Vilket är värst?

Att misslyckas eller att vara rädd för att misslyckas?

Att vara rädd eller rädslan av att vara rädd?

Att försöka och inte lyckas eller att inte försöka alls?

Att säga vad du tycker och ingen lyssnar, eller lida i tystnad?

Att bry dig om om förlora, eller att inte bry dig om alls?

Att göra eller att undra om det går att göra?

Dream, wish, do, coach, coaching, tessmabon, therese mabon, tess mabon

Share

12 regler för och i livet

Tack vare mina söner, särskilt min äldsta, så har jag fått bli varse en ny husguru; Jordan Peterson. Under sommaren har jag njutit och läst hans bok “12 rules for life – An Antidote to Chaos”. Det har tagit tid att läsa den. Jag har behövt reflektera och låta hans ord vara i mig en stund innan jag har kunnat fortsätta.

De 12 reglerna ser du nedan och vissa av dem är så otroligt självklara i mitt liv redan nu, andra vill jag integrera i mitt Varande (eller Being som Jordan uttrycker det på engelska, Being with a capital B).

  1. Stand up straight with your shoulders back
  2. Treat yourself like someone you are responsible for helping
  3. Make friends with people who want the best for you
  4. Compare yourself to who you were yesterday, not to how someone else is today
  5. Do not let your children do anything that makes you dislike them
  6. Set your house in perfect order before you criticize the world
  7. Pursue what is meaningful (not what is expedient)
  8. Tell the truth – or, at least, don’t lie
  9. Assume that the person you are listening to might know something you don´t
  10. Be precise in your speech
  11. Do not bother children when they are skateboarding
  12. Pet a cat when you encounter one on the street

Jag lovar mig och dig att detta inte är sista gången jag skriver om reglerna. Just nu får reglerna landa en stund till inom mig innan jag delar det som destilleras fram med er här.

Och vi har precis lyckats boka två biljetter till Jordans bokturné då han besöker Stockholm den 5 november på Cirkus!

Share

den feminina principen och podd-tips

Kaos och ordning. Eller den feminina principen och den maskulina principen.

Vi lyssnade på “Gudinnans återkomst” i bilen hem från Borås.
Och fick ett par funderingar och undringar som vi eller mest jag funderade vidare kring.
Typ så här…….

Kan den feminina principen innebära att “vara i relation”, att relatera till allt som sker, att det är i varandet i relation till allt som är den feminina principen som växer fram tydligare. Att det är det “sättet/principen” att navigera som leder oss i växande och lärande om oss själva och om andra.
Att vi är relativa i oss själva och till allt annat.
Som en insikt om att vi endast existerar i relation till allt annat.
Att det är i relaterandet vi blir till liv.
Det är där vi lever.
Medans vi när vi kommer i balans/jämvikt/stillastående får en upplevelse av vår egen dödlighet. Att livet upphör. I balansen, i jämvikten, i stillaståendet.

Sen tog jag en paus från funderandet. Och stötte på ett citat från Anais Nin som i mina ögon befäste mina funderingar, att det hela tiden är rörelse i “relaterandet”.

“We do not grow absolutely, chronologically. We grow sometimes in one dimension, and not in another; unevenly. We grow partially. We are relative. We are mature in one realm, childish in another. The past, present, and future mingle and pull us backward, forward, or fix us in the present. We are made up of layers, cells, constellations.”

I bilen ner och hem lyssnade vi även på en annan podcast som vi garvade gott åt: “My Dad wrote a Porno” så nu har vi fått några nya uttryck som vi kommer använda emellan oss i vår sexting….

När vi lyssnade på denna podden så fanns det inte lika mycket utrymme till funderingar kring feminina och maskulina principer som i den förra, men otroligt mycket mer skrattande och asgarvande åt de stereotypiska karaktärerna och deras agerande.
Mycket underhållande tyckte vi 😀

Share

ett sätt att läka med hjälp av smärta

Och ibland eller för mig väldigt ofta, så har jag ett behov av att känna mig hållen och trygg nog för att VÅGA bjuda in smärtan. Så sättet ovan fungerar då bäst för mig om jag sett till att “fylla på” mig själv med hållenhet och trygghet för att VÅGA.

Vilka behov har du identifierat hos dig som du behöver fylla på med innan du VÅGAR ta itu med det som smärtar dig eller med det som du kanske undviker?

 

Share

Nytt verktyg i verktygslådan

Häromdagen fick jag vara med om en övning. En övning som innebär att alla som deltar  får fyra post-it lappar. På dessa skriver du ner 4 saker om dig själv som du inte pratar om med andra, dina skuggsidor, saker som du säger till dig själv, men som inte många/någon annan känner till och som du egentligen nog inte ens vill att någon annan ska veta. På dessa inleder du varje lapp med orden DU ÄR och därefter fyller du på med just vad du är.

Så här skrev jag på mina fyra. 

När vi väl skrivit alla våra lappar så parades vi ihop två och två. Gav våra lappar till den som nu satt mittemot oss och fick dem upplästa för oss, om och om igen. Flera gånger. En lapp i taget. Och vi turades om att lyssna till den som läste om oss själva och vi turades om att läsa om den andra och berätta just att DU ÄR….

Sen fick vi en stunds reflekterande samtal tillsammans kring en av lapparna (den som läste fick välja ut en som den upplevde hade störst påverkan på den andre) innan vi ombads att skriva ner våra insikter och reflektioner. Ni ser mina inledande ord till mig själv på bladet bredvid lapparna. Sen fortsatte jag i samma bana.

Känslan som uppstod i mig när jag skrev lapparna var skamfylld, jobbig och en sån där jag gärna inte stannar länge i. När L sedan skulle läsa för mig så var känslan bara oerhört befriande. För jag hörde ju att det inte var sant. Alls. Och jag skrattade gott åt detta nya verktyg som jag kan använda mig av framöver. Ett verktyg som hjälper mig att få distans till mig själv. Distans till min inre kritiker.

Och visst kan den väl även vara ett verktyg för dig?
Jag testar den gärna med dig om du vill 🙂

Share

Frågor och svar om vår “maraton”-sex…

Mer än 226 dagar med sex senare… – det inlägget från häromveckan har gett otroligt många visningar, besökare och kommentarer, och då ska ni veta att mina inlägg om sex brukar få inga eller få kommentarer. Dock fler visningar och besökare än andra inlägg. Detta väckte uppenbarligen stor nyfikenhet hos många. Troligtvis (min tolkning) har många tankar och frågor som ni inte vågar ställa. Så tack och lov att min webb-vän Anna vågade skicka sina frågor och tankar till oss som vi valt att svara på tillsammans, maken och jag. Spontana frågor som uppstått i henne då hon läste mitt inlägg, frågor som visar hennes överraskning och nyfikenhet. Och nu när vi svarar på Annas öppna frågor så kanske du eller Anna får nya frågor.  Vi hoppas att fler vågar fråga.

När vi skrivit våra svar inser vi att det är något som saknas. Något som Anna inte frågat om och något som vi har missat att svara på. För oss saknades det en viktig dimension – nämligen sammanhang.  Att i det sammanhang och den situation vi är i nu så kan vi inte annat än bejaka denna livskraft som snurrar runt oss. Den sexuella kraften är vår livskraft just nu.

Viljan och suget till att ha sex så mycket oftare nu för tiden handlar för oss mycket mer om energin och kraften, både den sexuell energin och den livskrafts energi som den ger, än enbart den praktiska sexuella akten. Vilket jag helt glömde att nämna i min text och vilket Anna därmed missade.

Svaren från oss till Annas frågor?
Här är dem, håll tillgodo:

1. Är det medvetet något ni vill få till att ha sex varje dag?
Ja och nej. Initialt var vi bara liksom super-kåta och glada att min sexlust var så enormt stor. Och typ från oktober till och med januari hade vi nästan sex två – tre gånger om dagen. Galet mycket.
Sedan i mitt januari typ så har vi medvetet valt att försöka ha sex varje dag.
Och ibland har vi inte tillåtit någon ursäkt att komma emellan. Utan verkligen ansträngt oss för att ha sex. Även om vi har varit dödströtta eller varit stressade eller annat. Vi har känt att det är skönare att ha sex än att kolla på Netflix. Hänger du med?
Och ibland hinner vi ju såklart med båda delarna. Sex + Netflix.
I början när vi var som mest outtröttliga så kunde vi ha sex mycket längre än vad vi brukat, det var minst 60 minuter åt gången. Nu kan det variera rejält. Snabbisar, likväl som långdragna akter.

2. Om ja, varför är det i så fall? Detta är den största frågan för mig. Varför?
Varför inte? Är vårt svar istället. Och visst kan det vara så att vi tröttnar och det blir slentrian, men där är vi inte ens i närheten av. Så vi är vakna på att den stunden kan komma och då får vi helt enkelt utvärdera då. Maken såg en “bumper-sticker” i våras som sa typ: Dålig sex är fortfarande bättre än en bra dag på jobbet.  (vilket kanske säger en hel del om mångas jobb). Vi har hellre sex och riskerar att det inte blir det bästa ever, men det är fortfarande så mycket roligare än det mesta andra vi kan tänka oss (vilket också kanske säger en hel del om oss).

3. Hur kommer det kännas när ni en dag inte får till det?
Då är det ett medvetet val. Och en medveten känsla. Ingen kris eller misslyckande för oss.
Av alla våra >250 dagar nu så har vi faktiskt missat 4 st. Då vi inte har varit i samma stad/land samtidigt. Och de dagarna har känts helt ok.
Om och när vi inte kommer ha sex en dag framöver så är vi väl medvetna om att det är helt ok och att det är ett medvetet val av oss.

4. Vad är sex? Måste det vara penetrering, oralt eller.. vad är gränsen för att klassas som sex i det här sammanhanget?
Det här har vi diskuterat många gånger. Vi har kommit fram till att det för oss är så här:
Ja, vi är inne på en traditionell definition av sex, penetrering med könsorgan krävs för att det ska räknas som sex. Minst en av oss skall också ha fått en orgasm.
Det har blivit så att att vår upplevelse har skapat definitionen. Inte tvärtom.
Ett litet tillägg också som vi har är om tid. För att det ska räknas som en ny sex-akt så måste det minst ha passerat 30 minuter av paus. Vårt “rekord” under den här perioden är 64 sex-akter på en månad. Det har självklart även förekommit annan sexuell aktivitet i pauserna….

5. Hur ofta hade ni sex innan?
Någon gång i veckan. Vissa perioder 2-3 gånger i veckan. Och på ledigheter eller liknande så har det ökat rejält. Men, vi har också haft perioder av ingen sex på två-tre veckor. De har dock inträffat väldigt sällan. Det känns som att vi varit som genomsnittsparet tidigare, främst i vårt andra äktenskap.

6. Är det viktigt för er med mycket sex för relationen?
Nej och ja.
Det är mycket viktigare med våra gemensamma hundpromenader för vår relation än vårt sex. Men det är ju klart att relationen mår bra av att vi är så kåta på varandra.

7. Hur skulle era känslor och liv vara utan så mycket sex?
Just nu är jag (Tess) inne i en förändringsresa, så vad som kommer ifrån vad vet jag inte helt klart. Jag vet att jag känner mig gladare, sexigare, mer sugen på allt (inte bara sex), nyfiken, öppen, åtrådd och kraftfull. Om det är ett resultat av vårt sexliv vet jag inte, och kan därmed inte heller säga om det skulle vara annorlunda utan så här mycket sex. Fast jag tror ju det ändå.
Maken säger att en viktig del i det, en komponent, är att vi har, genom våra egna företag, tid för varandra. Ingen av oss arbetar heltid på det traditionella sättet. Vi har låga omkostnader(utan att leva ett spartanskt liv), minimerat måsten och detta gör/bidrar att vi har förmånen och lyxen att hänga mycket tillsammans i livet.
Vi har kanske inte svarat på denna fråga….men du får hålla tillgodo med dessa svar tills du/vi kanske finner en annan vinkel på frågan….

8. Försakar ni något för att ha sex?
Verkligen inget av vikt!

9. Hur får ni till det när ni har era tonårskillar hemma (tänker mest på de dagar då ni har sex flera gånger)?
Se ovan, vi arbetar båda i egna företag och har inga kontorstider att passa.  Att sönerna ofta båda är mitt i spel och sitter med stora gaming-lurar bidrar till att vi vågar ta steget ut fullt ut även när de är hemma. Vår rangliga trappa är helt klart en bra signal….då vi hör om/när de är på väg upp. Vi har ju ingen dörr till vårt sovrum….

 

Share

är det så här förändring känns?

  1. att känna många känslor, ofta motsatta, samtidigt – som att du både är upphetsad och astrött, och du är rastlös och vill komma vidare.
  2. att inte ha koll på vilken riktning din kompass pekar åt – för det mesta känns ovant och nytt, inte riktigt som det brukar, och samtidigt är det precis som det brukar kännas, fast nytt, och det enda du vet är att även om du inte vet vart du är på väg eller varför så vet du att du är på väg och att det är det enda du kan göra.
  3. att känna sig ensam, kanske ensammast i världen – för inte ens du fattar vad som händer i dig, så hur ska någon annan kunna förstå dig, och vet du….det är helt ok att alla inte förstår dig, vet dock att det finns personer som förstår dig, sök dig till dem.
  4. att känna att det jag är/gör triggar igång andras tyckanden om mig – när jag växer så ser andra människor oundvikligen det, och de tvingas ta itu med sina bekymmer, men vet du….det är deras bekymmer och inte dina, även om de försöker att lägga skulden på dig, tro dem inte.
  5. att känna sig ansvarig för alla andra – det är verkligen, verkligen helt OK att sätta sig själv först! Ta på dig din egen syrgasmask innan du hjälper någon annan. Ta hand om dig och dina behov först. Det är inte meningen att du är ansvarig för alla andra före dig….det kommer inte att sluta bra för någon.
  6. att känna sig som att spela en roll av en annan, fast inte göra det, bara att rollen är så ny att den ännu inte känns som du – ja, det är jobbigt att bli mer av sig själv, för det är just precis vad det handlar om, att bli mer du och visa det för världen, läskigt för att du inte är van, läskig för att du måste testa live inför andra direkt på studs utan en massa genrep i hemlighet och VET att du är precis som alla andra, ingen annan har heller tränat på sin roll i att vara mer dem.
  7. att göra förändringar utan att märka det förrän i efterhand – vissa steg sker så omedvetet i ditt system redan nu att du först blir medveten om att du sagt nej till saker du tidigare brukade säga ja till, när de inte längre gagnar dig, det här är vad du ska vänja dig vid för det är din framtid.
  8. att fortfarande vara elak mot sig själv – ja, vi är alla livrädda för våra superkrafter, för att visa mer av oss själva för världen, för din inre kritiker får hur mycket arbete som helst om den är det humöret, och försöker ta kontroll på ditt växande, för “du ska ju inte tro att du är något”-den amygdala-snurren är det dags att sluta tro på. Var snäll mot dig själv, du utvecklas även när du inte tror att du gör det.
  9. att med säkerhet veta att även om det känns superläskigt med denna ovissa resa så går det INTE att vända tillbaka – förvandlingen av att bli mer av dig är redan igång och du kan bara dyka djupare in i den resan som tar dig närmre till din passion.
  10. du inser att du är medveten om allt, du är vaken och mitt i livet.

 

Share

jeansshorts

Söndagsmorgon på Nordic Light Hotell. Frukostbuffe. Maken och jag har firat min födelsedag några dagar i förväg och äter frukost i matsalen.

“- Jag såg just en Victoria Silvstedt look-alike i jeansshorts”, säger maken och ler.

Nyfikna jag scannar lokalen. Finner minst 7 blondiner i jeansshorts och frågar om dem en i taget. Ser till slut look-aliken. Hon ser rädd ut. Uppdragna axlar och ett perfekt yttre. Varenda hårstrå på plats. Vacker. Men rädd.

Ett tjejgäng på fyra äntrar matsalen. De rör sig självsäkert genom buffen och tar plats på ett härligt sätt. Bara genom att vara sig själva. Ingen av dem i jeansshorts. Men en av dem i blå kjol. Hon hade något extra.

Det såg även vår bordsgranne. Som även noterade mig.

Så här är det att leva mitt i livet med maken i vårt tredje äktenskap. Tillåtet, öppet och i bejakande av energier. Inte minst ett delande av våra energier. Och kärleksfullt förstås. Och i vår fantasi bjuder vi gärna in en och annan extra till oss som jag skrivit tidigare om här:
att välja att bjuda in en tredje i vår relation

Share

konkurrensen med vädret

med soliga dagar. med varma dagar.

eller bara annat innehåll som inte lockat.

konkurrens eller bara mindre besökare.

Maj månad blev inte alls samma dunderbesöks-statistik som april.
Men är ändå en riktigt bra månad som följer en uppåtgående “kurva” som 2018 startat i.

Jag gillar att blogga och skriva om mitt liv, om allt som gör mig levande, som låter mig växa, som låter mig vara, som låter mig bli mer av den jag kan bli.
Jag önskar att du inspireras av det som du vill och tar emot.
Vilka inlägg är du mest inspirerad av?

När du är modig så tar jag gärna emot dina kommentarer också. Jag känner en stor tacksamhet till dem som vågar sprida och tipsa andra om mina inlägg.
Vilka vill du helst dela med dig av?

Share

rakt i nyllet (och hjärtat)

ett par insikter ramlade just ner.

när jag lyssnat och tittat på denna film med oprah och tony robbins.

6 transformative lessons for life….

  • Trade your expectation for appreciation (suffering ends in that moment)
  • Stop keeping score in your relationships (keep giving as in the beginning of your relationship)
  • Your decisions are your destiny (sometimes not getting what I want lets someone else get what they want, and sometimes it digs a whole in me so deep I gotta find a way to grow out of it and then I might have something to give to someone else. Life is not about getting what you want. Life is about becoming more.)
  • Success without fulfillment is failure (it´s not what you get but who you become)
  • We all get what we tolerate
  • Life does not grow by a no (it grows by saying yes and taking a risk)

och shit vad de insikterna river upp gamla sår – med sårskorpor redo att tas bort så att såren kan få läka från denna nya plats, med dessa nya insikter att läka dem.

ont gör det hursomhelst….tills….

….den där befriande insikten om att jag faktiskt ofta och länge klarar av att ha två motsatta tankar samtidigt i min hjärna.
Den som befriar mig direkt från det nej som jag gav häromkvällen, och istället gav plats till ett ja.
En kort stund kände jag att jag var dum som inte vågade säga ja, för att en kort, kort stund efteråt inse att det inte gagnar mig och att det nej:et beredde plats för det ja som komma skulle. Till något som gagnar mig.

Tony, ibland är dina ord lite för “låga” för mig, jag behöver vända och vrida på dem och se dem ur fler perspektiv. Som att ett initialt nej kan behövas för att skapa utrymme för att ett JA som kommer från hela mig kan få ta plats.

Share