Varför jag slutade arbeta som lärare 1999

Imorse förstod jag varför. Jag har tidigare försökt att förstå, men troligen inte orkat borra djupt i mig själv för att finna svaret. Så imorse när jag fick läsa Micke Gunnarsson blogginlägg om en dröm han haft…då kände jag svaret starkt. 

I Mickes inlägg beskriver han en elevs upplevelse av en simlektion. Det är ingen upplevelse som någon människa ska behöva uppleva. Ingen. Och så fortsätter Micke att skriva att han har försökt att även beskriva scenen ur lärarens upplevelse, men att han helt enkelt inte kan. Läraren var i högsta grad delaktig i det som skedde under lektionen. 

Och då kom det av full kraft – svaret till mig. Svaret på varför jag slutade arbeta som lärare 1999. Jag definierar det nu som att jag då fick en känsla att jag skulle kunna bli just som den läraren som beskrivs i Mickes berättelse. Att jag var rädd för att bli en sådan lärare. Att det var något jag inte ville. Att det var den största drivkraften för att ta mig bort från kulturen och strukturerna som påverkade mig i så stor grad att jag hade kunnat bli den där läraren. Och det ville jag inte då och aldrig någonsin. 

Det blev en av mina stora drivkrafter, även om jag inte ser det tydligt förrän nu, att jag i mitt liv skulle arbeta för att förändra så att det inte ska finnas sådana här situationer. Och tyvärr kan jag känna idag att det är så synd att jag inte insett och förstått denna drivkraft förrän idag. Med denna insikt tidigare, vart hade jag stått idag? 

Och jag förstår att när jag nu upplever kulturer och strukturer som krockar med de värderingar och det mitt ❤️ längtar till – ja då finns ingen annan utväg än att försöka påvisa annat och framförallt att följa mitt ❤️. Genom min handling att vara tydlig med varför jag följer mitt hjärta så visar jag på andra vägar. Som andra kan följa. Kan hon så kan jag, det hoppas jag att du tänker och känner att du vågar ta den lilla avfartsvägen som kanske kallas mod. 

En lättnad i min kropp efter denna insikt! Ett par tårar har rullat nerför kinden när jag skrivit detta och magen känns mjuk och hjärtat är större och öppnare. Tack! 

Jag vet att jag idag är starkare och kan förstå och se vad som sker i mig och runt mig där jag är. I det finns även styrkan att veta vilken fajt som skall tas och vilken som får tas längre fram. Att låta personer som inte är redo att höra sanningen ännu få höra den senare. Eller inte alls. Bara när de är redo. 

PS. Exakt HUR strukturer och kultur ska vara i arbete med våra ungar vet jag idag inte, men mitt hjärta kommer ta mig dit. Jag VET att jag vill pröva. Vill du?

  

Share

4 thoughts on “Varför jag slutade arbeta som lärare 1999

  1. Så rakt, ärligt och välformulerat! Tack Tess!

    Detta med de mjuka värdena måste lyftas mycket met och oftare!

  2. Jag slutade som lärare alldeles nyligen. Jag slutade för att hur bra jag än var på mitt arbete, hur mycket mina elever än uppskattade våra lärande möten, räckte det aldrig. I arbetslag, från ledning, från kommun, från bekanta och media fick jag alltid höra att lärare gör ett dåligt jobb. Det krockar, på kanske ett annat sätt än ditt och Monicas men ändå, med mina värderingar. Jag är värd något för de som är viktigast – eleverna – men samhället i stort gör allt för att det värdet ska minskas och osynliggöras.

    Tack för att du (och Micke) synliggjorde för mig att det handlar om värderingar och värde.
    Sarah

    1. Tack för att du delar din upplevelse.
      Och jag inser när jag läser den att mitt val, precis som jag tolkar ditt val, även handlar om att de tydliga vägarna är svart eller vitt. Jag längtar efter att det kan finnas fler möjligheter när den inre kompassen starkt talar om att just här kan jag inte stanna kvar. Att det skulle finnas fler möjligheter att prova på. Innan det bara är att välja bort.

      Och apropå värde så tänker jag att utan människorna i skolan så har den absolut inget värde…men det är först då.
      Tack Sarah!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *