Att ha självinsikt är inte en självklarhet.
Att se sig själv inifrån och utifrån samtidigt.
Att se sig själv inifrån och utifrån och i den roll som du har idag i den organisationen som du verkar i. Är inte heller en självklarhet.
Att se den del av organisationen som du verkar i inifrån och utifrån är svårt. Det är liksom en ny nivå.
Att se sig själv som större, och samtidigt mindre. Att lämna jaget, och samtidigt göra vi:et stort.

Och tillsammans med självinsikten önskar jag även:
att det kommer samtidigt som ett icke-dömande eller någonannanism.
att självinsikten ses som en signal.
att den signalen inte bara raskt stoppas in den i det pusslet du tror att du lägger själv.
att den signalen som kommer faktiskt även passar i många olika pussel, inte bara i ditt eget, den ska passa in i ditt och i hela det sammanhang du är och verkar i.

Ska jag ta ett exempel?
Låt oss låtsas att ett företag har ett system för att följa upp kvaliteten på de olika enheterna som tillhör företaget. Företaget har en kvalitetsavdelning som idag följer upp allt. Kvalitetsavdelningen får in  signaler i sitt system. Och påpekar raskt att : ”Hallå där lilla Enheten där borta – här har ni gjort fel, vi har fått in en avvikelse. Ajabaja. Ordna upp och se till att det åtgärdas.”

Och Enheten som sliter med sitt uppdrag och har bett om hjälp att klara av sitt uppdrag ett antal tillfällen till just Företaget, upplever att nu får det vara nog. De ropar tillbaka och svarar att vi orkar inte mer. De svarar på varför signalen uppkommit i systemet och ber återigen om hjälp. 

Kvalitetsavdelningen svarar tillbaka: ”Men lilla Enheten, inte ska ni ta detta så personligt, så är det ju inte menat.”
Enheten pekar igen på sitt svar och sin fråga om hjälp.
Och får till slut hjälp.

Reflektion:
Om Kvalitetsavdelningen sett sig själv som en av delarna i helheten i hela företaget, förstått sin roll och uppdrag, och det kommer en signal att en av enheterna som de hör ihop med har en avvikelse i kvalitén, hur kommer det sig då att de inte först har kikat på sig själva och sin roll i helheten.
Tagit hem signalen till sig först och lyssnat inåt – hur kunde vi på kvalitetsavdelningen ha agerat annorlunda för att detta inte skulle ha skett?
Vilket stöd kan vi på kvalitetsavdelningen ge för att det ska fungera?
Vilket stöd kan vara det rätta för att vi ska kunna prata med Enheten utan att ”lilla-gumman”-dem/behandla dem nedlåtande?
Hur ställer vi på kvalitetsavdelningen denna återkoppling kring signalen till dem så att vi:et blir större i denna fråga och så att det garanteras att det inte blir en upplevelse av att vi är separata, eller att vi skuldbelägger, eller att vi är med och skapar ett vi och dem?

För ett företag är ju ett VI. Och består av flera mindre vi. Men dess styrka är ju det stora, gemensamma VI:et.