Nära livet eller nära döden?

Maken bad mig skriva mer om erotisk intelligens.
Om hur det kan rädda ditt liv.
Hur det kan rädda din relation.
Om du är villig och vågar ge dig själv lite fler “nära livet-upplevelser”?

Låter det läskigt? Du kanske hellre drar den gamla vanliga valsen och väljer det gamla vanliga sättet i allt du gör. Det där bekväma sättet som inte pushar dig eller livet överhuvudtaget. Som snarare för dig närmare döden varje dag. Obönhörligt. Där du nog snarare känner dig halvdöd redan nu. Kanske till och med att du känner dig som raka motsatsen till levande, fast att ditt hjärta slår och du fortfarande andas. Men lever…troligtvis inte så värst mycket.

Risksportare har ofta ett behov av att få en adrenalinkick. Att testa sina gränser. Att testa naturlagarna och se om de kan brytas, tänjas eller rubbas litegrann. Som rugbyspelare är vi nog där någonstans i närheten av risksportidrotten. Det kunde i vissa matcher innebära mycket risk att göra det ena eller det andra beslutet. För laget. För dig. För utgången av matchen. Som en del av Stockholm Exiles Ladies var jag ofta på jakt just efter den tjusningen, sökande efter risken. För i landet på vägen dit kunde vi även finna flow.

Men nu, som nyss fyllda 50-åringar. Medelålders. Ska vi liksom vara nöjda. Eller ska det räknas som en medelålders-kris om vi nu börjar längta efter lite spänning, lite risker, lite fler “nära livet-upplevelser”? Nej, så känner verkligen inte vi. Snarare att det på något vis alltid definierat oss i vår relation, och även som individer i relationen.

Tidigt i mitt liv har jag fått höra att jag är besvärlig. Lärare på universitetet kallade mig för wedgy. Vänner undrar vad jag håller på med. Att jag alltid ska leta efter utrymme att expandera gränserna, experimentera och se om det går att töja, tänja och rubba de normer och kulturer som råder.

Ni kan väl ana vilken lycka när min make dyker upp i livet och visar sig vara lika glad som jag i att bryta normer och utmana sig själv och därmed även andra i konsten att växa i livet. Att vara levande i kontakt med livet.

Klart att småbarns-åren och omhändertagande fått en större plats i delar av livet. Men nu skulle jag säga att våra tonåringar är så vana vid att vi är “tillbaka” i vårt utmanande att de ofta kallar oss för “rule-breakers” än vi dem. Och det känns otroligt skönt.

Att börja hoppa stavhopp som 40-plussare och aldrig tidigare gjort det. Att börja dansa burlesk som 50-åring. Att göra nya saker vi aldrig tidigare gjort. Tillsammans. Som att spela Taiko-trummor. Eller att ta oss iväg på en kurs i Lekfull Tantra (sept 2019) eller att gå på den där intim-massagen (nov 2017). Eller att våga bjuda mer på oss själva genom denna blogg. Visa andra att det går. Att det är helt ok att känns sig mer levande än halvdöd. Att det inte krävs så värts mycket mod. Mer ett “hell yes” till varandra.

När vi ser varandra vara levande så finner vi mer lust till varandra. Sexlusten ökar och frodas. Vi önskar att fler vill våga uppleva nära-livet saker. Att fler lämnade det trygga valet av fredagsmys, av jobb, av hur sex ska vara. Att fler undersöker vilka normer och vilken kultur de vill leva sitt liv efter. Vilken skatt det skulle kunna vara även för deras barn och deras partner. Att fler visar sin erotiska intelligent. I ordet kåthets originella betydelse helt enkelt – nyfiken på livet.

Har du tillgång till din erotiska intelligens?
Är du nyfiken på livet och vill uppleva fler stunder “nära-livet”?
Dela gärna med dig till mig, oss och fler….

PS: Eller är det så att du längtar efter detta men inte vet hur?
Låt mig hjälpa dig.


PS: Som vanligt måste ju cred gå till Esther Perel som gav oss uttrycket kring erotisk intelligens. Så här beskrivs hon i en intervju med Krista Tippet om erotisk intelligens.

Esthers work focuses on “erotic intelligence” — her term for when we break the rules or venture outside “the borders of reality and the limitations of life,” whether in the context of trauma or outside of it. As she discusses with Krista, cultivating erotic intelligence is not just for coupled people. It’s for all of us to exercise as an act of the imagination that allows for aliveness, vibrancy, vitality, and renewal. Perel even argues that to turn away from the erotic is to experience a death of sorts — whether it takes the form of loneliness or stagnancy.”

0 Comments

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *