Nytt verktyg i verktygslådan

Häromdagen fick jag vara med om en övning. En övning som innebär att alla som deltar  får fyra post-it lappar. På dessa skriver du ner 4 saker om dig själv som du inte pratar om med andra, dina skuggsidor, saker som du säger till dig själv, men som inte många/någon annan känner till och som du egentligen nog inte ens vill att någon annan ska veta. På dessa inleder du varje lapp med orden DU ÄR och därefter fyller du på med just vad du är.

Så här skrev jag på mina fyra. 

När vi väl skrivit alla våra lappar så parades vi ihop två och två. Gav våra lappar till den som nu satt mittemot oss och fick dem upplästa för oss, om och om igen. Flera gånger. En lapp i taget. Och vi turades om att lyssna till den som läste om oss själva och vi turades om att läsa om den andra och berätta just att DU ÄR….

Sen fick vi en stunds reflekterande samtal tillsammans kring en av lapparna (den som läste fick välja ut en som den upplevde hade störst påverkan på den andre) innan vi ombads att skriva ner våra insikter och reflektioner. Ni ser mina inledande ord till mig själv på bladet bredvid lapparna. Sen fortsatte jag i samma bana.

Känslan som uppstod i mig när jag skrev lapparna var skamfylld, jobbig och en sån där jag gärna inte stannar länge i. När L sedan skulle läsa för mig så var känslan bara oerhört befriande. För jag hörde ju att det inte var sant. Alls. Och jag skrattade gott åt detta nya verktyg som jag kan använda mig av framöver. Ett verktyg som hjälper mig att få distans till mig själv. Distans till min inre kritiker.

Och visst kan den väl även vara ett verktyg för dig?
Jag testar den gärna med dig om du vill 🙂

Share

Ghosting i missförståndet

Det där missförståndet häromdagen har fått en återkoppling, med flera olika perspektiv. Alla “hönsen är nog inte hemma” än hos någon av oss, men många av mina höns känns som att de är på plats. Och jag har en betydligt större kunskap kring de andra två och deras höns.

Men på vägen…eftersom det tagit flera dagar innan återkoppling landat så hann jag även acceptera att det kanske bara skulle bli helt tyst. Inte en återkoppling alls, utan bara tystnad. Och det var helt ok med mig. I den stunden. Givetvis en besvikelse och lite synd. Men jag var ändå beredd och lugn om så skulle ske.

Att bara tystna i en relation du har med någon (oavsett om det är kärlek, familj, jobb, annat) kallas på engelska för ghosting och det begreppet stötte jag på flera olika gånger under helgen och ju mer jag läste desto mer fick det mig att acceptera att det kunde ske även i missförståndet jag blivit indragen i.

ghosting
ˈɡəʊstɪŋ/
noun
1. the appearance of a ghost or secondary image on a television or other display screen. “the display is sharper and less prone to ghosting”
2. the practice of ending a personal relationship with someone by suddenly and without explanation withdrawing from all communication. “I thought ghosting was a horrible dating habit reserved for casual flings”

Och även om det är ett omoget och troligtvis icke-medvetet sätt för någon att avsluta en relation så sker det nog allra mest i avsaknad av andra verktyg. Och nej, jag tycker inte att det är rätt att använda sig av detta verktyg. Men kikar jag på det missförstånd jag hamnat i så finner jag att jag förstår att de saknar verktyg. Verktyg att kunna vara i samtal som kan vara/skapa konflikter. Samtal som kan vara obehagliga och jobbiga.

Nu blev det ju inte ghosting….bara ett par dagars radiotystnad. Och som sagt….de flesta hönsen är hemma igen (och vi har alla tre mer tillgång till vår frontallob och därmed vår möjliga vishet).

Share

svartsjuka – känsla, tanke, handling

En obokad dag. En dag utan klienter eller uppdrag. Dessa dagar får mig att växa.
Jag väljer att spendera min dag kring att reflektera kring olika sorters svartsjuka.
Under en tid har jag fått många intryck och insikter kring svartsjuka. Min egen syn på det och andras syn på det.

Vad är svartsjuka?

Kan det vara så enkelt att det handlar om denna formel?
Osäkerhet + Rädsla + Ångest = Svartsjuka

Jag tror verkligen inte att det är så enkelt. Och samtidigt tror jag att det är det.
Vi kan kika på oss själva i de situationer vi upplever svartsjuka för att se vad i oss som framkallar den känslan eller den tanken. Om vi ser på formeln som ett verktyg för att få syn på vad som sker inuti oss, då kanske det blir lättare att få syn på vad det är.

Olika syn kring svartsjuka

Många har en stark aversion mot svartsjuka. Att det inte är en bra känsla. Att det är en känsla som alla människor ska “komma över”.
Att det är en känsla som inte främjar en relation.

Jag tänker att det kan vara just rädslan eller osäkerheten som ligger bakom denna aversion. Både en osäkerhet kring sin relation med sin partner. Och en osäkerhet i att vara i sina känslor. En osäkerhet att hantera det som sker inom oss.
Kanske en rädsla för vad som ska hända om de låter svartsjukan välla fram inom dem. Rädda och osäkra för och kring hur de ska agera, eller kring vad som händer inuti dem? Rädda och osäkra för hur någon annan ska uppleva deras svartsjuka?

Andra människor kan lätt erkänna att de känner svartsjuka i vissa situationer.
De upplever att de är trygga med vad de känner. De upplever att de inte behöver agera eller reagera på vad känslan gör i dem. I dem finns inte rädslan för detta. Inte heller osäkerhet i att vara i sina känslor eller en osäkerhet kring sin relation med sin partner.
De är inte rädda för att känna sina känslor. De vet att det bara är känslor som de kan välja hur de vill agera från.

Oavsett dessa olika syner kring svartsjuka så är jag av den åsikten att det inte finns ett rätt eller fel. Det finns inte heller något som heter “komma över” sin svartsjuka. Det finns känslor i dig. Låt dem tala till dig. Lyssna till dem. Var i dem. Och var inte rädd för att låta känslorna finnas i dig.

Att låta dig styras av dina känslor, eller att tro på allt du tänker i en situation där din svartsjuka kan uppstå, det är där det kan bli svårt.
För mig fungerar mindfulness som ett bra verktyg. Det ger mig en möjlighet att utforska mina känslor, det ger mig ett stöd (utan rädsla) att uppleva dem.
Framförallt ger mindfulness mig en paus mellan känslan som uppstår, eller tanken som kommer, en paus till HUR jag väljer att agera. Men jag kallar inte detta för att “komma över” svartsjukan. Snarare tillåter jag den känslan att finnas i mig. Precis som vilken annan känsla som helst.

Lesly Juarez

Olika sorters svartsjuka

Den svarta svartsjukan
Den sorten som utgår ifrån en otrygg känsla och ger agerande som att den ena parten “äger rätten” till den andra. Att en person låter sig styras av svartsjukan och reagerar starkt och hårt och visar att ingen annan får röra min partner. Att ingen annan får titta på min partner. Och att min partner definitivt INTE får titta eller röra någon annan. Jag kallar den för den svarta svartsjukan. Och den grundar sig säkert i osäkerhet, rädsla och ångest.

Den gröna svartsjukan
Den sorten som är en känsla inuti mig som gör att jag upplever svartsjukan, men jag har inget behov att reagera på den. Jag har heller inget behov av att “äga rätten” till min partner.
Jag har upplevt och upplever den gröna svartsjukan.
För mig är den så här:
Som ett knivstick. Snabbt och rakt mot hjärtat. Men det når inte fram till hjärtat med hela bladet. Bara knivspetsen nuddar hjärtat. Det gör mig mer medveten om att jag är varsam om min relation till min älskade. Mitt agerande utav den känslan är att jag är ännu mer lyhörd till vad min jag och min partner vill och behöver där och då. Jag agerar mer kärleksfullt mot min älskade.

Sexuell svartsjuka
Eller avsaknad av sexuell svartsjuka. Den kanske inte ens har en egen plats utan kan passa in i dessa ovan. Att läggas som ett filter över den svarta eller den gröna svartsjukan.

Du och din svartsjuka

Prova att föreställa dig ett scenario där du ser din partner ha sex med en annan. Föreställ dig att ni ser varandra i ögonen. Föreställ dig att ni är överens om att tillåta varandra ha sex med en annan. Vad händer då i dig?

Kikar den svarta svartsjukan fram?

