tre nivåer av elakhet

Just nu är jag inne i en period i livet av elakhet mot mig själv.

Först så dömer jag mig själv för något.
Sen så dömer jag mig själv för att jag dömer mig för det.
Sen har jag börjat att döma mig själv för att jag dömer mig för det för jag är ju medveten om att jag dömer mig själv så jag borde ju bara kunna sluta upp med det. Eller?

Det känns som att jag ibland fastnat i vinkelvolten för att göra det lite komiskt:

För att ta mig ur vinkelvolten. Vad gör jag?

  • Lyssnar till Tara Brach om self compassion och om att ta sig ur “the trance of unworthiness” (länk till podbean)
  • Skriver om min vinkelvolt både här och i dagboken
  • Pratar med en av mina healers
  • Pratar med min älskade make
  • Sitter nära min vovve absorberar hans lugn
  • Använder mig av Headspace appen och just nu deras meditationer kring Self-esteem
  • Lyssnar till mina spellistor
  • Läser andras texter, gärna Bobs
  • Försöker se mig själv från håll, som om jag vore en fluga på väggen som ser ig själv snurra på i vinkelvolten
  • Mag-andas nära nära makens mage
  • Andas hela vägen ner “dit”
  • Klär mig snyggt och tar på mig smink
  • Fake it til you make it…..

Om du kan känna dig fast i vinkelvolten…vad gör du för att ta dig ur den?

Share

7 thoughts on “tre nivåer av elakhet

  1. Lustigt… känns just nu som jag är själv där.
    Vad jag gör? Jo, jag omfamnar mina tankar, dom får vara där. Inte knuffa bort dom.
    Det är ju bara tankar. Får dom vara ifred en stund, går dom sin väg alldeles själva.

    1. Haha, är vi mindfulnessinstruktörer 😉
      Jag har så svårt att göra det (låta tankarna vara ifred) just nu. Tränar vidare på det. Och tar till mina andra knep så länge.

  2. Jag gör allt oftare som Tomas: låter tankarna finnas där. Även om det är svårt att sluta göra elaka saker mot sig själv och att sluta döma sig själv för det är metadömandet och metametadömandet förhållandevis lätt att få tyst på om de första lagren får tillåtelse att finnas för att ebba it o sin egen takt. Att notera metadömandet, sätta ord på det och kanske kärleksfullt le lite åt det till och med gör det mer hanterligt.

  3. Jag älskar vinkelvoltsnutten…men liknelsen är ju jobbigare. Man är ibland som strängast mot sig själv känns det som. I perioder är vi nog alla där, det gäller bara att bryta det så tankarna inte får slå bo 😉

    1. Ja, och så mycket enklare att säga än att göra mitt i den där vinkelvolten….fast jag fick bra redskap och insikter i en övning i söndags då jag jobbade på en mindfulnessretreat. Så den blir det ett inlägg om framöver. Den övningen asså. Bra verktyg för mig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.