Så nu är det dags för mig att ta fram en detaljerad “slut-bild” av alla områdena ovan:

  • Familj
  • Kärlek
  • Vänner
  • Sexploration
  • Sammanhang
  • Coaching
  • Ledarskap
  • Inspirera
  • Skrivande
  • Meraki

Och att framöver utvärdera, reflektera och återkoppla till mig själv om hur det går. Framförallt att börja röra mig mot “slut-bilden”.

Share

Frun som började strippa

Det var en gång en fru som var lite less på att känna sig osexig, så hon fann en prova-på-kurs i Burlesk. Dagen kom och hon stressade sig till eventet, kom sist in i lokalen och kastade sig in i äventyret.

Deltagarna var många och långa, och korta, och unga och äldre. En hel del äldre än frun själv. Vilket kändes tryggt när hon anmälde sig till vår-kursen på 14 tillfällen med djupdykning in i Burlesk.

Första kurstillfället kom och frun noterade förvånat att det var få anmälda, samt att hon nog minst var 20 år äldre än den näst äldsta deltagaren. En annan notering – att alla andra hade erfarenhet av att dansa och gå dans kurser. Den här frun har ingen sådan tidigare erfarenhet, men skuttar glatt till musik när tillfälle ges. Så även vid denna kurs.

Till andra kurstillfället har självförtroendet växt lite grann. Och förtroendet som både kursledaren och kursassistenten inger i sina kroppar och sitt mod att visa upp och svänga sina kroppar smittar långsamt men säkert.

Idag är mitt emellan tillfälle två och tre och frun instagrammar med sin leverantör av “tassels”. Måtte de bli klara till tillfälle fyra då vi ska få lära oss att svänga med våra tassels. Och jo, det lovar leverantören. Nu ska hon smycka dem med smycken och svarta tassels, sen kommer leveransen.

Frun har även noterat att det blir ett och annat annorlunda inköp….såsom:

  • tassels förstås – alltså såna där “pasties” som man klistrar på bröstvårtan där det sitter en tofs som man ska få snurra loss med 😉
  • nätstrumpor – att ha underst
  • blanka trosor – att ha över nätstrumporna
  • blank matchande bh med satin band som ska sys fast och användas i en rosett så att man snabbt, galant och sexigt får av sig bh-n
  • strumpebandshållare “modell bättre” -som ska hålla för att träna på att knäppa loss strumporna
  • strumpbyxor i massor – där man bara klipper av vid benen och endast använder dessa tillsammans med strumpebandshållaren och har nätstrumporna under
  • handskar – lite längre och framförallt i färg eller glitter så att de syns – för det är dit du vill rikta åskådarens blick lite då och då
  • boa – fjäderfri och tvättbar boa har införskaffats på Buttericks, de vare sig fäller fjädrar eller är gjorda på icke-etiskt sätt

Frun tackar sin lyckliga stjärna att hon redan har gått en kurs hos The FabCoach i att lära sig gå i höga klackar. Dansen genomförs än så länge gott i klackar och fruns bästa leende förstås…..och visst är hon gladare i sin kropp redan efter två tillfällen.

PS. Utmaningar att pröva något nytt och som jag aldrig gjort förut är en viktig del i mitt liv. Burlesk-kursen är en av dessa utmaningar. Snart blir det en dagskurs i Taiko också. Med maken. Vill du hänga med?

Share

Växtvärk del 9

du inser att du är medveten om allt, du är vaken och mitt i livet.

Och det går f-n inte att vända om. Det går inte att bli omedveten. Det går inte att somna om och vakna utan all denna vetskap, utan denna visshet. Eller att backa livet till en tidigare startpunkt och göra detta ogjort. Om det nu är så det ibland känns.
Så kan det kännas för mig ibland. Att jag skulle vilja vara “lyckligt ovetande” och bara vandra på en omedveten väg här i livet.

Fast samtidigt är det ju inte jag. För jag är ju medveten om allt jag är medveten om och det är precis så det ska vara. Här mitt i livet. I min vakenhet. Där jag spenderar tid, kraft, engagemang och passion för att även du och fler ska vakna, bli medvetna och vandra på sin väg mitt i sitt liv.

Vill du bli coachad av mig?
Hör av dig för ett kostnadsfritt första möte.
Jag lovar att jag  inte bits och jag lovar dig att jag är värd din tid och engagemang!

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

World Champion of Shitty First Draft

The SFD.
The Shitty First Draft.

Fråga min make så får du höra att jag är världsmästare just nu, samt under hela min hormonoblans-period, på att skapa och tolka in de värsta möjliga svaren och tolkningarna i mina första urusla utkast och förslag till tolkningar av situationer, svar, emojis, sms, ögonkontakt, utebliven ögonkontakt, tid innan ett svar på ett sms kommer etc.
Jag håller med honom. Det har varit väldigt svårt att “slå mig” i mina SFD´s.

Jag tror att du känner igen dig. Antingen i att du själv är lika bra som jag på att dra en snabb analys som du tror på så mycket att den tar plats i din hjärna och gör att du inte ens behöver fråga om det som din hjärna har ljugit ihop verkligen stämmer och är sant. För du VET ju att det är så.
Eller så känner du igen någon i din närhet som liksom ser till att skapa SFD´s som gör att du inte hamnar i din bästa dager utan att du ens får en chans att förklara dig eller omkullkasta den teorin som sågar dig vid fotknölarna.

Genom att vi två tillsammans nu har ord på just detta, så räcker det väldigt långt för både mig själv att inse att det bara är ett SFD och inte “sanningen”, eller om maken undrar om det är mitt SFD som talar just nu. Då kan jag få syn på mitt SFD INNAN det tar över min hjärna och blockerar tillgången till min visdom.

Att skriva och sätta ord på ett SFD är även det en tillgång och ett sätt att “behandla” det. Det gör jag ibland här på bloggen. Ganska ofta faktiskt under det senaste året.
Sen blir jag påmind om att även det är ett SFD. För det finns betydligt fler anledningar till varför jag skriver.

Så dyker Elizabeth Alexander upp i mitt flöde. En kvinna jag aldrig hört talas om tidigare. Vars röst nu har förgyllt ett par av mina dagar då jag lyssnat till hennes tal två gånger om. Jag har inte googlat henne ännu. Vill låta allt det jag vet om henne vara just de ord hon valt att dela med sig av i sitt tal. Jag vill med dig dela med mig av hennes valda ord om varför hon skriver. Det är ord jag instämmer i. De beskriver även varför jag skriver. Mitt skrivande som även det är ett sätt att utforska/försaka/bekräfta/omkullkasta/skapanytt/etc med mina SFD´s förstås.

Here is why I write:
Like so many writers before me I write to outrun death
I write to grasp life as it slips away from me
I write to revisit, revisit until I get it just right, a memory, an unresolved episode
I write to make you feel what I feel
I write to go somewhere
I write to take you with me
I write to put us within the sound of each others voices
I write to say what happened
I write to feel
I write to invite you to feeling
I write because to be human is mysterious and beautiful and I want to sustain life force out of words and make things that will stay alive
I write to commune with people who are not here with us right now
I write to be fully alive

Elizabeth Alexander


Note to self: Det är ok att göra SFD´s. Det är ok att ändra sig. Det är ok att ta hjälp och få syn på sina SFD´s. Det är ok att vara människa. Det är ok att göra om sina SFD´s många gånger. Det är ok att tro på dem en stund. Det är ok att sluta tro på dem.
Du är ok! Precis som du är!


Share

The Lovers i Amsterdam

Så förvånade och samtidigt glada vi blev när vi stötte på denna skylt och dess båtar på kanalerna i Amsterdam. Vi som sitter och skissar och skapar en app som vi kallar just “The Lovers”.  (En app för dig som vill växa och utvecklas i dina relationer. )

Klart vi valde detta företag att ta oss på en tur runt broarna och de olika handgrävna kanalerna under vår weekend i Amsterdam. En timmas rundtur med en pratglad och skojfrisk kapten, det är nog ett överlevnadsdrag på en sån här turistattraktion.

Vi hade en härlig helg i Amsterdam med våra fina söner. Mer om det i eget inlägg senare. Nu dags att jobba lite mer med app för att sen sticka till Uppsala och en kväll med Bob Hansson och hans show; “Kan vi inte vara snälla nu för sen dör vi faktiskt”.
Här en länk till Bob i morgonsoffan hos en förvirrad Peter J. 

Share