Eller kikar den gröna svartsjukan fram?

Eller finns det inga känslor i dig? Inga överhuvudtaget?

Dela gärna med dig av dina tankar och vad som händer i dig.

 

 

Share

7 verb som kan stärka en relation

Esther Perel är en av mina husgurus. Och i det senaste samtalet jag lyssnade till hennes vishet och erfarenhet av relationsterapi så gav hon dessa 7 verb i gåva till oss.

Att FRÅGA
Att TA
Att DELA
Att VÄGRA
Att TA EMOT
Att DRÖMMA
Att GE

Om du vill och vågar se på dig och dina viktigaste relationer så föreslår jag, precis som Esther, att du nyfiket undersöker om du i dessa relationer verkligen ärligt och fullt ut kan vara trygg i att göra alla dessa verb som står i listan ovan.

Och om du dessutom är riktigt modig så kanske du pratar om och nyfiket undersöker dessa tillsammans med din partner eller den som relationen avser.
Kanske finner du att ett av verben behöver extra omsorg och lite mer träning just nu?

Foto från brorsans 40-års fest aug 2010

Hemma hos oss så är vi båda överens om att vi ska FRÅGA mer. Det verbet ska få extra massage och omsorg i vår relation just nu.

PS. Esthers ursprungslista:
To ASK
To TAKE
To SHARE
To REFUSE
To RECIEVE
To IMAGINE
To GIVE

SparaSpara

Share

återhämtning utanför arbetstid – vems ansvar?

6342710161_77b8b7ecea_zFoto från Flickr och Janne Heinonen

Häromdagen hade jag ett kort samtal vid kaffemaskinen och där uttryckte jag en tanke om att det kan vara olika på det sätt som våra kollegor återhämtar sig under den tiden de inte arbetar och hur viktigt för arbetsgivaren och sina kollegor att en verkligen är fulladdad på jobbet.

Svaret jag fick gjorde mig nedstämd. Det innebar att återhämtningen endast vilade på den anställdes axlar. Inte alls på arbetsgivaren. Och visst kan det vara så. Men sorgligt om denne inte inser vilken guldgruva det är att ha medarbetare, att ha kollegor som är fulladdade. Jämfört med att ha medarbetare och kollegor som kommer till jobbet utan lust och ork, som urvridna disktrasor. Väntandes på att någon skall använda dem. Det blev min tolkning av svaret.

Tänk om….
Tänk om en arbetsgivare skulle ge sina medarbetare verktyg för att bättre återhämta sig?
Vad är det värsta som skulle kunna hända då?
Och vad skulle det bästa kunna vara?

Inspiration till detta inlägg ifrån denna artikel:
Resilience is about how you recharge, not how you endure

Share

Skratt som nyckel och verktyg i min verktygslåda

Jag brukar prata om mina verktyg och min verktygslåda. Hur jag väljer att plocka fram ett verktyg vid ett tillfälle och ett annat när det behövs. Att min uppgift är att vara där jag är med hela min verktygslåda och erbjuda det som jag kan, just där och då.

Förutom verktyg så har jag också nycklar. Nycklarna kan vara som genvägar. kan användas som genvägar. Och skrattet är verkligen en sådan möjlig genväg. Att ha distans till sig själv och till verkligheten. Att inte tro på allt som media säger, eller som sägs på jobbet, eller som finns i samhället. En distans som skapar en nyfikenhet och ett tillåtande att bara vara och skrattande leka med vad som är verkligt eller sant.

Min intention denna måncykel är just att leka. Och i det använda skrattet. I fredags var vi en fjärdedel på väg i måncykeln så här ska det fortsätta att skratta och lekas.

Share

mina vingar

mina vingar fick jag tillbaka igår
jag visste inte ens att jag saknade dem
nu har jag dem på ett bra ställe
så jag kan ta fram dem när jag djupdyker in i något från den högsta klippan

jag kastade mig ut igår från en hög klippavsats
det bubblade i blodet och jag hoppade
blev mjukt fångad innan jag nådde marken
fick följa med hem
hem för att hämta mina vingar

tack min vän för mina vingar
jag vårdar dem ömt
använder dem med min verktygslåda
tillsammans med mitt hjärta, min hjärna och mina händer

 

Share