Vilket är värst?

Att misslyckas eller att vara rädd för att misslyckas?

Att vara rädd eller rädslan av att vara rädd?

Att försöka och inte lyckas eller att inte försöka alls?

Att säga vad du tycker och ingen lyssnar, eller lida i tystnad?

Att bry dig om om förlora, eller att inte bry dig om alls?

Att göra eller att undra om det går att göra?

Dream, wish, do, coach, coaching, tessmabon, therese mabon, tess mabon

4 Comments

  1. Catharina

    Hej bästa du!! Svarar på alla dessa:
    – att misslyckas men att lära sig från det
    – att vara rädd – vad är liksom det värsta som kan hända? Att misslyckas?
    – att försöka, om och om igen eller att faktiskt ändra sina mål, om det nu inye går…
    – tja att säga vad jag tycker är för mig lite både och. Om det ät viktigt för mig och det jag vill säga gör att jag och hens relation går framåt, absolut. Om jag bara irriterar mig men det inte gör någon skillnad, nej då säger jag oftast inget, och speciellt inte om jag vet att det sårar. Då hittar jag andra sätt för att lida i tystnad, nej det går jag inte med på.
    – att bry sig om att förlora, absolut
    – att göra…

    Har egentligen inte tänkt på att ”inte” är ett val, Tur det!!
    Kram

    Reply
  2. Liw

    Kloka ord! Att övervinna sin rädsla för vad det nu än är väl bland de största utmaningarna i livet….Att låta rädslan få komma men att försöka släppa iväg den igen innan den får slå rot. Oron inför något blir ju till ett ytterligare problem. För vad blir exakt som vi tänkt oss?…få saker. Att lära sig att gilla att inte veta hur saker ska sluta är något jag tränar på. Med det inte sagt att det är helt lätt 😉

    Reply
    • therese@mabon.se

      Nej. lätt är inte livet. Och särskilt inte mitt i humörsvängningarna som jag är i just nu.
      Min utmaning just nu är mest att orka/våga/acceptera det där slutet om det inte blev som jag ville…även fast jag har accepterat och är ok med att inte ha en aning om hur något slutar så vill jag ju ändå känna mig bekväm med hur det blev. Och där låter jag mig själv få vara alldeles för tyst och tillbakadragen just nu. Och så hamnar jag i loopen att jag blir arg på mig själv för att jag inte säger ifrån. och som jag sagt tidigare någonstans….att när jag ser det från det där meta-perspektivet i god tid i förväg och ÄNDÅ låter mig själv vara kvar och inte agera. GAH…..#frustration

      Reply

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *