Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

Tag: växande (Page 1 of 14)

att vara en nybörjare

En sak jag upptäckte när jag var på drejkursen i våras är att det är sjukt jobbigt och samtidigt så otroligt närande att få vara en total nybörjare på något. Så att magasinet ovan hamnade i korgen på shoppingrundan är ju inte så svårt att fatta. Eller att jag stöter på en handskriven skylt samma dag som utmanande undrar när jag senast gjorde något för första gången.Och dagen efter visar sig samma nybörjarlust i yngsta sonen och hans kusiner när de provade en slangbell-gunga då vi var på Six Flags Magic Mountain.

När var den senaste gången du provade/gjorde något du aldrig provat/gjort förut?

Share

Flyr du ifrån mig…

….när du åker till träningen? frågade jag maken häromdagen.

Nej, när jag behöver fly ifrån dig så grovstädar jag garderoben eller lagar en iPad eller liknande, svarar maken. 

……jag tror att vi alla har ett behov ibland av att fly undan och gömma oss för någon, eller det beteende den uppvisar eller det beteende jag själv kommer ta fram eller kanske grodor på väg att rymma från min mun…..

Ännu bättre om vi kan se och förstå varför vi vill fly och gömma oss och ännu, ännu, ännu bättre om vi kan göra den andra partnern uppmärksam på dessa punkter så att vi kan bli varse när vi närmar oss dem för att justera kursen som vi seglar just nu…..eller justera kursen hos oss själva…..

Share

att vara i evigheten

Tim Marshall

Att vara i evigheten.
Bakom tiden.
Där tiden hämtar sin plats.
Där finns en annan verklighet.
En verklighet som inte är i 3D.
En verklighet i upplevelse och förnimmelse.
Där kan du finna mig en stund varje dag.
I samvaro med plankton-liknande evigheter.
I växande och lärande.

Share

insikt om varför jag oroar mig

Ibland så dimper det ner en insikt, och det sker oftare än jag är beredd. Jag kan bli överrumplad när de kommer som i stora grupper och släpper som insiktsbomber i en bombräd……och så är det tyst ett tag…..sen kommer det ett stort lass igen.

Förra veckan en insikt om att jag oftast (läs för det mesta) försöker vara så nyttig som bara den. Nyttig, effektiv, ordentlig, you name it. Fast det har jag liksom inte velat se från alla perspektiv. Förrän förra veckan då. Då insikten ramlade ner som betydde att vi lägger till ett filter med FÖR VEM det är nyttigt och lägger in mig före någon annan en stund. Att det ska vara nyttigt för mig. Ja, du hänger med tänker jag.

Och så imorse, läsandes denna artikel (nej, jag har inte varit källkritisk i detta läsande),  så dimper insikten ner om varför jag oroar mig för saker och ting som jag inte alls kan påverka eller kontrollera.

In fact, worrying can help calm the limbic system by increasing activity in the medial prefrontal cortex and decreasing activity in the amygdala. That might seem counterintuitive, but it just goes to show that if you’re feeling anxiety, doing something about it — even worrying — is better than doing nothing.

Alltså, genom att oroa mig så hjälper jag omedvetet till att lugna det limbiska systemet genom att öka aktiviteten i mediala prefrontala cortex och minska aktiviteten i amygdala. Det kan ju kännas som att det motverkar varandra, men det visar på att om du känner en rädsla, genom att oroa sig för vad som kan komma ut ur den situationen som skapat rädslan så gör du faktiskt något åt problemet i situationen och du är nyttig…..

Nu är ju denna lösning, dvs att vara nyttig genom att oroa sig, inte en bra och hållbar lösning över tid för vare sig min hjärna eller mitt beteende. Utan det som kan få till en förändring som ger mig mer är ett gammalt beprövat trick…….

Att fråga sig själv:  -Vad är jag tacksam över?
Den frågan ökar både produktionen av serotonin och dopamin. Och även densiteten i neuronerna. Vilket i sin tur ökar din emotionella intelligens.

It’s not finding gratitude that matters most; it’s remembering to look in the first place. Remembering to be grateful is a form of emotional intelligence. One study found that it actually affected neuron density in both the ventromedial and lateral prefrontal cortex. These density changes suggest that as emotional intelligence increases, the neurons in these areas become more efficient. With higher emotional intelligence, it simply takes less effort to be grateful.

Share

justera livets riktning

Du minns kanske att jag delade med mig av min upplevelse om
att livet var som min cykeltur just nu?

Att det känns som att jag trampar på så snabbt jag bara kan.
Att jag nog egentligen bara borde lägga mig och vila i diket istället….

Och så får jag syn på en annan liknelse, den där om att styra ett flygplan.
Flygplanet har en färdväg, det möter en massa turbulens och kraftiga vindar.
Det behöver få hjälp att finna tillbaka till den “rutt” som den är destinerad för. Piloten är den som justerar flygplanets riktning.
Precis som jag själv sitter i min förarstol och kan justera riktningen
OCH hastigheten i mitt liv.
Och att i liknelsen med att styra så är det så också att ju tidigare du justerar kursen….desto enklare att styra och ordna till.
Ju längre du väntar….ja, då kan det ju bli en ganska lång omväg
för att komma på rätt kurs igen?
(och självklart har jag skrivit om att sitta i förarsätet tidigare 😉 )

Just nu, när jag inte vet riktningen så drar jag således ner på farten för att kunna lyssna mer till de signaler som skickas (interna såväl som externa) för att justera mig till min riktning igen. Och just där i diket, där man kan ligga och titta på molnen på den klarblå himlen eller på stjärnornas väg på Vintergatan….
…just där är det riktigt gott att vila och lyssna nu!

 

Share

då, nu, sen

Häromdagen hörde jag mig själv använda ordet STARKSKÖR och skrev om det. Och nu har jag umgåtts med det en stund till och landar i att de två delarna av ordet leker en lek….där jag just nu måste vara i den nedersta leken. Och låta det sköra få ta störst plats. Att låta skörheten finnas mest. Inte vara stark. Det är jag redan.

 

Share

“charmen med tarmen” – färdigläst

Häromdagen läste jag klart boken “Charmen med tarmen” av Giulia Enders som jag läst på engelska då den kallas “Gut”. Och jag vill varmt rekommendera den och jag vet redan att några människor i min närhet ska få den i present.

Giulia har öppnat upp mina ögon till en helt ny värld som jag visserligen hade ett hum om att den fanns och att den kunde påverka mig och att jag med lite tur kunde påverka den. Den nya världen är en inre värld av främst mina tarmar och min tarmflora.

“Samarbetet mellan magen och hjärnan börjar väldigt tidigt i livet. Och tillsammans ansvarar de för stora delar av vår emotionella värld när vi är bebisar. Som bebisar älskar vi ju känslan av att vara mätta, och blir oerhört upprörda av våra hungerkänslor, eller när det bubblar i magen och vi behöver fisa. Vår familj hjälper oss med mat, att byta blöjor, att hjälpa oss rapa. Det är så oerhört tydligt att vårt nyfödda ”jag” består av mage och hjärna. Och när vi blir äldre så kan vi inte längre skrika oss blå när vi inte gillar maten på vår tallrik, men samarbetet mellan hjärnan och magen försvinner inte ; det blir snarare mer förfinat. En mage som inte mår bra kan komma att påverka vårt humör, liksom en mage som mår bra kan öka vår totala känsla av välbefinnande. “

“En första studie på effekten av att ta hand om sina tarmar och hur det påverkar hjärnan kom ut 2013. Forskarna nästan utgick ifrån att det inte skulle vara någon effekt hos människor (en liknande studie hade gjort två år tidigare på möss). När resultaten visades blev forskarna väldigt förvånade – och inte bara de, utan hela forskarsamhället. I fyra veckor hade deltagarna i studien tagit en cocktail bestående av ett par olika bakterier och några av områdena i deltagarnas hjärnor hade omisstagligen förändrats, speciellt de områden som processar känslor och smärta. “
Det här leder för mig till väldigt kraftfulla insikter. Att jag kan bli så påverkad av mitt inre (tarmar, mage, tarmflora, etc) och att det påverkar främst de delar i min hjärna som processar känslor och smärta – vilket för mig blir en reflektion om:
1. Det jag känner – är det verkligen det jag känner eller är det en signal om att något behöver få hjälp att bli bättre – dvs tränar jag på att “lyssna” till mitt inre (se ovan) för att kunna ge det stöd som behövs – utan att rusa iväg i ett känslouttryck som inte gagnar mig eller mitt inre?
2. När en person känner sig stormig i känslor eller smärtpåverkad – varför ger vi omedelbart tabletter/medicin för att motverka det om det finns en annan lösning som att tillföra “goda bakterier” som ger ett bättre resultat och ffa ett mer hållbart sådant?
Hoppas du blir sugen på att läsa – och jag tipsar särskilt dig som har en bokklubb. Denna är ypperlig att föra samtal kring. Då det dyker upp insikter, frågor och tankar stup i kvarten när jag läste den 🙂
Share

reminder from the universe

There are indeed times in every life when one must simply lay low,
hide out, and just chill.
And usually it’s called sleep.
However, Tess, in between such times,
by the light of the sun or a giant disco ball,
I generally advocate as full a schedule as you can possibly manage.

Do the hustle,
    The Universe

Besides, Tess, it’s easier to fall in love,
and to be fallen in love with,
when you’re busy.
Hubba-hubba…
Share

korspollinering

Du vet säkert vad korspollinering är när man pratar om flora och fauna. Så här säger Wikipedia:

Vid korspollinering överförs pollen från en blomma till en annan blomma av samma art.

……..

Egentlig korspollinering, det vill säga mellan olika växtindivider, med åtföljande befruktning medför en ständig omkombination av arvsanlagen och plantor med nya egenskaper bildas. Detta är av största betydelse för artens förmåga att anpassa sig till förändringar i omgivningen. Växter som vill försäkra sig om korspollinering har funktioner i blomningen som förhindrar det egna pollenet att träffa den egna pistillen.[1]

Jag upplever en slags likadan korspollinering, som att jag är en blomma som får ta del av intryck (pollen) från olika källor såsom roddar/texter/böcker/filmer/etc. Och
att när jag korspollineras så får jag en större förmåga till att anpassa mig till förändringar. Att jag tar mig en utmaningar med en större lust och kraft. Och jag är nog till och med beroende av korspollinering eftersom det var en av mina tankar med att starta en poddklubb.

En korspollinering som jag kan bjuda dig på är att lyssna till dessa inom loppet av en vecka…så att det du har lyssnat på finns kvar inom dig länge nog för att mötas så att en ev korsbefruktning kan ske 🙂

  1. Navid och Björn: Maskulinitet
  2. Jämställdhetspodden i ett samtal med Svend Dahl, särskild utredare för Män och Jämställdhet.
  3. Människan och maskinen – här kan du välja vilket som – för mig blev det de senaste 5, Descartes och den gamla världens död, Den farliga hermetismen, Det nya landskapet,  Katastrofen samt Romantiken.

 

Share

påminnelse från universum

Har du kommit till insikt om att svar kommer före frågor?
Att läkande börjar med sjukdom?
Att det är svårt för en dröm att slå in
utan att det varit en tid då en dröm inte slagit in?
Otroligt att allt liksom faller på plats, eller hur?
Så att alla, oavsett på vilken resa de är på, kan bli glada.
Tjohoo,
Universum

Och minns att allt, precis allt, sker för att göra dig glad. 

Share

Page 1 of 14

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén